2009-02-27

"Eldmärkt" av Joanne Harris

EldmärktDet är 500 år efter Ragnarök. Alla de gamla gudarna är borta, liksom deras trolldom. Det är i alla fall vad människorna med Brödraskapet i spetsen vill tro, och därför väljer man att bortse från trollens härjningar i skafferier och att det ibland föds barn med runmärken.

Maddy är ett sådant barn. I ena handflatan har hon runan Ask, och de andra barnen har i hela hennes liv mobbat henne och hållit henne utanför som en följd av detta. Den ende som verkligen brytt sig om henne är Enöga, den ensamme vandraren som brukar komma till Malbry en gång per år. Han brukar berätta sagor för Maddy, sagor om den gamla tiden, om Oden, Tor, Loke och de andra asagudarna, och om trollkonsterna som Maddy genom sin runa har i blodet.

Men andra tider är på väg, och utan att riktigt veta hur det gått till befinner sig Maddy plötsligt mitt i ett äventyr tillsammans med gudar, oknytt och vanligt folk - och precis som hos de gamla asagudarna kan vem som helst byta sida när som helst.

"Eldmärkt" är en riktig fantasybok, lite lång, men ruskigt rolig att läsa! Stod även den på den berömda listan, men hör inte hemma i klassuppsättningsrummet.


2009-02-26

Fullt ös hela veckan lång!

Nu har veckan har gått så där vansinnigt snabbt igen! Så snabbt att jag har haft onsdag halva dagen idag, det är fler än en elev som har rättat mig...

Måndag var en ganska lugn dag, "det vanliga", liksom. Tisdag var lite värre. Vi har ett gäng som är väldigt mycket i biblioteket, och som är VÄLDIGT högljudda. Vi får påminna dem om andras närvaro minst en gång om dan. Och det tycker jag är lite för mycket för ett gäng med 16-åriga tjejer och killar. Och i tisdags frestade de mitt tålamod lite väl långt.

Tänk er ett biblioteket. Tänk er ett träbord i biblioteket. Tänk er fem (5) 16-åringar runt sagda träbordet. Tänk er nu att samtliga fem (5) 16-åringar bankar så hårt de kan med händerna i bordsskivan på träbordet. Ser ni scenariot? Hör ni det? Det gjorde jag också. Lägg därför en bibliotekarie till scenariot, en bibliotekarie med mycket rak rygg, svarta ögon och en röst som skulle få Fantomen att dra efter andan. Tre meningar var allt jag sa, och sedan dess har de baske mig varit hysat normala när jag är i biblioteket.


"När Bibliotekarien talar, lyssnar man" - gammalt djung... jag menar biblioteksordspråk.

Och lite senare kom en annan kille till disken där jag stod och sa med darrande stämma: "Slår du ihjäl mig du? Jag råkade tappa gummibandet till kortleken..." Fast den killen är en grabb med glimten i ögat, så det var inte så allvarligt menat! Och då hade ju min ilska gått över sedan länge. Och det var ju inte bara jag som var arg i tisdags!

Onsdag var friluftsdag, så det var en dag nästan utan gymnasieelever. Grundskolan kom dock med två klasser på besök, en åk 6 och en åk 2. Tvåorna är en av mina läse-/sagostundsgrupper, och igår visste de vad som gällde. De skulle få sina lånekort!! Det var lite svårt att sitta still hela tiden, men vi pratade lite om biblioteket, om hur man hittar böcker (väldigt snabbt) och om vilka regler som finns. Att inte springa runt och inte skrika, och varför det är så. Och! Sen sa jag att det är en mycket speciell sak man måste göra innan man kan få sitt lånekort! Man måste göra "Sista skriket". Japp. För att veta vad man INTE ska göra, måste man ju prova på det en gång, eller hur? Alltså satte vi alla fingrarna i öronen och när jag ropade "Klara - färdiga - SKRIIIIIIK!" så skrek alla ungarna allt vad de kunde tills jag stoppade dem. Lita på att de berättade om biblioteksbesöket när de kom hem efter skolan igår...

Snurran hjälper polisenIdag var det däremot kollegan som hade en sagostundsgrupp, 6-åringarna. Hon läste en berättelse om Snurran som verkligen gick hem! Vi pratade om det sen, att det är alltid kul när man känner att man får respons, men just de små blir man liksom ännu mera energifylld av.

Men i morgon är det en tom dag, i alla fall i kalendern. Känns lite halvskönt - vi hade 700 besökare idag...


2009-02-26

"Avhopparen" av Kim Olin

Avhopparen av Kim OlinSimon har hoppat av skolan och gör nu allt för att komma sig upp i Tobias Flemings kriminella organisation. Staden han bor i är uppdelad mellan två gäng, Tobias gäng och Graymans gäng, som lever sida vid sida i en bräcklig vapenvila. Tobias gäng sysslar, precis som Graymans gäng, med en hel del knarkaffärer.

Simon ser sin stora chans när han får i uppgift att klå upp ett par småhandlare som försökt lura Tobias. Men är det verkligen värt allt för att komma sig upp? Är det värt andras liv? Är det värt hans eget...?

När Simon blir djupare involverad i Tobias affärer blir han dessutom kontaktad av en främmande man som kommer med ett högst oväntat förslag. Nu är det dags att välja sida!



Återigen en bok från Argasso som stod på den berömda listan - och den här är tokbra! Köp! Köp! Köp! Tipsa alla, grabbar, tjejer, lärare - you name it!


2009-02-24

Apropå bokrean

Vår kokbokVill bara tipsa om att "Vår kokbok" finns med i Bokias bokrea.

Bara som ett tips sådär. Om man känner någon som önskar sig en sån.

"Vår kokbok", alltså.


2009-02-24

"Utpekad" av Nigel Hinton

Utpekad av Nigel HintonNathan har världens bästa familj - en schysst lillasyrra, en snäll mamma och en pappa som han avgudar. Men saker och ting förändras. En dag när Nathan och hans pappa bestämt att de ska fiska kommer pappa sent. Han har ett rivsår på handen och vill inte säga vad som hänt.

På kvällen kommer polisen hem till dem - en flicka har hittats mördad, och någon har sett henne åka med Nathans pappa i hans lastbil alldeles innan hon dog. Allt tyder på att Nathans pappa är den skyldige, och till slut börjar även Nathan tro på det.

Men inte skulle väl hans pappa kunna...?



Ännu en bra och lättläst bok från Argasso förlag. Den stod med på "att läsa"-listan inför stadsbibliotekets klassuppsättningsmöte.


2009-02-21

Nu börjar det!

Snart, snart, är det dags!! Har bläddrat i kataloger, beställt lite här och lite där, har ytterligare ett par kataloger hemma över helgen, tittar, skriver upp, läser, jämför. Kollar in olika fackböcker som stöd för tanken. Det är nära nu. Riktigt, riktigt nära...

Men innan jag kunde komma till skott var det ett par lådor jag behövde. Gick glatt visslande ner till förrådet i morse - det här känner jag behöver en förklaring: nytt de senaste dagarna är att jag vaknar och är pigg! Igår var det klockan som väckte mig, och i morse petade P på mig och sa: "Du, då?" Alltså, jag sov när han gjorde det, men på två sekunder var jag klarvaken, satte mig upp i sängen och sa: "Jaha, ska vi kliva upp nu då?" P sa inget mer på flera minuter, men ögonen var stora som tefat.

