2008-11-30

Senaste dagarna

Det har varit lite halvmycket i veckan. I onsdags var det biblioteksumgänge i närheten av Arkenbiblioteket för en av assistenterna där. Hon har varit ansvarig för bland annat schemaläggningen, och har alltid sett till att vi som jobbat på timmar fått det så bra som möjligt, och nu har hon gått i pension. Det var inte lång betänketid innan jag hoppade på och hängde med i gratulationerna, och en riktigt trevlig kväll blev det. Även om den blev lite lång.

Dessutom ringde en av engelskalärarna på onsdag eftermiddag och undrade om jag kunde ta ett bokprat om engelska böcker på torsdag eftermiddag. Visst, det ordnade jag, plockade lite extra böcker på Arkenbiblioteket på torsdag morgon innan jag gick upp till jobbet. Klassen som skulle komma är en kombinerad Bygg- och Energiklass, och jag har haft en del med dem att göra tidigare. När jag hade den ena halvan på biblioteksintroduktion i september skrattade jag så jag hade ont i magen sen. Det var ett av de härligaste gäng jag någonsin träffat! Och för en dryg månad sedan hade jag besök av dem igen i upptakten på deras sagotema de håller på med nu på svenskan. Och nu skulle vi snacka engelska böcker. Direkt när de kom, tittar en på mig och säger: "Nej, inte HON igen!" - fast med glimten i ögat. Vi hade en kul lektion, även om det märktes att läsa på engelska inte var det absolut roligaste de vet.

Och i fredags pyntade vi på jobbet! Jag fullkomligen älskar advent, och gick på högvarv när kollegan kom direkt från simbassängen. Men när jag kom hem var jag lite för trött, så det blev ingen pyntning hemma. Den tog jag däremot igår! Ljusstakar, ljusslingor, glitter, röda gardiner, ljusstjärna, julduk... jag tycker det är så himla mysigt med advent! Det blir så varmt och ombonat då.

På kvällen var jag bjuden till en av kollegorna på Arkenbiblioteket, vi blev in alles fyra stycken som träffades, åt och drack gott, och surrade, surrade, surrade. Så himla roligt att bara sitta ner och tala om vad som helst! Jag var yngst, och chefen från Genebiblioteket äldst, hon fyllde 50 för något år sedan, och det var verkligen superkul! Tack Berit och Ylva för god, god mat, och gott, gott vin!



Idag har jag suttit och surfat runt lite, kollat lite i olika internetbutiker, och det finns verkligen roliga saker att kolla på! Och jag skulle verkligen kunna tänka mig ett duschdraperi som för tankarna till Alfred, eller en badmössa som gör mig glad! Och varför inte en tandtrådshållare till pappa, så alla vet var han har "det där man filar tänderna med". (Citat från systerdottern...)

DuschdraperiTandtrådshållareDuschmössa



Men det har hänt lite otrevligheter i Ö-vikstrakten också. I veckan var den en långtradarchaufför som missade korsningen i Sidensjö när han kom körande från Sollefteå. Det var väldigt dimmigt, och mest troligt förstod han aldrig att det var en t-korsning han kom fram till, utan han körde rakt genom den och vidare ner i Nätraån. Räddningstjänten fick upp honom och han kördes i ilfart till ÖRnsköldsviks sjukhus, men dog av sina skador ändå. Det är bland det värsta jag kan föreställa mig; att bli inlåst, fast, i en bil eller ett annat litet utrymme under vattnet. Fy så otäckt! Det är också en av anledningarna till att jag tycker så vansinnigt illa om Höga Kusten-bron. OM den skulle gå sönder eller OM bilen skulle blåsa av när jag kör över den, då skulle jag hela vägen ner veta att jag kommer att hamna i vattnet, och jag kommer inte att ta mig ut. Det är den värsta känsla jag kan tänka mig.



Däremot har två av kompisarna från Soppsällskapet (dåligt uppdaterad!) varit i tidningen av en lite roligare anledning. Ulrika, sittande längst till vänster är Alfons mamma, och Maria, sittande i mitten är Malte och Milles mamma. Och Sonja, sittande längst till höger, jobbade på Gene fritidsgård när jag jobbade på Genebiblioteket.



Och kom ihåg att släcka ljusen, så här i advents- och juletider!

Kolla brandvarnaren och lämna aldrig ljus utan tillsyn! Fler tips hittar du på Allehanda.se och på Umeå brandförsvars hemsida. Jag har förresten en idé: varför lobbar inte brandförsvaret för att instifta en "Brandvarnarens dag", ungefär som vi har "Kanelbullens dag" och "Handdukens dag"? Jag tycker det vore en bra idé, och att man samtidigt passade på att pusha för hur viktigt det är med brandvarnaren, kanske dela ut gratis 9 voltsbatterier den dagen, osv, och göra det i slutet av november, precis innan första advent. Det är väl inte en så tokig tanke?



