2010-04-30

"Ett hål i själen" av Kjetil Johnsen

Hon är ung.
Hon är död.
Hon är naken, och hon är inlindad i tunn, genomskinlig plast.


Ett par, en tjej och en kille, har letat sig till den lilla tjärnen för att bada. I vattnet gör de en fasansfull upptäck - där ligger en av deras kompisar, död och inlindad i plast. Mördad.

Där börjar "Ett hål i själen". Sedan vrider författaren tiden tillbaka och vi får dag för dag följa fyra flickor under de tre veckor som föregår mordet. Det är vardagsliv - skola, kompisar, fester, killar, sex, kärlek, humor, korkade vuxna och idiotiska lärare. Och det enda vi vet med säkerhet är att den mördade är en av de fyra tjejerna.

Eller som det står i slutet av det första kapitlet:
Snart var det bara 20 dagar kvar tills en av de fyra vännerna skulle hittas naken och död.

Det är en riktig bladvändare, omöjlig att lägga ifrån sig, och att det bara är första delen i en serie om minst sju böcker tycker jag är mer än lovande.


2010-04-29

"Mitt nya jag" av Rosie Rushton

När Jemma får veta att hennes mamma och hennes man Colin har bestämt att familjen ska flytta från stan och långt ut på landet blir hon rasande. I sin ilska springer hon ut i regnet och iväg till bästisen Lisa. Och det är då det händer...

I parken krockar hon med en kille på inlines, och när hon lyckats resa sig upp ur lervällingen hon hamnat i, tittar hon rakt in i de vackraste ögon hon någonsin sett. Och hon blir kär. Bara så där.

Det är bara ett problem.

Tim, det är så han heter - killen med de vackraste ögonen på jorden - har redan en tjej. En vacker, fanstastisk, underbar tjej, en sån som alltid har snygga kläder, vackert hår och fantastiska naglar. Jemma har egentligen ingen chans, men hon tänker minsann inte ge sig så lätt! Hon börjar med att shoppa nya, snygga kläder. Hon färgar håret och klipper det i en tuff, kort frisyr. Och hon lär sig lägga en riktigt cool make-up.

Operation "Nya Jemma" har börjat!



"Mitt nya jag" är ytterligare en av Argasso-förlagets lättlästa böcker, med en rapp och rolig historia om hur det kan vara när man försöker bli någon helt annan än den man egentligen är. Läs den!


2010-04-28

Ris och ros till Letton

Läser att Göteborgs stadsbibliotek lånar ut läsplattor. Bra! I like a lot! Jag är själv väldigt förtjust i min lilla Letto, även om jag ser många av de brister den har också. Bland annat knölar det en del när jag lägger över böcker jag lånat på E-lib (som man för övrigt kan låna böcker ifrån och läsa på sin dator också - testa). Det händer allt som oftast att jag inte kan öppna en bok som jag lagt över, utan jag måste plocka bort boken från plattan och lägga över den igen. Då brukar det fungera.

En annan grej är att det tar erbarmeligt lång tid att ladda bilder på den. Jag läser en del faktaböcker och då det kommer en bild tar det väldigt lång tid att ladda den sidan, ibland så lång tid att jag funderar på om hela plattan har hängt sig. Det tar överlag ganska lång tid att ladda nya sidor, men i läsningen tycker jag att det gör mindre. Jag har hittat min "bläddertid", och trycker helt enkelt på bläddringsknappen i lagon tid innan jag läst klart hela sidan. Fungerar bra, men är lite irriterande.

Ytterligare en grej är det här med två minnen i plattan. På det inbyggda minnet ligger de fyra böcker som följde med när jag köpte plattan. När jag lånar böcker och laddar över dem hamnar de däremot på minneskortet. Det innebär att om man som jag oftast läser flera böcker på en gång (jag har ofta minst en bok på gång i varje rum) kan det innebära ett knappande och hoppande i menyer som heter duga innan jag gått från en bok till en annan. Men det kanske bara är jag som inte förstått något viktigt när jag lägger över lånade böcker?

Däremot gillar jag formatet. Skärmen hade i och för sig kunnat vara större, men jag vill inte att plattan som helhet ska vara större, så det fungerar bra. Den är liten, platt och lätt att pussla ner även i en handväska full med träningskläder, matdosa, filofax och annat oumbärligt. Gillas! Formatet är värt otroligt mycket! Och så är det svarta läderfodralet som syns på bilden från Göteborgs stadsbibliotek riktigt snyggt!



Men jag ser ändå fram emot Babel i morgon kväll. Då ska det diskuteras läsplattor, och vi som följer Babel på Facebook har fått dela med oss av våra frågor och funderingar, så det ska bli kul att se om något av det jag funderat på kommer att avhandlas! :)


2010-04-27

PoesÖ

Har varit på ett riktigt inspirerande arbetsmöte idag!

Länsbiblioteket Västernorrland har ett projekt i år som heter Läsrätt, det kan du läsa mera om i Länsbibliotekets projektansökan. Det handlar i korta ordalag om alla barns rätt att utvecklas, och projektet syftar dels till att synliggöra barnbiblioteket och vårt läsfrämjande arbete, dels till nå nya eller "bortglömda" grupper av barn och ungdomar.