Alltså, jag vaknar pigg på mornarna. Och i morse gick jag visslande ner till förrådet för att hämta upp mina lådor... som inte fanns där!? Vad sjutton? Jag vet ju att jag ska använda dem nu i vår, så de borde ju vara där! Eller, vänta! Kan de vara kvar uppe i Stugan? Typiskt! Nåja, med ett morgonhumör som får solen att bryta fram så är ju det inga problem - på med långkallingar och iväg bara.

Och i Billsjö har det kommit snö. MYCKET snö! Tack och lov så har världens snällaste granne sett till att traktorn som brukar skotta vägen också hade skottat på vår infart, så det var bara att susa dit med bilen. Väl där inser jag att grannen själv har dessutom varit i farten med sin snöbjörn och skottat upp gången in till Stugan, så det var bara att torrskodd kliva på! Att det bara finns så snälla människor! (Bilderna är lite mörka, det beror på mobilkameran, som jag inte är riktigt överens med. Jag kom inte ihåg den rätta kameran när jag for.)

Bilen rymdes galant på parkeringenMycket snö, men en uppskottad gång!Och en del snö på växthuset

När jag ändå var där visste jag ju med mig att jag skulle skotta av taket på växthuset, så jag började med att pulsa dit. Kunde inte hålla mig helt, utan kikade in också. Gick även in och kollade på världen därifrån... Lite svårt att tänka sig att det för bara ett halvår sedan såg ut så här. Var det verkligen jag som lyckades få till allt det?

Ordning och reda på hyllorna - i alla fall än så längeInte lika varmt där inne idag, men jag fick i alla fall komma in en stund!Och här är trädgårdslanden...


Fick pulsa i snön över till Gäststugan för att komma åt lådorna jag skulle ha, men det gick bra. Sedan for jag hem, och då kändes det hur nära det är. Men väl hemma, konstaterade jag att jag inte hade ägnat en tanke åt jorden! Äsch! Där tog orken slut, och jag fortsätter drömma till kataloger och fackböcker till i morgon. Men då! Då ska påsarna tömmas och frön petas ner i jorden!!



För det är ju naturligtvis frösådderna som börjar nu!


2009-02-21

"Vännen" av Gunilla Linn Persson

VännenJärnöran är en ö som sägs ligga bortom människogränsen. Den är så järnhaltig att kompasserna slår fel. Edith Ingman, en nu gammal kvinna, har levt hela sitt liv här. Under en höststorm kommer så Ediths nya granne, Ellinor, på besök. Ellinor upptäcker naturligtvis direkt att Edith inte klarar sig själv. Ibland är hon i nuet, plockar nypon, tvättat tvätten och matar katten, ibland är hon en liten flicka som övar rättskrivning för att inte få skäll i skolan.

Edith är ruskigt senildement och kan för det mesta inte komma ihåg att hela hennes familj är borta. Så småningom börjar hon i alla fall minnas att det brukar komma en människa på besök, men vem den människan är, det vet hon inte. Vart och ett av Ellinors besök hos Edith börjar alltid med frågan "Vem är hon?". Och vid nästan varje besök visar Edith leksaksskeppet hennes pappa gjort och som står i hallen - Vännen. Även om det borde heta Ovännen, eftersom det inte är ett bra skepp.

Mellan dessa båda kvinnor växer en besynnerlig vänskap fram. Edith är faktiskt beroende av Ellinor som kommer med ved och bjuder på middag varje dag, även om Edith inte minns det dagen efter. Och Ellinor, författare med skrivkramp, blir på sitt sätt beroende av Edith.



"Vännen" är en stark och bitvis ledsam berättelse om två kvinnors öden. Det är svårt att inte känna värken i magen när Edith faktiskt minns hur det hela ligger till. Och det är lika svårt att inte känna Ellinors frustration som faktiskt kommer fram någon gång, även om hon verkar ha ett tålamod utöver det vanliga. Det går helt enkelt inte att hålla tårarna tillbaka alla gånger.

Och dessutom önskar jag att jag kunde vara så snäll mot en medmänniska. Att helt och hållet erbjuda min hjälp, oavsett hur mycket tid det tar, utan att känna att jag tappar något annat. Att inte vara så himla självisk. Boken brukar faktiskt användas i utbildningar inom äldrevården. Det är bra, tycker jag.



Utdrag ur boken:
- Förlåt en enkel fråga, kom det oroligt från Edit. Men om man inte är riktigt riktig, ska man behöva finnas då?
Ellinor svarade med något hon hade hört eller läst någonstans. Det lät bra:
- Alla behövs.
Det kom från hjärtat. Det var klart att Edit Ingman skulle finnas här i sin värld.
Edit stod stum. För ett ögonblick kände hon tröst. Sedan glömde hon vad Ellinor hade sagt. Det försvann. Hon mindes att hon hade ställt sin viktiga fråga och fått ett svar. Så långt sträckte sig minnet. Vad hade människan sagt? Alla förstörs?


2009-02-19

Börjar känna lite tidspress

Jag är ju en sån där "göra allt i sista minuten"-människa. Oftast blir det ganska bra ändå, men jag tycker att jag borde kunna ha lite bättre framförhållning egentligen. Det skulle kännas lite bättre att ha livet och framförallt arbetet lite mera strukturerat och planerat. Men icke.

Förra veckan var det meningen att mina Tallar (dvs. 8-åringarna) som kommer på besök varannan vecka skulle få sina lånekort. Men eftersom jag redan hade två bokprat inbokade för mellanstadieklasserna kände jag att det nog inte skulle bli så bra, så jag ringde upp deras fröken och vi bestämde att vi skulle ta det nästa gång. Alltså om en knapp vecka, nu då.

Jag har lite tankar och idéer kring det här, och som tur är (för det är inte planering, bara tur) så har hela gymnasiet friluftsdag just på onsdag, så jag behöver inte bry mig om så mycket annat just den dag. En tanke är att göra en liten klurighet med deras lånekort, ungefär som LäsKonster har beskrivit sin deckarvisning, och på så sätt få dem att hitta olika avdelningar och böcker. Och så har jag någonstans sett idén om "Sista skriket". Tanken med det är att barnen ska få göra just sista skriket i biblioteet, och sedan tumma på att aldrig skrika något mera i biblioteket. Jag tror att det skulle bli kul! Tål att funderas på. Jag har ju hela helgen på mig. Och måndag och tisdag nästa vecka! Det är luuungt....

Låt den rätte komma inDessutom har jag tagit på mig läsåtaganden för SV-ämnets räkning på skolan. Det brukar jag inte göra, utan när SV-lärarna ska läsa olika böcker som förslag till klassuppsättningsinköp brukar jag istället komma med fler förslag som jag redan läst och som någon annan brukar nappa på. Men i år var "Låt den rätte komma in" med på listan, och eftersom jag ändå tänkt läsa den hoppade jag på det tåget. Den är ju lite tjock, förstås, men det är ju ändå vampyrer det handlar om. Och sen av bara farten tog jag mig an en bok till, en sydamerikansk författare som lät himla spännande. OK, två böcker att surra om där, ja, och så läsa dem först. Men det ska ju inte upp till diskussion förrän i april. Det är luuungt...