Under veckan som kommer är det också mycket på gång. Flera inbokade klassbesök, sagostunder och teaterföreställningar. Dessutom har vi "Läslustan" på Parkbiblioteket på onsdag kväll. Det ska bli skitkul, samtidigt som jag vet hur mycket jobb det är. Framför allt är det ett konkande av stolar så det står härliga till! På fredag styr jag, svärmor, hennes syster och svägerska kosan mot Östersund och julmarkanden på Jamtli. Och på söndag är det traditionsenligt julpyssel med Soppsällskapet.


2008-11-25

Tomten kom tidigt i år!

Tjoho! Gissa vad jag fixat till biblan! Nio (9) nya datorer!!! Ja, nu är de ju inte sprillans nya, men ack så fräscha jämfört med dem som var där innan. De var så åldersstigna att det inte gick att installera Windows XP på dem, vilket innebar att sådana faciliteter som usb-minne bara var att glömma! Kom eleverna med sitt arbete på usb-minne fick vi försöka hjälpa dem på min arbetsdator eller skicka dem till någon av datasalarna. Som oftast är fullbokade. Det innebar också att det fungerade lite halvdant med internet, eftersom skolan använder sig av Firefox3 eller Opera9, och de inte heller fungerar helt smärtfritt mot Windows98. Nu under höstterminen har dessutom en av datorerna låtit som ett flipperspel (!) hela tiden den varit igång, och det blir lite enerverande efter 6-7 timmar... Jag har varit tokig på dessa datorer emellanåt, men jag har tjurat på.

Här är tre av de nya datorerna!

I våras tog jag upp vårt dataproblem på vårterminens sista APT, och sedan har jag lyft frågan varje gång. Vad jag förstått har det nämligen varit praxis att biblioteket betalat sina datorer själva, något jag opponerat mig väldeliga emot. Varför ska vi ta av vårt bokanslag till något som eleverna använder dagligen och som alla lärare tar för givet att vi ska tillhandaha? Jag har hela tiden haft stöd av Peder, vår datatekniker, som har tyckt att det är minst sagt knöligt att vi har fyra olika datorer i biblioteket. Det är inte lätt för honom att veta vad han behöver och hur han ska göra när jag ringer och felanmäler något.

Och så, för ca en månad sedan hände det jag väntat på: en lärare kom med sin klass och skulle visa en himla bra webbsida på internet som de skulle använda sig av för att lösa en viss arbetsuppgift. Då fungerade inte sidan mot våra datorer. Vi micklade, bytte webbläsare, joxade och till slut gav hon upp. I ren frustration vände hon sig till mig och frågade om det verkligen brukar vara så här? Jajamen, svarade jag, och drog i korta ordalag det mesta som brukar krångla. Samtidigt stod en annan lärare också där och lyssnade, och det visade sig att hon sitter med i samverkanskommittén. Hon lovade på stående fot att ta upp det på nästa samverkan, och i fredags kom alltså Peder som en tidig tomte med nio burkar under armen!

Och jag bara myser, de går så himla snabbt, usb-minnena läses snabbare än du hinner säga SAB-systemet, och eleverna är glatt överraskade varje gång de sätter sig ned vid dem. Och jag kan lägga pengarna på mera ungdomsböcker istället...


2008-11-23

Bokläsarenkät

Äh, jag kan inte heller låta bli! Det är det här jag gillar med privatbloggning, att man kan få ta del av främmande människors syn på saker och ting, ibland lite komprimerat som t.ex. i ett frågeformulär. Även jag, liksom Johanna K och Helena, går nog också under kategorin "roligare att fylla i enkäter själv än att läsa", så det är klart att jag vill dela med mig av mina svar på detta:

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Hm. Det senaste var nog Camilla Läckbergs tredje, "Stenhuggare". Jag kommer aldrig, aldrig, ALDRIG mer göra om misstaget att läsa en av hennes böcker. Men den värsta ever måste ändå vara "Silverfisken" av Sofia Rapp Johansson. I diktform berättas om Lillfia, som på de mest brutala sätt utnyttjas sexuellt av pappan och hans kompisar. Får en klump i magen bara jag tänker på den.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
En bok jag alltid bär med mig är "Tisdagarna med Morrie" av Mitch Albom. Den var så bra, så fylld av klokhet, så rätt för mig just då att jag aldrig ville att den skulle ta slut. Därför slutade jag läsa när jag hade lite mindre än halva boken kvar. På så sätt vet jag att jag har en rent fantastisk läsupplevelse som bara väntar på mig, om jag vill.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Någon? Massor!! "Varulvens år" i den fantastiska utgåvan med illustrationer av Berni Wrightson var den bok som öppnade dörren till skräcklitteraturen för mig. Men den berättelse som satt de djupaste spåren är "Monstret i garderoben", en novell av Stephen King som återfinns i "Dödsbädden". Jag kollar fortfarande att det är tomt i skrubben innan jag går och lägger mig om jag är ensam hemma.