Varje deltagande kommun har fått fokusera på precis vad de vill, och biblioteken i Örnsköldsviks kommun har valt att satsa på högstadieungdomar och poesi! Vilken underbar kombination!!

Vi har haft ett par arbetsmöten tidigare, och i morse var det dags för ytterligare ett. Och vilket möte! Tankar, funderingar, ångest, idéer, lättnad och förväntan - allt rymdes under den dryga timme vi satt tillsammans.

Lite förenklat kan jag säga att vi fokuserar på åk 9, och endast tre eller fyra klasser. Det är första gången vi gör något liknande, och det känns därför bra att inte ha för stora ambitioner, utan att börja med bara ett fåtal klasser, och gärna där vi har lärare som vi tidigare samarbetat med eller känner till rent jobbmässigt sen tidigare. De får bli våra testpiloter i det här, helt enkelt.

Sedan är tanken den att vi ska boka in en poet, estradör, whatever som kan komma och träffa "våra" elever i en workshop för att sparka igång det hela. Efter den kickoff-en ska vi ha två lektionstillfällen, alltså bibliotekspersonal och lärare tillsammans, där vi ena gången pysslar med att klippa dikter (eller "poetry puzzle", som vi valde att kalla det), och den andra gången låter eleverna prova på haiku-diktning. Ordningen på lektionerna spelar mindre roll, men typ. Vi ska försöka komma igång så snart det går på höstterminen, eftersom vi vill vara färdiga i början av oktober.

Poetry puzzle lät riktigt roligt tycker jag, det var en av kollegorna som pratat med en annan kollega som är före detta högstadelärare. :) Hon hade gjort det med sina elever förut, och ytterligare ett par av kollegorna hade provat på det med mellanstadieklasser för några år sedan. Vi tänkte som så att vi tar en kort dikt, gärna känd, lite klassisk, klipper upp den ord för ord, och låter sen eleverna pussla ihop det till en egen dikt. Så himla roligt!!



På cykeln på väg därifrån började jag fundera på det här, och kom att tänka på min gamla kylskåpspoesi som ligger nerpackad i en låda eftersom den inte matchar mitt kök nu. (Töntigt, jag vet, men sant.) Dessutom har jag en mindre magnettavla som jag inte heller satt upp här hemma - jag ska leta reda på allt och ta med till jobbet! Lovely!! Fast jag vet inte om jag ska introducera den nu, eller vänta till höstterminen startar. Fast jag tror inte jag kan hålla mig...

Tillbaka till projektet.

Tanken är sedan att det hela ska redovisas under PoesY-veckan i oktober. Det kan redovisas på olika sätt, som små skyltar i biblioteket, som ljud- och bildfiler på bibliotekets webbplats, eller... hur som helst! Det kommer att bli SÅ kanonbra, och SÅ kanonkul!

Jag riktigt längtar tills vi är igång på riktigt!!!

Och, ja just det ja. Namnet - PoesÖ, är naturligtvis en flört med Länsbibliotekets "PoesY", fast med en tydlig hänvisning till Ö-vik :)


2010-04-26

Världsrekord?

Läser i dagens ÖP om två killar från "Flata" som slagit ett lite udda världsrekord. De lyckades att på mindre än fem minuter i lördags fästa 286 klisterlappar på en person! :) Kan inte låta bli att tänka på "Min första världssensation" av Annalena Hedman, som för övrigt var en av de böcker som tipsades om på bibliotekens litterära frukost.

"Min första världssensation" handlar om Abbe, Antón och Nadja i Istermyrträsk, som tillsammans bestämmer sig för att slå ett världsrekord. För hur svårt kan det vara? De testar några olika alternativ, bland annat att stoppa så många sugrör som möjligt i munnen samtidigt, eller så många tändstickor som möjligt i näsan, eller att äta flest mums-mums på kortast tid. Men det går sådär. Mamma får en sticka i näsan när hon försöker sig på tändstickorna i näsan, och Nadja blir rejält illamående efter att ha ätit visserligen många, men inte tilräckligt många mums-mums. Men till slut kommer de på en tokbra idé, en typisk norrländsk företeelse, kan man säga...

Det som i alla fall jag (och säkert många andra bibliotekarier) tyckte var roligast i den här boken är när Abbe och gänget är på biblioteket. Abbes mormor är bibliotekarie där, och vi får höra om när de testade att locka folk till biblioteket genom att gå i bikini, hur Argagubblandslaget läser tidningar, diskuterar och löser världsproblemen, och så får vi naturligtvis träffa den där låntagaren som alltid lånar ruskigt mycket böcker, och alltid lämnar tillbaka dem i tid - ja, han är annorlunda på flera sätt, den killen... :)

Läs boken, och tipsa framförallt mellanstadiekidsen om den! Tror absolut att den skulle fungera bra som högläsningsbok också.


2010-04-25

Födelsedagen bara fortsätter

Jag fyllde egentligen år förra helgen, men födelsedagen har en tendens att bli lite utdragen. Och inte mig emot!