Veckan efter att jag tagit på mig ovanstående böcker ramlade ett mail från barnavdelningen på stadsbiblan ner. Kallelse till klassuppsättningsmöte 19 mars. Bifogat fanns tre (3) papper med olika barn- och ungdomsböcker som skulle avhandlas. Tittade som snabbast genom barnböckerna, såg ett par jag hade läst och kände mig nöjd med det. Fokuserade istället på ungdomsböckerna, eftersom det i stort sett endast är jag som bokpratar för högstadie- och gymnasie- ungdomarna. Av 20 böcker hade jag läst - EN! Däremot var det hela 15 böcker som stod på min mentala "de här böckerna vill jag läsa"-lista:

"Trasig ängel" av Bente Bratlund (brukar gilla hennes barnböcker)
"Jagad" av Kevin Brooks (har inte läst något av honom, men han är omtyckt bland eleverna)
"Poker mongo" av Hans Carstensen (har fått fina omdömen, bland annat av Bokhora)
"Raderad" av Nick Gifford
"Eldmärkt" av Joanne Harris (tror inte på den som klassuppsättningsbok, men kul med en fräsch fantasy!)
"Utpekad" av Nigel Hinton (vi gillar Argasso - bra och lättlästa böcker!! Och så från Ö-vik...)
"Brevvännen" av Ally Kennen
"De kallade mig Ise" av Madeleine Krell (lite väl rejäl, men ett riktigt bra ämne)
"Min typ brorsa" av Johanna Lindbäck (skriven av en av Bokhororna!)
"Tystnadens hus" av Magnus Nordin (samma som med Brooks)
"Avhopparen" av Kim Olin (egentligen var det "Beskyddaren" som stod på listan, men jag tycker det är lite töntigt att köpa in del två i en serie - varför inte hellre satsa på ettan och hoppas att ungdomarna tar tvåan av bara farten?)
"Jag såg honom först!" av Eva Susso
"Vad skulle du ha valt" av Annika Thor
"Det dina ögon ser" av Christina Wahldén (hon skriver ju så bra böcker)

Dessutom hade kollegan på förslag att jag skulle läsa "Hitta felix" av Kristina Sjögren och snacka in den på klassuppssättningsmötet.

Shit pommes frites!

Ja, ja. Jag har avverkat ett par tre fyra fem sedan dess, men lite tidspress börjar jag känna!

Fast det är klart, det är ju snart sportlov, så det är luuungt....


2009-02-19

Byggfirman vi hade tänkt först...

Jaha. Sidensjöhus varslar alla sina snickare. Som P sa, "tacka Herren för att vi inte bundit ett stort lån till dem". Med andra ord en bra affär på flera sätt att strunta i husbyggarföretag och köra själva.



Jag tror ju på e-bokens framtid. Det enda är att man ska ha en läsare som fungerar bra! Min mobil fixar att läsa e-böcker, om de är konverterade till MobiReader, men det är ju inte helt optimalt att bläddra efter var tredje mening. Och det finns faktiskt läsare som verkar bra, men jag tycker att de är alldeles för dyra och osäkra än. Men som sagt, det kommer, det kommer...



Och soppandet går bra. Var på Soppsällskapet igår, och det var heller inga konstigheter - de är ju så snälla, mina vänner!


2009-02-17

Men det var då väl f....!

Jaha.

Har tidigare skivit om min morgonupplevelse i höstas, när jag upptäckte de där små silverskimrande sakerna i badrumsspegeln. De var bara att skratta bort, klart att de kommer, det vet jag ju. Och dessutom färgar jag ju håret med jämna mellanrum - ordentligt!

Men nu!

Har påbörjat den där dieten idag, och en grej med den är att jag ska dricka ca 3-5 liter vatten per dag. Alltså, M-I-N-S-T tre liter. Varje dag. Resultat? Tja, jag kommer ju att få ruggiga lårmuskler av att springa i trappen upp och ner för att komma till toaletten ca tre gånger. Per förmiddag. Och det var där det hände. Inte på toaletten, men väl efteråt, när jag stod och tvättade händerna.

Jag har en liten grej som jag alltid gör när jag varit på toa - jag ler åt mig själv i spegeln. Jag tycker att det känns bra att någon ler åt mig emellanåt, och ibland så ler inte människorna runt mig, alltså får jag göra det själv. Klurigt va?

Så där stod jag, med blöta händer, tog en pappershandduk, började torka och log mot mig själv i spegeln. Solen stod lågt, och ljuset reflekterade hårfärgen helt otroligt. Och det var då jag såg dem. Inte "den", inte "ett par", utam D-E-M. Dem. När solen lyste på mitt ansikte som så snällt log mot mig i spegeln såg jag att det var fullt med rynkor under och i kanten av ögonen! Och runt munnen! Hundratals, kanske tusentals! (Eller, ja, kanske inte tusentals. Jag räknade dem inte.) Och vips var den där snälla människan i spegeln som log borta och istället stod jag öga mot öga med en kvinna som såg ut så här:

Jag såg ut som Edvard Munchs Skriet...

Även om skriet mera lät som om det kom från den här mannen:

... även om jag mera lät som Homer Simpson



Men grönsakssoppan jag åt till lunch var i alla fall helt OK. Men jag tror inte att det blir något gym i kväll.


2009-02-16

Nu är det lila!

Det har varit en snabb dag idag. Schvosade bara till i morse och sen var jag på jobbet - hann dock läsa tidningen först och såg att det hade sprungit läck på en rejäl vattenledning uppe vid vattentornet i helgen. Det hade strömmat vatten utöver backen ända till bussgaraget, som ligger strax ovanför Arenan.

Räknade snabbt ut att det borde ha runnit längs Villagatan, som jag passerar varje morgon, och eftersom termometern stod på -18,3 i morse så borde det ha frusit på ganska rejält. Tänkte alltså gå försiktigt. Men glömde det innan jag kom hela kvarteret bort till Villagatan... Stegade ut med snabba, snärtiga steg, gjorde en screenart med högerbenet, parerade med vänstern, svingade påsen i vänsterhand i en snygg omloppsbana och försökte flaxa mig tillrätta med högern - och minsann! Jag ramlade inte!

Väl på jobbet skrev jag och kollegan ut kraven, dvs. påminnelserna som skickas med post. Det där är ett riktigt tråkgöra, och dessutom har vi alltid lyckats klanta till det på något vis varje gång sedan vi bytte bibliotekssystem i maj. Men inte idag - det gick som ett hejsan, och dessutom var kraven mycket färre i antal än de brukar vara!

Tjosan, tjosan! Som Jokkmokks-Jokke brukar säga.

Efter lunch kastade jag på mig varma byxor, dubbla jackor och resten av jättekallt-outfiten och rusade ner till Rut & Karl för att få mig en omgång. Vid varje klippning bokar jag tid för två timmar och en kvart, eftersom det ska färgas och donas, men Terese, min frisör är alltid så himla noga att det sällan räcker. Och idag tog det knappt tre timmar - men gosse, vad bra det blev! Hon är så kung på klipp och färg, och resten av gänget där är också supermysiga!

Nyklippt och skitnöjd

Tyvärr syns det inte på fotot hur toklila det faktiskt är, med det blev riktigt, riktigt bra!

Snabba steg hemåt, ropade hej till P och fick sedan hoppa i hela jättekallt-outfiten igen, eftersom jag skulle ner på Energihuset. Det är gymet jag har börjat besöka två gånger i veckan, men idag var det inte för träning jag var där. Jag har nämligen blivit antagen till en testgrupp för ett viktminskningskoncept som heter Xtravaganza, och som körs i samarbete med Energihuset. Kort och gott går det ut på att jag ska äta måltidsersättning (enbart och endast) tre gånger per dag. Tills jag gått ner det jag vill gå ner. Nu när jag vägde in mig vägde jag 85,4 kg.

Minus 20 kg, låter det rimligt? Jag tycker det, men jag ska fundera till nästa träff, som är den 26/2.


2009-02-15

Solen skiner...