4. Vad använder du som bokmärke?
Åh, jag har ett litet hjärtformat silverbokmärke som jag fick av min morbror Stig med familj när jag konfirmerades. Det använder jag alltid, och jag är fullständigt livrädd för att tappa bort det! Jag har lite andra småfina specialbokmärken också, bland annat ett i trä som jag fått av syskonbarnen. Fast på jobbet blir det mest plastgem som får duga, även om jag även ibland använder en annan bok som bokmärke.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?
Jag läser nästan alltid innan jag somnar, först i en vanlig bok, och sedan pluggar jag in hörlurarna och trycker igång mp3-spelaren. När jag går hem från jobbet brukar jag också lyssna på bok, och är den riktigt bra så fortsätter jag så ofta det bara går, i köket, tvättstugan, på toa... Och sitter jag någongång på en buss så brukar jag både läsa och lyssna. Fast inte samtidigt förstås.

6. Vad var den första bok du läste?
Hm. Det minns man väl inte? Jag fick ju en massa böcker med tillhörande kassett. (Minns du dem? Med en röst som i början av kassetten förklarade hur man skulle göra och så det där ljudet, ett plingande, som betydde att man skulle vända blad?) En av favvisarna där var Snövit, om jag minns rätt. Men den första boksom jag läste och minns att jag tyckte vansinnigt mycket om, så mycket att jag läste den om och om igen säkert 15 gånger, det var "Ronja Rövardotter".

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Ja, jag brukar föredra inbundet. Det är som mera riktiga böcker, tycker jag. Men pocket fungerar bra om jag vet att det är en bok som jag kanske inte kommer att vilja ha kvar sedan, eller om jag tror att den matchar Soppsällskapet.

8. Vilken bok läser du nu?
Jag lyssnar på "Sonjas godhet" av Owe Wikström och "Nattfåk" av Johan Theorin. Och så läser jag "Vilda gröna ögon" av Joyce Carol Oates samt en bok som touchar en lite privat sfär.

9. Och vilken sida är du på?

Hoppla. CD 2 i "Sonjas godhet", CD 1 i "Nattfåk", s. 106 i "Vilda gröna ögon" och s. 74 i den andra.

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Nej, inte vanligtvis. Är det en intressant faktabok kan jag göra lite anteckningar och hundöron. Men mat brukar jag låta bli att lämna i böcker.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
O ja! Hur mycket som helst! Jag kollar alltid omslaget först och läser baksidestexten sen. Det är därför det är så bra med bokbloggar för mig, för där blir jag ofta tipsad om böcker jag aldrig skulle ha valt på grund av omslaget. T.ex. "Vilda gröna ögon".

12. Sidantalet, då?
Ja. Det beror naturligtvis på humör och läslust, men rent generellt vill jag inte ha mer än 500 sidor. Det tar sån tid!

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nä, men jag brukar kolla hur många sidor boken är på in alles. Och ibland händer det att jag måste kolla sidantalet igen, och att jag då råkar läsa sista sidan. Eller de tre fyra sista sidorna. Men då är det spännande!

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Som jag sa tidigare, "Ronja Rövardotter". Sedan har jag också tagit "Varulvens år" ett par gånger, men på det hela taget är jag ingen Omläsare.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Nä, inte vad jag minns.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Med ojämna mellanrum städar jag ur bokhyllan och skjutsar iväg en del till Kupan. Men de böcker som jag verkligen gillar eller har anskaffat av en viss anledning, de sparar jag. Även om jag vet att jag aldrig kommer att läsa dem igen!

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Ibland. Det beror på vad det är för bok. Faktaböcker tycker jag funkar, men inte skönlitteratur.

18. Just det, läser du i badrummet?
Jag har ju inget badkar!!!!!!!!!!

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag har en lista på "Vill läsa"-böcker, men den revideras hela tiden, vissa saker försvinner, andra plussas på. Jag har en Läsdagbok, men sedan jag började med bloggen skriver jag inte i den. Jag vet inte varför, för här hamnar ju inte ens en femtedel av alla böcker jag läser. Men jag brukar faktiskt inte glömma vilka böcker jag läst, jag har ännu inte börjat läsa en bok som jag känt igen på grund av att jag läst den tidigare.


2008-11-23

"Värld av is"

Värld av isJag har under senaste veckan haft en enastående fotobok liggandes vid köksbordet. "Värld av is" är resultatet av två svenskars samarbete över flera år, och en hyllning till Arktis. Det är en bok full med vackra bilder på allt från färgsprakande solnedgångar till en kurande polarräv. Ett stort fokus ligger på djuren, framför allt isbjörnen, men där finns också enastående landskapsbilder på glaciärer, närbilder av mossor och lavar, och lodräta klippväggar som myllrar av fågelliv.

Mellan alla fantastiskta bilder dyker det upp små textsnuttar som berättar om Arktis, om djuren, naturen och årstidens växlingar. Författarna vill med det här verket bidra till debatten kring växthuseffekten och den globala uppvärmningen, och det gör de med all tydlighet. Ibland tycker jag att de går för långt, det känns futtigt att påstå att Arktis tusenåriga isar bidrar till ökad förståelse för historien - jorden är ändå fem miljarder år gammal. Och det är klart att det är en katastrof för jorden som vi känner den om/när Golfströmmen stannar av och vänder riktning - samtidigt har den bytt håll flera gånger under jordens levnad. Vilkar är då vi att säga att det inte ska få ske igen?