I fredags fick jag fara in till Sjöbloms, cykelverkstan där P jobbade innan han blev sjuk. Där stod en sprillans ny Solhaga-cykel och väntade på mig! Hade gruvat mig lite för hemvägen, det är ju mest bara uppför, men det gick hur bra som helst! Fast lite ont i rumpan fick jag allt... :)



Fast min cykel är inte klarröd, utan mera mörkt vinröd. Och igår lyckades jag äntligen hitta igen min cykelhjälm, så nu är det bara att susa in till jobbet på cykel istället för bussen! Nackdelen är väl att jag tappar min 20 minuters lästid som jag brukar hinna med på bussen på morgonen, men fördelen är att jag kan kanske komma igång med ljudböckerna igen! Just nu är det "Mannen under trappan" av Marie Hermanson som jag har i lurarna, men den enda gång jag verkligen lyssnar är när jag går ut på en långpromenad.

Och idag var svärmor och svärfar på besök, och av dem fick jag bland annat den där tvålpumpen från Eva Solo som jag önskat mig ett bra tag nu! Lycka!! Och snart har jag disktrasorna lite snyggt stående på diskbänken också...


2010-04-23

Litterär frukost med kollegorna

Hipp hipp hurra för Världsbokdagen!!

För vår del var det traditionsenligt firande med litterär frukost på Arkenbiblioteket, dvs huvudbiblioteket i Ö-vik. Nästan all bibliotekspersonal var på plats och vi frukostade tillsammans, och dessutom var vi några som tipsade de övriga om bra böcker. Jag hade även i år blivit tillfrågad om jag ville ställa upp och tipsa om ett par böcker, och i vanlig ordning sa jag "ja", bara för att - också det i vanlig ordning - få lite ångest och shaky legs i sista stund. Det gick i alla fall bra, och det är alltid roligt att höra de andra tipsa om böcker, för just på Världsbokdagen plockar man gärna fram de där böckerna som är lite extra. Det är liksom boktipsens Rolls Royce vi bränner av under den där frukosten.

Så vad tipsade vi om då?



Katarina, bibliotekschefen, tipsade om "Shantaram" av Gregory David Roberts. Det är en delvis självbiografisk berättelse där författaren berättar om sina år som förrymd fånge i Bombay. Han rymde från fängelset i Australien och tog sig på falskt pass till Indien. Här bosatte han sig i ett av Bombays slumområden och öppnade en liten sjukvårdsmottagning. Han arbetar också för maffian med pengatvätt och förfalskning av pass! Hon tipsade även om "Skuggor bakom oss" av Janice Y. K. Lee, som handlar om engelsmannen Will Truesdale. Han kommer till Hongkong 1942, och inleder ett passionerat förhållande med en kvinna. Men vid den japanska invasionen skickas Will till ett interneringsläger för utlänningar. Tio år senare kommer landsortsflickan Claire Pendleton till Hongkong som pianolärare, där hon möter Will.

Ulrika, vår talboksguru, tipsade om "Vägen" av Cormac McCarthy. I ett nedbränt amerikanskt landskap vandrar en far och hans son, allt de har är kärleken till varandra, en pistol, kläderna på kroppen och en kärra med mat. McCarthy är även mannen bakom "No country for old men". Dessutom tipsade hon oss om "Hallonbåtsflyktingen" av Miika Nousiainen, en tokrolig bok om en finne som helst vill vara svensk.

Britt-Inger, som alltid har hutlöst bra boktips tipsade om "Utan ett ord" av Linwood Barclay som handlar om en flicka som vaknar upp i ett tomt hus. Resten av familjen är borta, och förblir sedan borta under alla år. Men efter 25 år börjar en TV-kanal rota i fallet... Dessutom tipsade hon om "Den gode tjuven" av Hannah Tinti genom att bland annat säga att det är en av de bästa böcker hon läst på mycket länge. Och det, mina damer och herrar, det säger en hel del! Hon hade också med en diktsamling med den underbara titeln "Varje gång jag mötte en man i min ungdom stickade jag en tröja till honom". Författare är Paulina Fredrikson, och Britt-Inger läste även några dikter högt för oss. Jag tror igenkänningsfaktorn var ganska hög...

Nirmala tipsade om barnböcker med djurtema, "Tyrannosaurus Fjant" av Julia Donaldson, kvinnan bakom Gruffalon, "Mitt liv som apa" av Mårten Melin (jag säger bara - akta er för att trampa på A-brunnar!) och "Kasper och kapten Mandel ...och så den där Mari" av Marie-Chantal Long om hur det är att bli tre, fast ur en hunds perspektiv. Dessutom stoppade hon in "Min första världssensation" av Annalena Hedman, som lockade till en hel del skratt, bland annat eftersom huvudpersonens mormor faktiskt är bibliotekarie... :)

Och själv tipsade jag om "Mitt nya jag" av Sophie Kinsella och "Om jag stannar" av Gayle Forman. Båda böckerna har jag skrivit om tidigare, bland annat här och här. Dessutom hade jag ett bokpaket bestående av "Vampyrjägarens handbok", kvarlämnade anteckningar av Raphael van Helsing, som jag också skrivit om tidigare, "Ockult" en uppslagsbok om oförklarliga fenomen, spöken, vampyrer, varulvar och allt annat som skräms, samt "Dracula och hans arv - myt, fakta, fiktion" av Anders Kaliff, en svensk professor i arkeologi. Den kommer jag att skriva mera om senare! =)

På det hela taget en riktigt, riktigt trevlig förmiddag. Tack för den!!