... köp kaniner!
Solen ler - köp fler!
:)

Sony S639FF-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T väder hela helgen! Vem bryr sig om bloggar och internet då? En prom i solen är ju så mycket bättre! Och dessutom med den nya mp3-spelaren kopplad till öronen - det var på tiden! Fast jag struntar i Dottes "Brott och straff" ett tag, jag lyss till "Vem är Björn och vem är Benny" istället. Fast lite konstigt kan det bli när man är bland folk - de tittar så konstigt när jag helt plötsligt skrattar högt...



Det var många som tog en söndagspromenad i Ö-vik idag, även om de säkert inte kände sig lika harmoniska till sinnet som jag. Hade gärna varit med, men glömde helt enkelt bort det.

Och lite dator kommer det att bli i kväll - jag och P ska välja nytt elavtal till Stugan, vi har det gamla hos Eon - men vad blir bäst att ha? Jag är ju en sån som inte vill ha kolkraft eller annan smutsligt el i mina eluttag, så det blir nog till att leta lite. Tur att Elprisguiden finns, det hjälper ju lite!


2009-02-13

Fredag den trettonde...

...har hittills gått alldeles förträffligt!

Eller vad sägs om sex grundskoleklasser (vi är ruggiga på planering, både kollegan och jag), informationssökningshjälp i en MP-klass, engelska boktips till en TE-klass, lite annat smått och gott, kort sagt - 570 besökare på 6 timmar. Dessutom hann vi med att fika! :) Just när vi satt oss kom en liten försynt dam in, kastade ett öga på oss och travade fram och sa glatt:
- Här ser det ut som om vi har ett par som jobbar här!
Och, jo, så var det ju.

Vi brukar fika i biblioteket, eftersom vi bara är två och alltid har det bemannat. Det brukar inte vara några problem, våra elever är så vana att de bara kommer fram och frågar även om vi sitter med en kaffekopp. Och det är så vi vill ha det! Idag var det så kul i biblan och vi trivdes så bra att vi skippade att ta lunchrast var för sig och istället åt vi tillsammans. I biblioteket. Visserligen med avbrott, men även med skratt och surr. (Surr i dubbel bemärkelse, vi hade en enveten men slö fluga som surrade runt oss ända tills den landade på kollegans öga. En rejäl svordomsramsa, en dask med DN, och sedan flög den inget mera... )

Och så har vi haft besök av Alla Hjärtans Dag-haren! Jag visste inte att den fanns, men vid lunchen dök den upp och delade ut både kramar och godis! Vår hare kom från Nolaskolan, den andra kommunala gymnasieskolan, och jag fick veta att vi hade en hare utplacerad där också. Mysigt!!

Alla Hjärtans Dag-haren


2009-02-12

En dag i mjukstutens tecken

Så här ser det ut utanför biblioteket när det är teaterdagsIdag har varit en speciell dag. Bland det första som hände på jobbet var att vi hade besök av en teater för våra förskolebarn. Teatern hette "Råttan, Grodan & Vahändesendå". Det visade sig att Vahändesendå var en liten trollpojke som efter att hans pappa berättat en saga alltid frågade: Va' hände sen då? Därför fick han heta det! (Sensmoral: var försiktig med vad du säger, du vet aldrig vilka smeknamn det kan ge uttryck i.)

De som teatrade var två mycket duktiga skådespelare - Pär visade sig vara barnboksförfattare och pappa till Ingvar och Vilgot, och Kerstin har varit en av Björnes vänner. Inte illa!

Kerstin och PärRåttan, Grodan & VadhändesendåHela djurensembeln


En bit in i teatern fick vi även träffa "n Nils Karlsa' från Kaxås", som berättade om sin favorit-matsäck - stut! N' Nils Karlsa' frågade om vi visste vad en stut var, och det var bara jag som sa ja... Så "han" förklarade. Dessutom var det noga att det skulle vara både en, två och tre klickar smör på, liksom en rejäl skiva "ta geitost'n". Jo, Kerstin är alltså från Jämtland, även om hon inte kommer från Kaxås. Fast numera är hon, som hon sa, "försöksutskriven till Stockholm".

n' Nils Karlsa' från Kaxås

Vidare fick vi träffa hunden Ojsan som var en riktig spårhund som nosade rätt på alla barn, och som dessutom skällde ut den elaka katten efter noter. Närmare bestämt efter en av Mozarts sonater. Det var en tokrolig teater, och så där härligt fantasifylld att det inte gjorde något att handligen hoppade och for.

Mormor var med......liksom hunden OjsanKatten får sig en utskällning efter noterDen arga katten



Fast egentligen började stut-dagen redan tidigare. När jag gick till jobbet i morse såg jag att det rök så fruktansvärt från Ödbergska gården. Det är en fornminnesgård, det äldsta bevarade huset i Örnsköldsvik (tror jag), och det används som bakstuga, vävarstuga och till annat smått och gott. I fjol var det någon som tände på huset så det blev rejält brand- och vattenskadat. Och i morse när jag gick förbi rök det alltså jättemycket!

Första tanken var naturligtvis att det är någon som bakar, men när jag tittade närmare såg det ut som om det rök från golvet. Jag vände och gick tillbaka och upp mot trappen, och det bara fortsatte ryka mer och mer. Inte en bil, inte en människa syntes till. Till slut hittade jag ändå en dörr som var öppen, och så blev jag nästan helt övertygad om att det måste vara någon som eldade i en bakugn, men bara för säkerhets skull gick jag in.

Hittade en trapp ner i källaren och där bakom en dörr stod det två bakstrar i full färd med att kavla och grädda. Kände mig lite töntig, naturligtvis, men förklarade ändå varför jag gått in och hur jag tänkte. Tanterna blev jätteglada och tackade för att jag hade brytt mig och prackade på mig två nybakta hela mjukbrödkakor. Inte för att jag var helt nödbedd - alldeles varma och doften!! Aaah. (Sensmoral: bry dig! Karma finns!)



Fast nu ikväll har det naturligtvis varit hockey för hela slanten. Direkt efter matchen hade både Allehanda, Dagens Nyheter och MODO själva publicerat matchreferat. Det har nog aldrig gått så fort förut. Och två fina sånger och ett skönt citat rikare är jag. Pappa sjöng "frälsaren är kommen..." och P sjöng "frälsa dem där hemma..." Och så sa Lasse Granholm i ett försök att tänka som Peter Forsberg: "Jag har en idé. Vi gör som i Colorado: ge mig pucken så gör jag mål." En kul hockeykväll här i Ö-vik.



Naturligtvis åt vi mjukstut i periodvilan.


2009-02-12

Nya böcker - och musik

Nu har vi fått hem en massa bra böcker igen! Här kommer ett axplock av de som jag tycker verkar mest spännande:

Wilderness"Wilderness" av Roddy Doyle är en ungdombok på engelska. Två killar, Tom och Johnny, far med sin mamma till Finland på vintersafari. En dag kommer deras mammas hundspann inte tillbaka till kojan de bor i. Hon är där ute i snön någonstans och det är bara de två grabbarna som finns tillgängliga för att hjälpa henne. Kanske lite som "Hatchet" av Gary Paulsen?

HemlighetenEn lite spännande vuxenbok är "Hemligheten" av Rhonda Byrne. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad det är, men en kompis i Soppsällskapet har pratat om den. På baksidan står det:

"När du lär dig Hemligheten kommer du bli viss om att du kan uppnå, bli eller göra vad helst du vill. Du får veta vem du egentligen är. Du får lära känna den oändliga storslagenhet som väntar på dig."