Missförstå mig inte. I vardagen gör jag så gott jag kan för att minska min påverkan på jorden. Men jag gör det inte av rädsla för att Armageddon kommer snabbare om jag inte källsorterar. Jag gör det för att jag tycker att det är en självklarhet att inte slösa med det som finns. Varför ska jag köpa en ny disktrasa var och varannan vecka, bara för att tillverkaren har gjort den i så usel kvalitet att den går sönder efter en vecka? Då måste det väl vara bättre att köpa en riktig textiltrasa som håller hur länge som helst!? Jag gör som sagt så gott jag kan i vardagen, ibland blir det fel, ibland blir det rätt. Och ibland vet man inte förrän långt efteråt om det är fel eller rätt.

För ett par år sedan såg jag Al Gores film "En obekväm sanning". Jag kan villigt erkänna att det var lite panikartat att se utvecklingen som han målade upp den. Sedan dess har jag sett andra dokumentärer, läst andra böcker, och som jag ser det är den globala uppvärmningen snabbare än den någonsin har varit. Samtidigt kom det alarmerande rön redan på 1970-talet om klimatet - då var vi på väg mot en ny istid! Det är snabba vändningar! Att koldioxidutsläppen ökar går inte att snacka bort, men hur kan det komma sig att vi nu är uppe i samma koncentration av koldioxid i luften som vi hade på 1500-talet? Är det för att Gustav Vasa hade så oherrans många SUV:ar? Skämt åsido. Klart jag också är oroad över en utveckling som verkar skena ifrån oss. Men jag tror inte att det är så svart och vitt som det ofta målas upp för oss. Det vore fruktansvärt om isbjörnen försvann på jorden, samtidigt kan jag inte påstå att jag saknar de stora kattdjur som trampade runt på jorden i förhistorisk tid. Är det fel tänkt av mig? Jag skulle ju inte vilja möta en T-Rex när jag är på väg till jobbet på morgonen. Eller är det den som inte skulle vilja möta mig tidigt på morgonen..?

Hur som helst. I morgon måndag börjar en ny serie i SVT, "På tunn is", där vi får följa med polarforskare till Svalbard och på nära håll beskåda effekterna av klimatförändringarna. Det tycker jag ska bli intressant. Till dess fortsätter jag bläddra i "Värld av is", för även om jag inte håller med i allt de säger och tycker, så är det helt enastående bilder som man kan titta på om och om igen!


2008-11-22

Lite smått, och gott!

Igår var en vansinnigt snabb dag på jobbet. Först vid elva kunde vi sätta oss ner, jag och kollegan, och mellan elever som ville ha sökhjälp, tanter som ville låna och lärare som hade funderingar konstaterade vi att vi fick allt skynda på om vi skulle hinna med förmiddagsfikat före lunchen! Och varför var fikat så viktigt då? Jo, eleverna som går HRP, det är särskolegymnasiet med inrikting Hotell & Restaurant, sålde saffranssemlor i går! Damn, vad goda de var!

Men det var inte semlorna som var förmiddagens stora behållning. Det var mitt första SFI-besök. En av SFI-lärarna, Inger, kom med 6 elever som talade persiska, arabiska, amharinja (Etiopien), lingala (Kongo-Kingshasa) och franska. Jag berättade lite om biblioteket, och visade lite exempel på CD-skivor för både barn och vuxna, och olika filmer. Jag berättade också som Börja Läsa- böckerna och visade upp ”Palle i simhallen”. Jag är dock inte lika entusiasmerande som den snart pensionerade kollegan, så de uppskattade inte riktigt att Palles pappa förvirrade sig in i fel omklädningsrum. Jag visade även upp LättLästa-böcker, bland annat ”Afrikas länder” och vi tittade på både Kongo-Kinshasa och Etiopien.

De var också intresserade av böcker på sina egna språk. Jag hade fattat det på Inger som att de var totala analfabeter, men det visade sig att det var våra bokstäver de inte kan! En pojke (ca 20 år) och hans mamma talade franska, och pojken satte sig direkt och började läsa. Ett par kvinnor lånade ungdoms- och barnböcker på arabiska och persiska, och hela gruppen ska komma tillbaka tillsammans med Inger en gång till före jul. Det här var ju som sagt mitt första SFI-besök, och jag hoppas att Inger lämnar synpunkter senare, och talar om vad hon tyckte var bra och vad hon tyckte var mindre bra. Jag tyckte i alla fall att det var vansinnigt roligt!!



Började dagen med en långprom, men missade en sak. Glömde kolla termometern innan jag gick. Tog för givet att det var ett par minusgrader, såsom det har varit hela veckan. Men det kändes bra kallt, och dessutom snodde det lite kring näsan på hemvägen, så jag var lite småfrusen innan jag kom hem igen. Då kollade jag på termometern och konstaterade att det var -8. Kallt. I alla fall utan långkalsonger.

Fick upp värmen ganska snabbt i alla fall, P och jag gjorde plankstek till lunch! Åh, det luktar fortfarande så där gott i hela lägenheten....