2010-04-22

Böcker att älska

Det finns böcker jag tycker om. Det finns böcker jag inte alls tycker om. Och så finns de där böckerna som jag bara älskar! En serie sådana böcker har jag tidigare skrivit om, flera gånger, andra har jag läst och älskat innan jag började blogga.

Men idag måste jag dela med mig av en av mina nya kärlekar. "Vem...?"-böckerna, kallar jag dem för. Det är Stina Wirsén som skrivit och illustrerat en hel radda med underbara, fantastiska, helt otroliga barnböcker som alla heter något som börjar på "Vem...".

Där finns t.ex.



Min första kärlek var "Vem är söt?" som börjar med meningarna "Här är en katt. Som är ful." Sedan går historien vidare om att kompisarna säger gult är fult osv, allt fler blir inblandade och till slut är alla ledsna och ovänner innan en glad kanin kommer med ett helt gäng chokladbollar och alla blir glada och kompisar igen. Underbart!


Nästa kärlek var "Vems mormor?" som jag ville köpa till Klara (guddotter) på födelsedagen, men jag fick inte tag i den då. (Det blev i stället "Det var det fräckaste" om den lilla mullvaden som får en bajskorv i huvudet och vill ha tag i syndabocken.) Det skönaste i "Vems mormor?" är när den oönskade kusinen äter massor med deg och blir ledsen och kräks. Jättemycket!


Och den senaste kärleken är "Vem bestämmer?" som tar upp allt från att inte vilja gå och lägga sig till vad man ska vs vill äta till frukost. Och så är det ju det där med vem som bestämmer hur bråttom det är på morgonen...

Underbara berättelser, med otroliga bilder. Jag blir så himla kär!!!!


2010-04-21

Bokprat för åk 5

Igår var det fyrorna, idag kom femmorna på besök på förmiddagen.

”Akimbo och lejonen” av Alexander McCall Smith
Akimbo är en kille som bor vid ett viltreservat i Afrika. Här finns zebror och bufflar, och om man har tur kan man också se lejon, giraffer eller vårtsvin. Visst låter det kul och spännande? Men just nu har Akimbo himla tråkigt. Alla hans vänner är borta, och det verkar som om det inte händer någonting alls i viltreservatet. Hans pappa är chef över de andra i reservatet och har inte riktigt tid för Akimbo. Men så en dag säger hans pappa att han ska åka bort några dagar. Det har kommit rapporter om problem från några gårdar som ligger vid reservatet, det är nämligen så att lejon angriper människornas djur. Och när han ska fara får Akimbo följa med! Akimbo har varit med sin pappa på flera andra uppdrag, men aldrig något med lejon. När de kommer fram till gården där lejonet varit på nätterna bestämmer Akimbos pappa att de ska försöka göra en fälla och fånga lejonet i. Det enklaste hade ju varit att skjuta lejonet med en bedövningspil så att det somnar, och sen kan man flytta det till en annan del av reservatet där det inte kan döda tama djur. Men eftersom lejon helst jagar på natten går inte det – man kan ju inte skjuta när det är kolmörkt! Alltså ska man försöka fånga lejonet i en fälla och sedan flytta det långt bort. Nästa natt sitter Akimbo och hans pappa ute i mörkret och väntar på att lejonet ska komma. Efter en lång, lång väntan hör de så det ljud de väntat på – boskapen blir oroliga och råmar av skräck, och så hör de en duns och sedan ett högt rytande! Lejonet har gått i fällan! Akimbos pappa går bort till fällan för att titta, och då händer det värsta – fällan har inte fungerat! Den har inte slagit igen, utan Akimbo ser hur lejonet smyger sig ut ur fällan, när hans pappa är på väg dit! Akimbo får tag i sin pappas gevär och skjuter ett skott rakt upp i liften som skrämmer bort lejonet. Men när de kommer fram till fällan sitter det ett lejon där inne – en liten lejonunge. Den kommer inte att överleva utan sin mamma, men frågan är om Akimbo kan hjälpa den.
Kommentar: Hade egentligen tänkt ta ”Rädda Ali!” av Torsten Bengtsson, men eftersom den här gick så dåligt igår ville jag testa den igen. Berättade även om ”Christian the lion”, lejonet som två killar köpte på Harrods i London och som sen som vuxen placerades i Afrika. Jag berättade att det finns en film på när de efter ett år åkte dit för att hälsa på honom och att man ser att han känner igen dem och att han blir jätteglad. Hade förberett med att leta upp klippet på Youtube och sa att de som ville fick titta på det på vår ena diskdator. Nästan hela klassen kom och kollade på det, och de såg klippet flera gånger. Dessutom lånade många boken!!