Hm. Den kan vara hur bra som helst, och hur beige som helst. Men hypad är den i alla fall.

1000 frågor & svar"1000 frågor och svar" är en sån där kul faktabok som är full med både nödig och onödig kunskap. Allt från "Vad är evolution?" till "Hurdana fönster hade man innan det fanns glas?" Kul att bläddra i för både stor, liten och mittemellan! Våra gymnasieungdomar gillar att sitta och bläddra i enkla böcker och läsa högt för varandra, så Bellman-historier, Klintbergare och böcker att den här sorten brukar gå hem.

Första kortspelsbokenSedan hittade vi "Första kortspelsboken" av Berndt Sundsten och Jan Jäger. Kul med en kortspelsbok för barn! De vi hade sen tidigare var hyfsat gamla och inte så enkla att låna ut. Här hittar man både patienser och kortspel, och allt från Finns i sjön till Texas hold'em. Riktigt bra förklaringar och teckningar som visar hur det går till.

Dessutom har vi fått in den musik på CD vi köpte in strax innan jul (för de sista slantarna på budgeten), bland annat Metallicas nya, "Death Magnetic" (vars omslag väcker både lärare och elevers förundran), "Absolute Hits 2008" och filmmusiken från "Twilight". En film som jag fortfarande inte sett. Och inte heller har jag läst mer än bok nummer ett. Fast snart blir jag nog tvungen - tjejerna här på skolan håller på att få nippran på mig! De vill prata om alla böckerna och jag säger hela tiden ifrån! Just en snygg bibliotekarie...



Vampyrjägarens handbokWaoh! Vi fick precis en ny bok till!! "Vampyrjägarens handbok" av Raphael van Helsing! Den är så snygg, så läcker, så full med massor av nödvändig kunskap som behövs när man stöter på en vampyr. Ja, NÄR. Inte om. För det vet ni väl vid det här laget, att vampyrer inte är någon skröna från Transylvanien, utan att de finns på riktigt!

Alltså, det här är en bok jag vill ha...


2009-02-11

"Det dina ögon ser" av Christina Wahldén

Det dina ögon serTess är nitton år och går på lastbilsgymnasiet. Hon har alltid drömt om att köra den största lastbilen och gräva de djupaste groparna. Molly går också lastbilsgymnasiet, men det är mer för att hon inte riktigt visste själv vad hon ville välja, så hon valde samma som Tess. Det brukar vara enklast så, att göra som någon annan. I klassen går också Bea. När de var mindre brukade Bea komma till skolan med blåmärken, och nu är hon hemma så lite som möjligt. Helst är hon med Robin, som är 25 och jobbar med att sälja koppartråd.

En dag brister det för Bea och hon ger sig på Molly alldeles före en lektion. Tess går emellan och då blir Bea vansinnig. Hon knuffar omkull Tess och sparkar på henne tills hon inte rör sig mer. Flera klasskompisar ser det hela, bland dem Molly. Alla kallas till förhör, men hur mycket ska Molly våga säga? Tänk om Bea - eller Robin - får veta att det är Molly som skvallrat?

Molly är skitskraj och vet inte om hon ska våga vittna. Och om hon gör det - vilka blir konsekvenserna?



Christina Wahldén har än en gång skrivit en tokbra ungdomsbok som berör. Tidigare har hon skrivit flera böcker som bland annat tagit upp sex och varje persons rätt att säga nej i olika situationer, bra exempel är "Ingen behöver veta" och "Heder". "Det dina ögon ser" är en bok som berör från första till sista sidan. Jag kan nästan ta på Mollys rädsla och även förstå hennes pappa som tycker att hon inte ska vittna. Samtidigt förstår jag naturligtvis Tess föräldrars påstridighet för att få utlopp för någon sorts rättvisa.

Det här är en angelägen bok, inte bara för ungdomar, även om de är författarens målgrupp. Det kan vara svårt att stå för sina åsikter, och om inte ens mamma, pappa eller kompisarna stöttar, hur sjutton ska man då själv våga?


2009-02-11

Bokprat, saga och skön sång

Jajamen, även dagens bokprat gick som smort. Det var väl "Stölden" som inte var någon riktigt hit - "Legenden om Potatishäxan" gick däremot mer än hem bland både barn och lärare. En av lärarna kom fram till mig sen och tackade för ett mycket bra bokprat! Sånt värmer! Det är i alla fall enklare att veta att jag är på rätt väg, och inte är helt ute och cyklar.

AllhelgonamysterietSedan var det sagostund med 8-åringarna. Kände mig helt oinspirerad att läsa en saga/bilderbok för dem så de fick välja själva vilken bok jag skulle läsa. Valet föll på "Allhelgonamysteriet" av Helena Bross. Jag läste två kapitel och sedan lånade fröken med sig boken till skolan så ska de fortsätta högläsningen där.

Medan de sen tumlade runt och letade böcker kom en av gymnasiekillarna fram och frågade om vi inte kunde vara med på en kupp? En av tjejerna i hans klass fyller nämligen år idag, och han undrade om inte barnen kunde sjunga för henne? De nappade direkt, men de ville inte gå fram, utan istället stod de på barnavdelningen och sjöng:

"Vi gratulerar, vi gratulerar,
vi gratulerar våran Mirjam idag..."
osv

för Mirjam som satt ett par bokhyllor bort och blev riktigt förvånad! Men hennes klasskompisar jublade!!

Ibland är det rent fantastiskt att jobba på ett skolbibliotek.


2009-02-10

Vanliga namn och bibliotekarier bland folket

Läser på ÖP.se att min mamma har det populäraste namnet i Jämtland. Över hela Sverige sett vinner dock Maja. Tina återfinns inte ens bland de 100 vanligaste i Sverige för 2008. Stina, däremot, hittar man på plats 57. Inte ens kollegan trodde att Tina var mitt "riktiga" namn, utan hon hade tagit för givet att jag egentligen heter Kristina. Inte ens namnmuggen jag har på fikat hade alltså övertygat henne. :)

Någonstans därute i cyberrymden finns också en Okuvlig bibliotekarie. Hon skriver en hel del inlägg varje dag, och ofta har hon rejäla åsikter om saker och ting - ibland håller jag med, ibland inte. Idag skrev hon om ett tillfälle som dök upp på tåget: mannen brevid henne ringer upp en vän och frågar om han kan få en text skickad till sig, eftersom han inte hittar den i f.d. rixlex. Vår okuvliga bibliotekarie vill bara kasta sig över mittgången och visar hur han ska hitta det han söker. Hon har också en tanke om gratis lättpackade datorer till alla bibliotekarier - och ser framför sig hur svenskarna skulle kunna bli ett i informationssökningssammanhang (puh!) konkurrenskraftigt folk. Kul tanke, tycker jag!

Jag tror att vad vi bibliotekarier gör skulle bli enklare för gemeneman att förstå om vi fanns där helt naturligt. En av kollegorna här i kommunen har sagt flera gånger att hon med glädje skulle ha ett litet bord på Konsum ett par dagar i veckan, och själv tror jag att det skulle vara riktigt kul att finnas i Swedbank Arena vid varje hemmamatch och erbjuda vanliga utlån men även ha möjlighet att svara på referensfrågor.



Och så har jag beställt årets chilifröladdning från Örtagården nu ikväll. En paprikasort, en mittemellan och två rena chilisorter. Mysigt...


2009-02-10

Bokprat nr 2

Japp. Fyrorna avklarade, femmorna kommer imorgon. De är lite svagare läsare än fyrorna jag hade idag, så det är ett litet snäpp enklare böcker som gäller imorgon.