2008-11-20

Twilight bara för dem över 15

Läser i DN att det inkommit protester till Statens biografbyrå för att förmå dem sänka åldersgränsen på "Twilight". Och jag förstår dem! Statens biografbyrå har satt 15 år som åldersgräns på filmen, men jag lovar att många, många som läst boken är under 15 år. Men jag har ju inte sett filmen, så det är svårt att ha en åsikt om beslutet. Men jag tycker synd om de "underåriga" fansen!



2008-11-19

Nu är det jul igen!

Som vi alla vet har handeln sedan ett par veckor börjat skylta med olika julsaker. Jag hittade själv en griseknoe på Village för säkert två veckor sedan, och när jag var på IKEA i oktober köpte jag både julgransmatta och lite extra julgransglitter. Bland annat. Men jag ska avslöja en sak - det finns ett annat yrkesfolk än handelspersonal som är helt galna när det närmar sig jul: förskolefröknarna.

Idag stormade en av "våra" förskolor biblioteket och fröknarna kastade sig med andan i halsen över första bibliotekspersonal de fick syn på. "Finns det några julböcker kvar, eller är alla utlånade redan?!" frågade de med panik i rösten. Nu var det så att vi har inte ens hunnit plocka fram julböckerna än, så de fick följa med in på arbetsrummet och botanisera fritt direkt från magasinshyllorna. De mös som sjutton och kvittrade som lärkor när de gick ut genom dörren...

Men nu är julböckerna framplockade! Det mesta finns bara kring disken än så länge, lite längre fram (typ första advent och Läslustan) ska vi skylta mer i och kring barnavdelningen också, och så kommer det väl lite glitter eller annat juligt runt bokvagnar och hyllor då...

Julböckerna är frammeSkyltstället där det vanligtvis brukar stå deckareOch vagnen full med böcker!Allt från Pettson till Selma Lagerlöf

Kolla lite extra noga på den sista bilden på vagnen. Ser du där till vänster i bild, på själva disken...? Det ljust grå som skymtar där är - en kvittoskrivare! Hurra! Världens bästa IT-kille har varit till oss idag och installerat den!! Han var till oss tidigare i höstas och bytte grejor på den andra, och jag frågade lite fint om det inte gick att få lös en till skrivare, typ bättre begagnad. Och i dag kom han alltså med den så nu kan vi skriva ut lånekvitton från båda datorerna! Ajöss, alla stämpelkort!!



Var ganska trött innan jag gjorde kväll idag. Jag skulle ringa hem alldeles innan jag gick, slog numret och blev lagomt paff när den som svarar säger "Välkommen till Arkenbiblioteket, det är Margareta Strandberg". Det är svårt med telefonnummer ibland... Men när jag traskade hemöver såg jag att de tänt i hoppbacken. Jag tycker den är himla fin, den är ju som ett litet Ö-viksmonument där den ligger, rakt framför näsan om man kör E4:an söderut. (Att jag inte ens har öppnat instruktionsboken till kameran och därför inte vet hur man får till bra bilder i mörker, det är en annan femma.)

Vy över ÖrnsköldsvikFriska Viljors emblem lyser över staden

Bolivian Rainbow på torkVäl hemma hade jag ett brev från mamma som väntade. Fick chili av stora syster i helgen, 'Bolivian Rainbow', som jag naturligtvis lyckades glömma i Boberg. Men nu är de i ugnen på tork. De är rackarns små, och det brukar vara de som är roligast att använda...


Aah, vi jular till det lite mera:

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Julböcker är mysiga böcker...


2008-11-17

Här vill jag bo

Fick precis ett mail av en gammal god vän, där han skrev att det var dags att han kom ut ur garderoben. Nu var det varken klädgarderoben eller någon annan vanligt förekommande garderob, utan den digitala som åsyftades. Sitter fortfarande och fånflinar, det är liksom hans typiska humor, det där.



Men, till rubriken! Där jag vill bo är det minsann inga öppna landskap. Nä. Det är tallmo. Smaka på ordet. Tallmo. ("Lilja - mi Lilja - mi Lilja - mi ko!") Blunda, lyss till höga tallars sus, känn lingonriset ge vika under fötterna, lukta!

Tomten som P och jag vill köpa ligger alltså på Lingonstigen, Gene. På Örnsköldsviks kommuns hemsida kan man gå in och se hur det går med beslutsprocessen. Klicka på länken här och välj sedan att se "Gene 5:1 del av (Lingonstigen)". Men för att se var det ligger är det enklare att kolla på Eniro.se eller Googlemaps. Zooma ut lite, så syns centrum också. Det tar väl ungefär en timme att gå från lägenheten i stan ut till LIngonstigen, så sträckan är nog 5-6 km.

Håll tummarna för oss!



Såg också att NE.se delvis är gratis nu. Det är ju vackert så. Men det behövs lite mer. Wikipedia hamnar ju alltid väldigt högt upp i Google, och det är den sökmotorn som används av gemene man. Det finns ingen vanlig svesse som letar sig in på en databasstartsida för att söka information, inte i förstaläget. Och dessutom har ju NE.se varit gratis att låna genom många bibliotek ett längre tag. Allt du behöver är ett lånekort, och det har du väl?