”Pojken och rövarna” av Bo R Holmberg
Vet ni var Skuleberget ligger? Har någon sett eller varit upp i grottan där? För länge sen, flera hundra år sedan, då fanns det rövare i Skuleskogen. De var hiskeliga typer, som plundrade böndernas gårdar och som tog pengar av alla som ville passera för att komma genom skogen. Den här boken handlar om en väldigt modig pojke, Per. Hans storasyster, Helga, togs tillfånga av rövarna och tvingades arbeta för dem, laga mat och så, men efter två månader lyckades hon fly. Under flykten la hon ut ett spår av avbrutna grenar och hamnstrån, så att bönderna i byn skulle kunna hitta vägen upp till grottan och förgöra rövarna en gång för alla. Problemet är bara att Pers och Helgas familj skylldes för att vara tattare. En tattare var inte mycket värd, och de beskylldes till och med för att ha med rövarna att göra, så därför skulle ingen tro på det Helga sa. Istället kom Per på en plan som skulle kunna förgöra rövarna för gott. Men för att lyckas med det måste han gå upp till rövarna, självmant. Frivilligt. Och det gör man inte ostraffat – i värsta fall dödar de dem som kommer, utan att fråga vad de vill. Men Per är som sagt modig. Han letar reda på spåret som Helga lagt ut, och sedan klättrar han den långa mödosamma vägen upp till grottan, men när han är nästan framme försvinner stigen under hans fötter. Han har gått i en fälla! I stigen har rövarna grävt en grop som de täckt över, och Per ramlar ner i den. Han slår sig så illa att han svimmar av, och när han vaknar står alla sju rövarna och tittar ner på honom. Och en av dem säger: ”Vi har ihjäl han.”
Kommentar: Det här blev ju lite tokigt. Jag hade tänkt prata om ”Alex Dogboy” av Monica Zak, men kom på att jag faktiskt vet att de nyss haft den som högläsningsbok. Valde den här istället – men den hade de haft som högläsningsbok ifjol! Typiskt! Fast de pratade gärna om den, och flera visste vem Bo är - sånt är kul!

”Hemsk misstanke” av Pia & Teo Hagmar
Alla fröknar tyckt tro att Pål gillar att bråka och slåss, att det är som en hobby han har. Jämt tjatar de om att han bråkar alldeles för mycket. Men de har fel! Sanningen är att han bråkar precis så mycket som han behöver. Inte mer. För det är inte lätt att vara Pål just nu. Pappa har försvunnit och tagit datorn med sig, mamma bara gråter och dessutom har han tvingats flytta till en ful lägenhet där dammråttorna trängs med flyttkartonger som ingen orkar packa upp. Och som om det inte vore nog är han ständigt förföljd av sin fiende nummer 1. Solbritt med brösten, en extralärare som skulle ha passat bättre som fängelsevakt. Nej, Pål bråkar bara precis så mycket som han behöver. Men en sen kväll förändras allt. Pål är på väg hem från sin bästa kompis Fritz efter att ha spelat dataspel hela kvällen, och plötsligt hör han ljudet av glas som krossas och ett skrik som nästan inte låter mänskligt. När han vågar sig vidare kommer en helt mörkklädd person springande och krockar med Pål, så han dråsar omkull. Det visar sig att den där svartklädda personen som Pål krockat med rånade Gurkans livs, butiken, alldeles innan! Det tycker Pål är inte så lite spännande, han skryter lite om det på skolan dagen efter, men sen gör han en fruktansvärd upptäckt, och han får en hemsk misstanke om vem som egentligen är rånaren….
Kommentar: Pratet kändes sådär, men alla ex av boken lånades.

”Gå vilse och andra spökisar” av Kenneth Bogh Andersen
Det här är en bok med fyra riktigt ruggiga spökhistorier, och jag tänkte läsa början på en av dem för er, den heter ”Den levande tavlan”. (Sidan 48-53.)
Kommentar: Spökisar går alltid hem! Särskilt när man läser högt och avslutar med orden: ”Men det var något där inne bland skuggorna. Något stort. Han kunde höra det morra.”


2010-04-20

Nu är det vår!!

Även om snön fortfarande ligger... Det här kortet tog jag med mobilen igår måndag 19 april, mest bara för att visa pappa att det faktiskt ÄR snö kvar på backen i Ö-vik.



Lite orättvist att de kan kratta gräsmattan hemma i Boberg i nordöstra Jämtland, när vi har massor med snö på vår tomt vid kusten. :(


2010-04-20

Bokprat för åk 4

Idag på förmiddagen har jag haft bokprat med åk 4. Det är en härlig klass som var min första sagostundsgrupp för några år sen. Det är väl kanske därför de finns lite extra mycket i mitt hjärta, och jag försöker verkligen komma ihåg namnen på alla och få en skön relation till dem. Det känns som om jag har lyckats ganska bra, det märks att de tycker att det är helt OK att gå till biblioteket, och de hojtar alltid ett glatt "Hej Tina!" när jag möter dem på stan. Och det känns som om jag håller på att hitta rätt nivå på bokpratandet, även om det har tagit lite tid.