Alex - som i AlexandraBok nummer ett är "Alex - som i Alexandra" av Ylva Wallin. Alex älskar hockeyn. Att känna fartvinden i ansiktet och höra ljudet av skridskorna mot isen gör henne lycklig. Hon är keeper och när hon gör en riktigt bra räddning är livet som bäst. Hon har redan bestämt sig - hon ska spela hockey så länge det bara går, hon ska bli proffs! Alex är enda tjejen i laget, men det spelar ingen roll, för hon är bra och de andra killarna vet att hon är det. En dag ringer Simon, Alex bästis, och säger att Peter Forsberg ska komma till kvällens träning. "Det är sant," säger Simon, "Danne känner honom!" Danne är deras tränare, men Alex tror inte riktigt på det där. Det visar sig också att det inte är proffset Peter Forsberg, utan en ny kille i laget som heter Peter Forsgren som kommer. Peter kommer från ett annat lag som är bäst i stan och bara det är lite konstigt. Varför byter han lag mitt i säsongen, och dessutom till ett sämre? Och en annan sak blir Alex också lite fundersam över - spelade han inte som målvakt i det andra laget? Och dessutom verkar hans pappa tycka att det är fel med en tjej i laget, att hon inte är lika bra som killarna och därför inte ska få stå i mål. Och på skolan börjar Simon umgås med Peter och Alex börjar känna sig riktigt utanför. Då kommer hon på det! Hon ska fixa världens grej till klassdiskot de ska ha om några veckor! En rökmaskin! Fast när hon sagt det ångrar hon sig - hur ska hon kunna få tag i en rökmaskin...?

Bok nummer två är "Stölden" av Bengt Martin. (Det är en gammal bok som den pensionerade kollegan haft stående på en vagn i evigheters evighet. Hon har använt den, och jag tänkte ge den ett försök. Den är så gammal att det inte finns tillstymmelse till bokomslag på webben...) Bobo gillar inte skolan. Dels är det hans namn - Bobo. Har de någon vikarie så brukar de inte fatta vad han heter och det brukar bli ett väldigt tjat innan vikarien har fattat. De brukar alltid sluta med att Bobo är helt röd i ansiktet och stirrar ner i bänken. Dessutom har Bobo glasögon och är minst i klassen. Och så är han blyg också. De andra killarna brukar reta honom och kalla honom för Glasögonormen eller Lipsillen. Och inte kan han säga något till mamma - hon skulle aldrig förstå! Värst av alla är Hubbe, en av de tuffaste killarna i klassen. En dag säger Hubbe att han kanske ska låta Bobo vara - men att då måste han göra en grej för att slippa. De kommer överens om att träffas utanför en av affärerna på stan vid stängningsdags. Det Bobo ska göra är nämligen att stjäla en spelare. (Här blir det lite knökigt. Affären är Tempo, och spelaren är en kassettspelare. Eller det kanske inte spelar någon roll?) Bobo är jätterädd, men törs inte säga nej. Eftersom det affären snart ska stänga måste de skynda sig, men när Hubbe till slut är nöjd och de går mot dörrarna - då är det låst! De är inlåsta och kommer inte ut. Tänk om de inte kommer ut på hela natten...

SkolresanSedan ska vi ut på skolresa i boken "Skolresan" av Bente Bratlund. Äntligen är det dags för skolresa! Både Anna och Ronja har längtat jättemycket, men nu när de ska iväg blir det inte lika kul. Ronjas kille Kalle gör slut med henne, och blir istället ihop med Bitte. Ronja är så klart jättearg och fattar inte alls hur Kalle kan vara tillsammans med henne. Hon tycker att Bitte är både falsk och elak. Och Bitte gör så klart allt hon kan för att Ronja ska bli avundsjuk. När de till slut kommer fram säger deras fröken att Anna och Ronja ska dela rum med Lisen - och Bitte! Ronja vill inte alls och säger att hon vill åka hem! Hon vägrar vara inne på rummet samtidigt som Bitte. Hon väntar med att gå in tills Bitte gått ut, och när det är dags för mat vill hon inte följa med Anna till matsalen. Och hon kommer aldrig till matsalen. När Anna går tillbaka till rummet upptäcker hon att Ronja är borta! Hon finns ingenstans och både hennes skor och jacka är borta. Tänk om hon har gått ut för att lifta hem! Tänk om hon går vilse och de aldrig kommer att hitta henne!

Legenden om PotatishäxanDen sista boken för dagen är "Legenden om Potatishäxan" av Eoin Colfer. Det är en bibliotekarieklassiker... Lukas har fyra bröder. Tänk er det - fem pojkar i samma hus. Hela tiden. Om de tar med två kompisar var hem, då kan det vara femton personer inklämda i huset. En dag när deras pappa kommer hem och hittar tre av sönerna och fyra främmande pojkar som svingar sig i sovrumsgardinerna får han nog. Han och mamma bestämmer sig för att något måste göras. Och det är pappa som kommer på idén: Lukas och hans bror Martin ska gå till biblioteket! Det är lärorikt och vad kan hända om man sitter med en bok i handen? Men Lukas och Martin vet att det är förenat med livsfara att gå till biblioteket. Eller, själva biblioteket är inte farligt - men bibliotekarien. Hon är helt galen! Hon avskyr barn och har varit spanare i armén. Och dessutom har hon en pluggpuffra, en potatisbössa, under skrivbordet. Den kan hon ladda med hela potatisar och så skjuter hon med den på barn som inte är tysta i biblioteket. Det är därför hon kallas för Potatishäxan. Men det spelar ingen roll vad de säger, mamma och pappa har bestämt sig - Lukas och Martin ska till biblioteket. När de kommer fram till biblioteket möter de en annan pojke i dörren. Han har tårar i ögonen och någon har släpat runt honom i halsduken. Han tar tag i Martins tröja och skriker åt dem att "gå inte in dit! För Guds skull, gör det inte!" Men de måste... När de kommer in får de syn på Potatishäxan. Hon är jättestor. Längre än deras pappa och bredare än deras mamma och båda mostrar tillsammans, och ögonen är som svarta skalbaggar innanför glasögonen. Men det mest skrämmande av allt är att hon rör sig ljudlöst, som en ninjabibliotekarie, och att hon alltid dyker upp när man som minst vill det. Och så är det ju det där med potatisbössan...


2009-02-10

Bokprat? Då levlar jag upp!

Puh! Bokpratande gick över all förväntan - de högg efter böckerna, och eftersom de dessutom är en läsglad klass med en lästriggande och alldeles underbar SV-lärare så fortsatte de oförtrutet att leta efter fler böcker, hjälpa varandra hitta bra böcker och var allmänt glada över att vara i biblioteket.

Eftermiddagen kommer således att ägnas åt morgondagens bokprat för femteklassarna. Och mysstunden med tvåorna. Har lite svårt att kalla det för sagostund när barnen är åtta år.

Ett par snabba länktips först, bara:

Andreas Roman, svensk författare som bland annat skrivit "Människohamn" och "Mörkrädd" har en blogg, Att Levla, som är lite småkul att titta in på. Dagens roligaste inlägg var om storstadssporten "gatulatte". Skönt att man bor i en småstad... :) (Kommentar till bokrecensionen av "Mörkrädd": den har visst bitit sig fast! Jag kan se bilder ur boken framför mig och känna hur pulsen ökar - men det har kommit allteftersom. Ska i alla fall absolut testa "Människorhamn" också. Sen. Just nu är det lite mycket på jobbläsarfronten.)