Har varit hemma i Boberg hela helgen, och inte ett kort har jag tagit! Håller på att slöa till med kameran, tror jag. Mysigt var det i alla fall! Träffade båda systrarna med respektive och ett par av syskonbarnen. Och så mamma och pappa förståss!


2008-11-12

"Owen & Mzee"

Owen & MzeeVi har haft tre sagostunder (hittills) den här veckan. Den första tog kollegan hand om, fyra 6-åringar som virvlade runt som om de varit 24 st, och de andra två grupperna har varit mina. För båda grupperna har jag läst "Owen & Mzee", en rent fantastisk fotoberättelse om en flodhäst och en sköldpadda.

När vågorna efter tsunamin på annandagen 2004 slog in över Kenyas kust försvann en hel flodhästflock. Den ende som blev kvar var en liten unge, som senare döptes till Owen. Han räddades i land och fördes till en djurpark där han så småningom "adopterades" av Mzee, en 130 år gammal sköldpadda.

Det är en jättefin berättelse, och att det är riktiga foton gör verkligen sitt till. Barnen satt som ljus hela tiden, och passade in frågor emellanåt. Särskillt intressant var det för ett par bröder som brukar vara de som hörs och syns mest. De är från Burundi och ville veta allt om var det hela utspelat sig, hur långt det är från Burundi osv. Tok-roligt!

Läs boken! Den är bra, och jag tycker inte att den förskönar djuren a la Disney på något sätt. Den mera bara besrkiver det underliga i deras vänskap och säger också att vetenskapen inte riktigt vet varför de godtar varandra på det här sättet. Fin, fin, bok...



Och nej. Mzee kryper aldrig ur skalet på en endaste bild...


2008-11-10

Eva Solo

Jag är som himla svag för snygga, praktiska grejor. Tyvärr också i den ordningen. Snygg = viktigt, praktiskt = ganska viktigt. Tur då att det finns märken som förenar de båda. Eva Solo är ett sådant märke, och jag tycker att precis allt de har är snyggt! Och dessutom är varenda pryl så genomtänkt att det är en teknisk omöjlighet att säga att de är opraktiska.

Besticken från Eva SoloJag har en del sen förut, t.ex. grytlapparna, en självvattnande örtakruka (som lyckas hålla liv i en basilika från ICA i flera månader!), regnmätaren i Stugan, mjölkkanna och sockerströare, och naturligtvis, vattenkaraffen jag fått av lilla syster. Men idag var jag in på Bohag, en butik på stan, där de bland annat har Eva Solo-prylar, och då hittade jag bestick! Skitfina! Fantastiskt sköna i handen, och med exakt rätt rundning på skeden! Jag önskar mig!! Fast vi behöver ju så himla många bestick, ett dussin räcker inte i många dagar eftersom P och Micke äter lunch här hemma varje dag. Vi har två dussin bestick just nu, och ibland tar det ändå slut innan jag tycker att det är dags att köra diskmaskinen. Men jag önskar mig ändå!

Dessutom hittade jag ett par andra grejor att fylla på önskelistan med: kaffebryggare och disktrasor. (Jag är säkert en av få som önskar mig disktrasor i julklapp, men jag är ju som jag blev.) Och så tvålpumpen som jag önskat mig sedan tidigare.

KaffebryggarenDisktrasornaTvålpumpen



Var även iväg och fixade ett par julklappar, men vad det är kan jag ju inte tala om...


2008-11-09

Klara Selma Ottosson

Så ska hon heta, tösabiten. P och jag var på plats vid Domsjö kyrka redan 20 minuter före utsatt tid - och det är nog en av de få gånger min käre make någonsin varit på en bestämd plats FÖRE utsatt tid. Något som även Anna, Klaras mamma och tillika Ps lillasyster, observerade och kände sig hedrad över.

Nåja. Dopet var inte bara Klaras, utan även Klaras kusin Alma döptes idag. Det blev alltså ett dubbeldop, och ett ganska lättsamt sånt. Många barn var det också, och prästen var helt tydligt van, han körde på och gjorde sin grej på ett bra sätt. Fast emellanåt var det nog tur för honom att han hade mikrofon. Särskilt efter psalmer och annan sång, då man gärna klev upp och dansade lite eller så...