De böcker jag tipsade om idag var:

”Coolt!” av Michael Morpurgo
”Coolt” är Robbies favoritord – han säger coolt om det mesta. Det enda som inte är coolt är hans mamma … Hon är som alla andra mammor - tjatig! Och mest tjatar hon om att Robbie inte ska säga "coolt" om allting. Men en dag händer en sak som gör att hon inte kan tjata längre. En dag när Robbies pappa ringer säger mamman åt honom att gå ut med Lucky, hans älskade hund, en sväng. Robbies mamma och pappa är inte så sams, och hans mamma vill inte att han ska höra vad de säger. Men då rymmer Lucky, och när Robbie springer efter för att fånga in honom blir båda påkörda av en bil! Och nu ligger Robbie i koma. Grejen är den att han hör allting. Han känner dofter och hur hans mamma, pappa och lillasyster tar i honom, men fastän han verkligen försöker kan han inte vakna, inte röra sig och inte säga någonting. Robbies föräldrar och kompisar gör allt för att få honom att vakna igen, de hälsar på, berättar hur det går för Chelsea (Robbies favvolag i engelska ligan), och försöker på alla sätt få honom att vakna. Robbies läkare säger att överraskningar kan hjälpa honom att vakna, så hans pappa ordnar en ordentlig överraskning: han lyckas få dit Zola, den berömde fotbollsspelaren och Robbies idol, och han har med sig sin matchtröja som Robbie får. Robbie ligger där i sängen och hör allt, och han vill verkligen vakna men kan inte! Men läkaren är helt säker på att han har hört, för han märker hur pulsen och blodtrycket går upp. Då kommer hans pappa på en sista grej, en superöverraskning, som kanske kan få Robbie att vakna...
Kommentar: Lite halvdant. Mycket stök och bök innan vi kom igång, och mycket flytt på stolar, titta i andra böcker osv, så det kändes inte som om jag fångade dem så där riktigt bra. Men tydligen gick boken hem i alla fall, eftersom de ändå lånade alla utom ett exemplar.

”Bli ihop” av Thomas Halling
Kalle har bekymmer! Igår var allt som vanligt, men nu är ingenting som det ska vara – och allt beror på den nya tjejen i klassen. Ellen… Egentligen vill Kalle fråga chans, men han törs inte riktigt. Och då händer det som inte får ske – Leo, klassens coolaste kille frågar chans istället, och Ellen säger ja! Åh! Varför, varför, varför frågade inte Kalle chans istället? Men då får Kalle en idé – han ska konkurrera ut Leo! Han ska visa Ellen vilken superkille han är, och det finns ingen hejd på vad han kan hitta på! När de äter lunch säger han att köttbullarna egentligen är älgbajs, och eftersom Leo är lite äckelmagad går han därifrån. Men istället för att bli impad blir Ellen arg?! Så skulle det ju inte bli! Men så kommer Kalle på något ännu bättre: han kan impa på discot på fredag! Ha! Han kan ju dricka nästan hur många läskflaskor som helst, genom att tävla med Lasse kan Kalle visa hur cool han är! Men inte heller det går som han tänkt, istället blir han illamående och kräks över hela sig… Till slut kommer han på det perfekta – när klassen ska till badhuset nästa gång ska han hoppa från tian! Kalle brukar träna simhopp, så det vet han att han kan! När de kommer till badhuset klättar han upp till tian, och långt därnere ser han hela klassen stå och titta, Ellen också. Han tar av sig badrocken och… HAN HAR GLÖMT BADBYXORNA!!!
Kommentar: Två av tjejerna hade läst boken innan, och det syntes att de tyckte om den och de var jättespända inför vad jag skulle säga om den. Cajsa satt nästan som på nålar! Oliver gissade att han hade glömt badbyxorna och alla killarna tyckte det var jättepinsamt!