Svt:s Rapport skriver att man har hittat flera mumier i en hittills okänd gravkammare i Egypten. Inte en Tutanchamon-värsting, men i alla fall (troligen) en högre tjänsteman i en eventuell familjegrav. Spännande!

Dessutom läser jag på Allehanda.se om en liten kille som tillsammans med fem andra personer blev tvungna att kliva av bussen i Timrå i blåst, 14 graders kyla och snöglopp. Grabben fick stå och vänta i 1,5 timme innan en bekant kunde hämta upp honom. Hans mamma hade köpt biljett åt honom från Sundsvall till Härnösand, men eftersom bussen var för full fick ett gäng passagerare kliva av i Timrå för att vänta på en taxi. Som alltså inte kom. Var felade kommunikationen? Och hur säkerställer Länstrafiken att det inte händer igen? Jag råkade ut för liknande saker ett par gånger under min studietid i Umeå, och man verkar alltså inte ha kommit tillrätta med felet än.

Uppdatering: Oliver och de andra ska gottgöras. Det var en telefonist som inte upplyste trafikledaren om att det behövdes ett viktigt papper för att taxi Sundsvall skulle skicka ut sina bilar. Det är tydligen inte helt säkert att man får betalt av bussbolaget...?

En annan sak jag inte förstår som dök upp i förra veckan. Länsbiblioteket i Härnösand annonserar ut en barnbibliotekarietjänst på halvtid fr.o.m. mars. Frågade en kompis i Sundsvall om hon tänkt söka den, men hon svarade nekande eftersom det bara är en halvtid och man inte får stämpla upp till heltid. Hade jag ingen aning om! Och nu läser jag på Svt.se att reglerna är sådana. Jobbar man deltid får man stämpla upp till heltid i 75 dagar. Sedan är det slut. Hur tänkte man då? Typ att:
- Det är ju för förskräckligt att folk inte jobbar heltid utan går på bidrag istället...
- Men jag vet, vi tar bort möjligheten att stämpla upp i mer än 75 dagar, då måste ju folk börja jobba heltid istället!
- Ja, Börge, vilken bra idé! Så gör vi!

Är det något jag inte fattar? Blir det fler heltidsjobb om man tar bort möjligheten att stämpla upp från deltid till heltid?

JAG är i alla fall oerhört glad och tacksam över att jag har jobb. Så mycket jag vill och behöver.


2009-02-09

Bokpratardags igen!

Imorgon är det dags igen - bokprat för åk 4 den här gången. Det här tror jag är en ganska lässtark fyra, och jag har plockat lite blandat. Jag har aldrig haft den här gruppen tidigare, utan det har varit den pensionerade kollegans ansvar. Jag tror nog att det kommer att gå bra i alla fall, även om jag inte är helt på det klara med hur man gör för att faktiskt snacka ut böcker till mellanstadiekidsen.

Daniel tar flygetTänkte börja med en lättviktare - "Daniel tar flyget" av Hans Peterson. Daniel fyller faktiskt nio år idag, och ändå ska han vara tvungen att sitta i skolbänken hela dagen. Trist! Han vaknar på morgonen hemma hos pappa, men när pappa gått och Daniel ska gå till skolan bestämmer han sig för att göra något helt annat på sin nioårsdag. Han ska flyga till London! Daniels pappa är nämligen pilot, och just idag ska han göra en flygning till London. Daniel har ju flugit flera gånger tidigare, så han är inte rädd. Först tar han en buss ut till flygplatsen, och sedan väntar han tills det står vilken gate man ska gå till för att komma med planet till London. Men han går inte den vanliga vägen som de andra passagerarna tar, utan han vet att man kan komma ombord utan att passera gaten. Väl ombord ser han faktiskt pappa längst fram i flygplanet, men han vill inte visa sig riktigt än... När planet kommer till London kliver Daniel av tillsammans med de andra passagerarna, men nu blir det lite värre. Han har tänkt åka buss till hotellet där pappa brukar sova mellan flygningarna, men var är det det heter nu igen? Det bär sig inte bättre än att Daniel till slut är i helt fel ände av London - och inte ett ord engelska kan han!

Hon ska det bli!Sedan tänkte jag hoppa tillbaka till Sverige och - faktiskt - till Ö-vik! "Hon ska det bli!" av Bo R. Holmberg utspelar sig nämligen (som så många andra av Bos böcker) i Örnsköldsvik. "Stick, dra, försvinn!" - det är de första ord Elva säger till bokens huvudperson som är en kille. Elva - det är nästan som älva, som är en flicka i vit klänning och ljust utslaget hår som dansar i skogsbrynet. Och hon ser nästan ut så också. Elva är ny i klassen och bor på  - Skogsgatan! (Den ligger snett nedanför Parkskolan, och jag går längs den varje morgon.) Vår kille blir riktigt kär i henne, men det första hon säger till honom är alltså "stick, dra, försvinn". Men han ger inte upp utan bestämmer sig för att fråga chans, men hur gör man det? Jo, han skickar frågan via mailen, och sedan är det bara att vänta på svar... Men det kommer inget svar! Men till slut, efter flera, flera dagar, säger hon plötsligt: "Jag mejlar i kväll." Men han har ju ingen dator hemma! Ska han måsta vänta ända till imorgon innan han får läsa hennes mail? Till slut ringer han fröken och skyller på ett skolarbete han måste göra klart, och hon kommer och släpper in honom i skolan... Kul med den här boken är att den utspelar sig i Ö-vik. I hamnen finns en restaurang som heter "Fina fisken", Arken nämns, och det är flera andra saker man känner igen i boken.

Det var som katten, grabbenOch från kärlek till spänning! "Det var som katten, grabben" av Jan-Olof Ekholm är den tredje pratboken. Det börjar en ny kille, Jan, i klassen, lång, blond och snygg, enligt tjejerna. Eftersom han är så lång tror de andra i klassen att kan är tokbra på basket. Men Jan gillar inte basket. Han gillar att dansa istället - balett! Det räcker för att de andra killarna i klassen ska vara på honom, även om tjejerna tycker att han är riktigt söt. Lasse, som är bokens huvudperson, börjar umgås med Jan, och de har ofta sällskap till och från skolan. En dag när Lasse kommer lite senare än vanligt ser han på långt håll att någonting har hänt. Hela klassen står samlad runt Jan, och Klas, klassens tuffing, berättar för alla att Jan är en tjuv! Att han har stulit en liten killes cykel och repat den! Men Lasse tror inte på det och lyckas också bevisa att det inte är sant. Då blir han hotad av den lille killens storebror. Och en dag när Lasse och de andra kommer till skolan är hela deras klassrum förstört! Fastän polisen anar vilka som ligger bakom, kan de inte göra någonting. Men en kväll när Lasse är på väg hem i mörkret hör han klirret av glas som krossas. Tänk om det är samma killar som förstörde klassrummet? Lasse smyger sig närmare och får syn på tre killar. Och de är mycket större än Lasse...