Tyvärr blev bilderna inget vidare. Om jag använde blixt blev allt förutom personerna så mörka, och utan blixt blev de som synes lite suddiga. Måste nog ta fram instruktionsboken och läsa mera om den där automatiken. Men batterierna höll hela tiden! :)

Klara, Anna och PerVälsignelsenSjälva dopet

OscarSedan blev det inte fler kort i kyrkan, eftersom P och jag vackert fick kliva upp och vara med och hålla ljus och annat. Jag hoppas kunna tigga några av Ingrid, Klaras mormor, och Anna, som är sambo med Ps kusin Markus och mamma till Oscar, en riktig liten gladskit:



Sedan vill jag bara säga: Grattis på farsdag, pappa! And god night, daddy, whereever you are... :)

 


2008-11-08

Dop i morgon

I morgon söndag är det dop på lilla (?) Klara. Det är Ps lillasyster Anna och hennes kille Per som fick dottern Klara redan i februari, och i morgon ska hon alltså döpas. Det blir här i Ö-vik, närmare bestämt i Domsjö kyrka, i morgon eftermiddag. Och P och jag ska bli gudföräldrar! Det känns stort! Anna frågade mig redan i juni när jag var och hälsade på hemma hos dem i Laxviken om vi ville det, och jag sa naturligtvis ja på stående fot, men menade att jag tyckte att hon skulle prata med P själv. Som naturligtvis inte heller sa något annat än ja. "Pompadou" har ju liksom fångat allas hjärtan... Varför Pompadou? Kolla bilden från Stugsista, så förstår du!

Och vad köper man i doppresent? Själv har jag en silversked med mitt namn graverat på, som jag tror att jag fick i doppresent - rätta mig om det är fel! - och det tycker jag är en lite kul grej. Samtidigt så är ju ett smycke av något slag lite kul till en tjej. Och P tyckte absolut att hon skulle få något gosedjur. OK. Sagt och gjort. Ut på stan för att se vad jag hittade. Och här är resultatet. (Nä, jag shoppade inte idag, så sent ute är jag inte.)

Doppresenterna

Behöver jag säga att elefanten är min favorit...? Besticken är inte i silver, utan lite mer praktiskt i rostfritt. Men fina är de, med en häst på gaffeln, en ko på kniven, ett får på den stora skeden, och en gris på den lilla skeden. På armbandet blev det också elefanter, så det blev lite av elefanttema till tösen...

Aah, vad fin elefanten är!!Besticken har vi låtit graveraOch armbandet är ett riktigt gulligt barnarmband


Återkommer med bilder från dopet och på huvudpersonen i fråga efter morgondagen.



Och så har jag fått veta att det inte är fel att äta laxen från ICAs frysdisk. Det är både ekonomiskt och miljövänligt att skicka lax över halva jordklotet för att packa den. Det finns inte folk nog här i Norden för att filéa och packa laxen på plats, vilket innebär att man då måste filéa den maskinellt. Och att filéa maskinellt skulle leda till ett så stort svinn att det inte är ekonomiskt försvarbart, och dessutom får vi ju hela tiden höra att vi inte ska kasta mat - för det är det värsta miljöbrottet som en vanlig Svesse utför. Så, OK då - ät lax!!


2008-11-06

Om jag kunde drömma i repris

Äsch, jag vet att jag har skrivit om den förut, men jag kan inte låta bli att ta upp den igen! Och att norska kollegan skriver om serien på sin blogg av och till gör ju inte saken bättre.

Jag talar naturligtvis om "Om jag kunde drömma" av Stephenie Meyer.

Om jag kunde drömma...

Det är något visst med den boken! Det är en hel serie med böcker, varav tre finns översatta till svenska. Den fjärde delen utkom ganska nyligt på engelska, och den första delen som film kommer upp på svenska biografer den 21 november. Det är alltså bara en dryg vecka kvar! Fast jag ska nog inte se den. Tror jag. Kanske. Har kollat lite på bilder från trailers och så, och skådespelerskan som gör Bella funkar - hur bra som helst! Edward däremot. Nja. Inte övertygad.

Men, varför tjata om det här nu? Jo, så här är det att jobba på ett gymnasiebibliotek: Jag skrev redan tidigare i våras att jag (utan att ha läst boken) lyckades övertala övrig barnverksamhetsansvarigpersonal (?!) att köpa in ett gäng böcker av den första delen, för att ha vid bokprat. Det gjordes, och jag knyckte samtliga direkt! Nu börjar de komma tillbaka för andra gången. De har alltså varit utlånade en gång, och innan vi hunnit skicka tillbaka dem till stadsbiblioteket har vi lånat ut dem igen. Det är nämligen sällan som den som lånat boken kommer och lämnar tillbaka den ensam. Oftast har hon (100% tjejer hittills, tyvärr!) med sig minst en kompis som vill låna boken direkt efter henne...

Och idag har det varit smått hysteriskt! Vi har fått tillbaka åtminstone 3 ex och fått in ytterligare 2 ex från andra bibliotek, och alla, ALLA, har lånats ut direkt. Det är ju liksom kö på dem. Lång kö. Även på de engelska böckerna är det en liten kö, och den är tillräcklig för att jag skulle köpa in ett ex till av den första delen. Den dök upp igår, och idag hade kollegan gjort den klar för utlåning. Och den hämtades på en gång. De är som galna, och det riktigt lyser ur ögonen på alla som talar om den!

Den enda nackdelen är som norgekollegan skrev; svårigheten kommer sen, när låntagaren kommer tillbaka och vill låna något annat, liknande, som är lika bra...

Men visst är omslagen på böckerna snygga? Jag gillar verkligen att man har behållit orginalomslaget för den svenska utgåven. De är snygga!!