”Akimbo och lejonen” av Alexander McCall Smith
Akimbo är en kille som bor vid ett viltreservat i Afrika. Här finns zebror och bufflar, och om man har tur kan man också se lejon, giraffer eller vårtsvin. Visst låter det kul och spännande? Men just nu har Akimbo himla tråkigt. Alla hans vänner är borta, och det verkar som om det inte händer någonting alls i viltreservatet. Hans pappa är chef över de andra i reservatet och har inte riktigt tid för Akimbo. Men så en dag säger hans pappa att han ska åka bort några dagar. Det har kommit rapporter om problem från några gårdar som ligger vid reservatet, det är nämligen så att lejon angriper människornas djur. Och när han ska fara får Akimbo följa med! Akimbo har varit med sin pappa på flera andra uppdrag, men aldrig något med lejon. När de kommer fram till gården där lejonet varit på nätterna bestämmer Akimbos pappa att de ska försöka göra en fälla och fånga lejonet i. Det enklaste hade ju varit att skjuta lejonet med en bedövningspil så att det somnar, och sen kan man flytta det till en annan del av reservatet där det inte kan döda tama djur. Men eftersom lejon helst jagar på natten går inte det – man kan ju inte skjuta när det är kolmörkt! Alltså ska man försöka fånga lejonet i en fälla och sedan flytta det långt bort. Nästa natt sitter Akimbo och hans pappa ute i mörkret och väntar på att lejonet ska komma. Efter en lång, lång väntan hör de så det ljud de väntat på – boskapen blir oroliga och råmar av skräck, och så hör de en duns och sedan ett högt rytande! Lejonet har gått i fällan! Akimbos pappa går bort till fällan för att titta, och då händer det värsta – fällan har inte fungerat! Den har inte slagit igen, utan Akimbo ser hur lejonet smyger sig ut ur fällan, när hans pappa är på väg dit! Akimbo får tag i sin pappas gevär och skjuter ett skott rakt upp i liften som skrämmer bort lejonet. Men när de kommer fram till fällan sitter det ett lejon där inne – en liten lejonunge. Den kommer inte att överleva utan sin mamma, men frågan är om Akimbo kan hjälpa den.
Kommentar: Här hade de börjat skruva på sig ordentligt, och jag kortade ner pratet ganska mycket. Den gick inte alls hem, och jag vet inte riktigt varför? Jag tycker att det är en mysig bok, men de vill kanske hellre ha spänning och kärlek?

”Hon ska det bli!” av Bo R. Holmberg.
Sedan tänkte jag hoppa tillbaka till Sverige och - faktiskt - till Ö-vik! Den som berättar den här boken är en kille, och nu har det börjat en ny tjej i klassen. Hon heter Elva, med e, fast killen i boken tycker att hon ser ut som en älva med ä, som är en flicka i vit klänning och ljust utslaget hår som dansar i skogsbrynet. Elva är som sagt ny i klassen och bor på - Skogsgatan! Vår kille blir riktigt kär i henne, men när han ska prata med henne första gången, vet ni vad som händer då? Han går fram till henne, men innan han hinner säga ett enda ord säger hon istället: "Stick, dra, försvinn!" Det är de första ord Elva säger till honom. Men han ger inte upp utan bestämmer sig för att fråga chans, men hur gör man det? Jo, han skickar frågan via mailen, och sedan är det bara att vänta på svar... Men det kommer inget svar! Men till slut, efter flera, flera dagar, säger hon plötsligt: "Jag mejlar i kväll." Men han har ju ingen dator hemma! Ska han måsta vänta ända till imorgon innan han får läsa hennes mail? Till slut ringer han fröken och skyller på ett skolarbete han måste göra klart, och hon kommer och släpper in honom i skolan... Kul med den här boken är att den utspelar sig i Ö-vik. Man känner igen saker, som Skogsgatan, biblioteket i Arken vid hamnen och så en pizzeria som finns på torget.
Kommentar: De var tokless när jag började med den här, men bara genom att säga att det är i Ö-vik allt händer och att Elva bor på Skogsgatan så var de med på noterna. Frågorna haglade om vilken skola de går på, och på slutet funderade de vilken fröken det var som låste upp skolan så att killen kunde komma in och läsa mailet. En av de nya pojkarna ville veta vad det stod i mailet, så jag läste upp det. Huggsexa!! Lovely!


2010-04-19

30-års fest á la 80-tal

Har varit hemöver, dvs till Östersund, hela helgen. Anledningen var att min syster fyllde 30 år på fredagen!! Det firade vi bland annat med en riktigt schysst fest på lördag kväll där temat var 80-tal. Och visst är vi snygga? Det är min storasyster till vänster, jag i mitten och lillasyster (30-åringen) till höger.



2010-04-15

Boston Tea Party

Älska kreativa elever!!

Alex i SP2 visar upp en del av resultatet i grupparbetet om revolutioner. Just de här tjejerna hade amerikanska revolutionen på sin lott, och som vi vet, Boston Tea Party var en av revolutionens tidigaste händelser.



2010-04-14

Funderingar kring arbetstid

Våra lärare köper själva in böcker. Till sig själva och till sina elever. Det är bra. Bättre ändå är att de har börjat hitta in till oss lite smått! Vi har i dagsläget ett antal titlar, främst inom religions- och samhällskunskap, som eleverna kommer klassvis till oss och lånar i början av kursen. Det är bra. Vi har en annan rutin än lärarna, ett fungerande datasystem som gör det enkelt att hålla reda på vem som har vilken bok. Och eftersom eleverna skriver namn och klass i den bok de lånar - innan de lämnar lånedisken! - vet de också att de har sin egen bok. Det går liksom inte att sno klasskompisens bok och komma undan med att man själv tappat bort sin egen. Tidsbesparande för lärarna, resursbesparande för skolan, och en naturlig inkörsport till biblioteket för eleverna.

Vi har också ett antal svenska och engelska skönlitterära titlar, både i klass- och gruppuppsättning. Det är ännu bättre! Samma sak här, låna av oss och vårt system fixar resten. Dessutom är det enklare för mig att erbjuda bokprat när en lärare ändå kommer in till oss för att kolla av hur det funkar att den eller den klassen kommer och lånar engelska böcker. Eller är det enklare för läraren att be om ett bokprat eftersom ha/on ändå står och pratar med mig? Oavsett vilket, jag har haft fler engelska bokprat hittills under den terminen än jag haft sammanlagt under de föregående fem terminerna jag jobbat här på Parkbiblioteket. Fantastiskt roligt!