Coolt! (Det är det engelska bokomslaget)Den fjärde och sista boken jag har tänkt prata om är "Coolt!" av Michael Morpurgo. Robbies mamma är som alla andra mammor - tjatig! Och mest tjatar hon om att Robbie inte ska säga "coolt" om allting. När Robbies pappa ringer säger mamman åt honom att gå ut med Lucky, hans älskade hund, en sväng. Robbies mamma och pappa är inte så sams, och hans mamma vill inte att han ska höra vad de säger. Men då rymmer Lucky, och både han och Robbie blir påkörda av en bil. Och nu ligger Robbie i koma. Grejen är den att han hör allting. Han känner dofter och hur hans mamma, pappa och lillasyster tar i honom, men fastän han verkligen försöker kan han inte vakna. Robbies föräldrar och kompisar gör allt för att få honom att vakna igen, de hälsar på, berättar hur det går för Chelsea (Robbies favvolag i engelska ligan), och försöker på alla sätt få honom att vakna. Robbies läkare säger att överraskningar kan hjälpa honom att vakna, så hans pappa ordnar en ordentlig överraskning: han lyckas få dit Zola, den berömde fotbollsspelaren och Robbies idol, och han har med sig sin matchtröja som Robbie får. Robbie vill verkligen vakna, men han kan inte! Men läkaren är helt säker på att han har hört, för han märker hur pulsen och blodtrycket går upp. Då kommer hans pappa på en sista grej som kanske kan få Robbie att vakna...


2009-02-08

365 saker du kan göra

Strax efter nyår hittade jag en ny blogg: 365 saker du kan göra. Tanken är att varje dag ska där publiceras en idé på något du kan göra. Det kommer alltså ett inlägg om dagen, och det är verkligen skiftande saker som kommer upp, på rak arm kommer jag på "Lär dig älska din handstil" och "Hoppa fallskärm".

Ett par av inläggen har tilltalat mig lite extra, däribland "Ansvarstavlan" och "Få det gjort". Men det som mest fångat mitt hjärta är att "Behandla böcker som fåglar". Det handlar om bookcrossing, något jag hörde talas om första gången för två år sedan, kanske. Eller är det snart tre? Hur som helst.

Böcker är något som finns hemma hos mig. Och hos många andra. En del böcker bläddrar jag i med jämna mellanrum, en del står på min mentala "att läsa"-lista, och andra har gjort sitt. Jag har läst dem. Jag kommer inte att läsa om dem. Men kasta böcker - det gör man inte. Lämna till second hand? Ja, visst! Om de vill ha dem. Ofta har de problem att sälja alla böcker de får in, så stora problem att de faktiskt inte vill ha in nya böcker. Då är bookcrossing en idé.

Gå in på bookcrossing.se och registrera böckerna. Och sedan kommer det roliga! Göm böckerna någonstans ute bland folk! På ett café, i en butik, i Swedbank Arena(?), osv. Skriv in på bookcrossing.se var du gömt böckerna, och nu kan andra människor hitta dem och ta med dem hem. När de har läst boken får de märka dem med sin signatur och sedan låta dem komma ut i omlopp igen.

Mysigt, tycker jag.


2009-02-07

Lite från veckan som gått

I januari hittade jag till Debutantbloggen, en blogg som skrivs av tre författardebutanter (om deras fruar). Det blir naturligtvis mycket privat tänkande och lite releaseångest, men även andra saker. Och de känns som kloka killar, K, K & A, eller vad sägs om det här:

"Jag undrar när den tysta majoriteten ska förstå att de är i majoritet."

Klokt så det förslår! Vilket osökt leder mig in på nästa ämne: Sharing is Caring!

Sharing is CaringPiratrörelsen i Sverige har "Sharing is caring!" som devis. Det man menar är att det är ett naturligt och medmänskligt drag att dela med sig. En fin tanke tycker jag! Nu har man startat kampanjen "Sharing is Caring 4.5" för att få människor att bli blodgivare. Och det funkade i alla fall på mig - jag greppade luren och ringde och bokade tid. Nu är jag i och för sig blod- och plasmagivare sedan tidigare, men det hindrar ju inte att man ringer och bokar in sig på en ny tid, eller hur? Och på blodcentralen blev de glada och lite förvånade när jag berättade om projektet och att jag hittat åt det via Facebook.

Earth HourEn tredje sak som jag har stött på "överallt" den här veckan är "Earth Hour". 2007 drog man igång i Sydney, Australien, 2008 hakade fler länder och städer på, även Kungen var med, och i år är Sverige officiellt med i projektet. Vad är då Earth Hour? Tanken är att vi ska använda så lite elenerig som möjligt under en timme, mellan 20.30-21.30 lördag 28 mars. Jag gillar den idén också. Vi använder så väldigt mycket onödig el hela tiden, det har gått slentrian i ljusanvändning. Nu måste jag få citera igen:

"Det är ljust som på dagen kring gårdar och hus.
Våra städer och byar de strålar av ljus.
Säg, måste vi slösa så hemskt med all el?
Det tycker vi är så fel!"

(Ur "Protestvisa mot Ammeråns överledning till Gesunden. Text: Britt-Elise Ohlsson.)

 Alltså: släck lamporna, stäng av TV och dator, och sätt er ner och umgås! Prata med varandra, läs högt, spela kort, grejen är att det ska synas att det är mörkt i hemmen, att vi inte har tänt under just den timmen. Stearinljus går dock alldeles förträffligt bra att ha som komplement.

Alice in WonderlandOch förresten! Gillar du att lyssna på böcker? På engelska? Då finns det massor med mp3-böcker att ladda ner - lagligt - på Open Culture.com. Kanske dags att ta sig an en klassiker och samtidigt bättra på engelskan lite?

Veckans riktiga jobb-relaterade fundering är nog ändå Googles scanning av böcker. Förstår inte riktigt hur det ska gå till rent upphovsmässigt, men jag tror att det kommer bli en dunderhit! Redan idag kan man låna elektroniska böcker genom biblioteket, men nu kommer det alltså att bli ännu enklare. Att t.o.m. förlaget Studentlitteratur har insett att elektroniska böcker inte ska bekämpas är ju ett framsteg som inte säger lite. För jag tror inte att den fysiska boken kommer att försvinna. Själv gillar jag att kunna ta hem en bok i pdf-format när jag akut vill ha tag i den på lördag kväll, men det är ju inte lättsamt att läsa på en dataskärm. Däremot så kan jag lugnt säga att jag skulle inte ha köpt så mycket litteratur som jag nu gjorde under min studietid om det hade gått att låna och läsa hemma på en dator.

Frågar är väl bara när den e-bokläsare som verkligen fungerar bra kommer?


2009-02-01

Öppet Hus

Igår lördag var det Öppet Hus på Parkskolan. I vanlig ordning hade biblioteket öppet, och en hel del besökare kom in, gick en lov, surrade lite eller tog en tidning och satte sig en stund. Kul! Däremot hade skolan i stort färre besökare än vanligt. Traditionen har annars varit att ha Öppet Hus-dagen i oktober, och jag tror att det är bättre för att locka mycket folk - både föräldrar till förstaårseleverna, och niondeklassare som precis har börjat fundera på vad de ska välja.

Typiskt nog så var det just igår som jag struntade i att ta med väskan - där kameran naturligtvis ligger! Vi hade nämligen hjälp hela dagen av Albin, 5 år, kollegans barnbarn. Han hjälpte till vid nästan alla utlån och återlämningar, och så skötte han både blippandet och stämplandet när kollegan gallrade böcker. En riktig solstråle i biblioteket!

När jag var på väg uppför backen till skolan på morgonen kom jag dessutom på vad det var jag hade glömt. Hela förra terminen har jag gått och filat på en tanke om att peppra skolan med affischer med budskap som "Varför skolbibliotek?", "Varför läsning?" och "Varför biblioteket istället för Google?" - men jag hade glömt det! Surt. När ska jag lära mig skriva upp alla såna där fladddertankar? Men nästa år, då...


Om mig

Min profilbild

RSS 2.0