TwilightNew moonEclipseBreaking dawn

Det ska också bli intressant på torsdag. Då träffas Soppsällskapet, och jag introducerade "Om jag kunde drömma" för dem förra gången. Tre var mycket hugade direkt, och den av tjejerna som brukar gilla samma böcker som mig gick segrande ur den striden. Känns spännande att höra vad hon tycker. Det kan ju bli en totalsågning...



Jag måste också berätta om Stina, en tjej som praktiserar hos oss på Parkbiblioteket den här veckan. Hon är en störtskön tjej som går i åttan, och hon har en humor och självdistans som inte tillhör det vanliga bland den åldergruppen! Och idag gav hon mig värsta komplimangen! Hon frågade mig hur gammal jag är, och jag svarade naturligtvis fel, jag svarade "34" av någon outgrundlig anledning. Jag hörde precis när jag sagt det att det blev fel, men tänkte att det spelar väl ingen roll. Stina höjde på ögonbrynen, tittade frågande på mig och säger sedan: "Va?! Du ser ju inte ut att vara en dag över 28!"

Jag kunde inte hålla mig utan skrattade högt - för mig är det ju ingen skillnad på 28 eller 34 (eller 33, som det egentligen är), men är man 14, då är skillnaden milsvid. 34 = nästan död. 28 = hela, eller i alla fall stora delar av livet framför sig. Underbart.


2008-11-04

Magnus Wernblom

Magnus Wernblom"Werner", "Mr. MODO" - hela Ö-viks nr 9 har lagt av! Kollade feedsen under lunchen och trodde först det var ett aprilskämt när jag läste att "Wernbloms karriär över". Surfade vidare till DN och Hockeyligan och kunde bara konstatera att det ÄR sant. Inget aprilskämt.

Men vänta nu! Hur gick det här till?

Visst har både jag och P gnällt lite på honom när vi kollat på matcherna den här säsongen. Han ska ju vara den som går in framför mål, tar en snyting, delar ut rallarsvingar, skäller på domaren och åker på matchstraff - och hittills den här säsongen har han inte visat mycket av sig själv över huvudtaget.

Wernblom som han ska vara

Men sluta mitt i bara sådär? Fast kanske är det helt rätt? Att sluta mitt i, när ingen väntat sig det beskedet och han i lugn och ro fått fundera fram och tillbaka innan han bestämt sig? Istället för att bli något av en följetong i press och spekulationer om huruvida han kan/vill/kommer att fortsätta ännu en säsong till. Och sex månader till med tvivel och funderingar, det förstår jag att han vill vara utan.

Och egentligen kommer jag nog inte att sakna honom i MODO. Den jag saknar är den Wernblom som spelade i MODO innan han blev petad förra gången. DÅ var han en elak jävel som aldrig tvekade att ta en fight framför mål (och inte heller bakom) - och som ofta vann den.


2008-11-02

Vi har ätit fisk i helgen...

... jag och P. Vi har ett favvorecept (med laxfiléer i botten, och till det en sås med mycket stekt purjo, vitt vin, creme fraiche, västerbottenost, salt, peppar och fiskbuljong - häll över fisken och smacka in i ugnen en knapp halvtimme) som vi faktiskt gör ganska ofta. Men det är ju det där med fisken.

På mitt kylskåp sitten en liten minneslapp från WWF om vilka firrar man bör eller inte bör äta, och laxen är ju si så där. Den vanliga jag brukar köpa är norsk och odlad, vilket det är lite varningsflagg över. Bättre är att äta kravodlad lax, naturligtvis, men när två sådana filéer kostar nästan lika mycket som fyra vanliga odlade filéer, då är det omöjligt för mig att pyttsa ner den kravmärkta firren i kundkorgen. Samtidigt känner jag mig lite skurkig. Jag vill ju köpa kravmärkta grejor, allt ifrån frukt och grönt till mejeri och köttprodukter av olika slag. Men det är hiskeligt dyrt! Det går liksom bara inte. Trots att jag vill. Och när man dessutom får höra att den norska laxen skeppas till Thailand för packning, då är skämsnivån hög. Men hur tusan ska man då göra?

När jag nu såg en artikel i DNs ekonomidel om just vilka fiskar man bör köpa, trodde jag att det var lösningen på det här. Vilken fisk kan jag köpa med gott samvete, och ändå inte bli ruinerad på kuppen. Men icke! Det var bara samma som jag redan visste! Var kom ekonomidelen i det hela in? Läs gärna artikeln och tala om det för mig, för jag begriper det då inte!

Tyst hav av Isabella LövinDäremot blev jag återigen påmind om Isabella Lövins bok "Tyst hav". Jag har spanat på den emellanåt, och en av våra låntagare tyckte med bestämdhet att jag skulle läsa den. Fast jag vet inte om jag egentligen törs. Den känns lite jobbig och domedagsaktig sådär, men samtidigt vet jag ju redan det där med torsken. Och torsk, det äter jag inte.

Men laxen då? Inte blev då jag något klokare idag i alla fall. Men maten, den var god.


Om mig

Min profilbild

RSS 2.0