Och utan min kollega hade det inte varit möjligt! Dels är det hon som gör i ordning alla nya böcker. Dels delar vi på den yttre tiden så jag kan ha min planeringstid i lugn och ro. Vi är två heltider som jobbar på Parkbiblioteket. Två personer som verkligen älskar våra jobb och njuter av nya utmaningar, även om det är med skräckblandad förtjusning vi ibland delger varandra nya idéer. Och även om det bland blir lite för mycket. Två personer som tillsammans håller ett bibliotek öppet 39 timmar i veckan, och som har ett snitt på 500 besökare per dag. Ibland räcker orken inte till allt man vill. Ibland tar det stopp och då brukar vi vara duktiga på att faktiskt känna det och hjälpa varandra hitta tillbaka till rätt rytm igen. Till det där flowet som gör att dagarna fungerar utan problem. Tack och lov att vi är två!

Men jag funderar en del på det här. På öppettiderna. På fördelningen mellan den yttre och inre tiden. På planerings- och inläsningstid. Och allt som ingår. Jag tycker det är svårt att beskriva min arbetstid för någon utomstående, även för andra som faktiskt också jobbar på bibliotek. Varför är det så? Varför upplever jag att min "tanketid" inte har något riktigt värde? För om den hade det, då skulle det väl inte vara bokpraten, informationssökningslektionerna, mötet med eleverna och mina pedagogiska kunskaper som jag så gärna talar om med andra, inklusive min chef. Då skulle jag väl lika gärna prata om hur jag läste det där inlägget om hur elever söker information, eller de där tipsen om nya ungdomsböcker som jag bland annat hittar här och här som verkar lovande. Men det gör jag inte.

För vad är den tiden värd?

Men skulle jag kunna göra allt det andra utan den tiden?

Och hur beskriver jag bäst relationen mellan "tanketiden" och det arbete jag så gärna pratar om. Är det någon som har en bra illustration? :)


2010-04-13

Enkät om bloggning

Bloggen Media Culpa genomför sin femte årliga undersökning av svenska bloggare och bloggläsare. Svara på enkäten genom att klicka på länken och uppmana gärna fler att delta: http://cli.gs/D9td1B.


2010-04-12

"I det här trädet" av Katarina Kieri och Per Nilsson

Tänkt dig att du är en fågel. Kanske en kaja, kanske en ormvråk?



Du svävar omkring, helt fritt i det blå, och när du tittar ner ser du en helt vanligt svensk småstad. En stad med hyreshus, affärer, skola, parker, vägar och människor. Tänk dig nu att du ser två små prickar, två människor som rör sig där nere, som finns i varandras närhet utan att egentligen riktigt se eller ingripa i varandras liv.

De där prickarna är Siri och Jakob, huvudpersonerna i "I det här trädet". De är två tonåringar som inte känner varandra, men som hela tiden finns i varandras närhet och ibland får en skymt av varandra. Jakob tänker på Siri som fågelflickan, och Siri tänker på Jakob som vilsenpojken.

Siri är klassens hackkyckling. Hon hatar innerligt de allra flesta i klassen, och hennes enda vän är Fatima. De ungås bara på skolan, aldrig utanför. Jakob är inte retad, inte utsatt som Siri, men som ganska nyinflyttad är han också ensam.

Jakob bor tillsammans med sin mamma och bror. Innan de flyttade hit hände något, något som kanske gjorde att de flyttade för att börja om på nytt. Då fanns en man med i bilden också, men han är borta nu och det har något med flytten att göra. Siri bor med sin mamma. Då och då träffar hon sin pappa, som är alkoholist och sviker med ojämna mellanrum när han får sina återfall. I sin ilska och besvikelse sitter hon ibland hemma på kvällarna och sticker med en nål ögonen ur klasskompisarna i skolkatalogen.

"I det här trädet" handlar om så mycket! Det är en bok om ensamhet, om vardag, om önskningar och om mardrömmar. Mot slutet av boken säger Ida, Jakobs klasskompis, att "Nittio procent av all kommunikation består av missförstånd". Det är ett citat som beskriver den här boken väldigt bra. Den handlar så mycket om allt det vi säger, inte säger, tror att vi säger eller bara gissar att någon har sagt. Mycket av det som händer i boken börjar med ett missförstånd som sedan lätt rullar på tills det är så stort att det kväver allt annat.

Varannat kapitel berättas av Siri, varannat av Jakob. Det gör att man hela tiden vill läsa "bara ett kapitel till" för att få ihop bilderna, Siris och Jakobs bilder av händelseförloppet. En riktigt, riktigt bra bok som tacknämligt nog är en "vanlig" bok, som inte gör några som helst anspråk på spänning, deckartema eller övernaturliga ting. De behövs de också. De vanliga böckerna.

Och nästa gång du hör ett kraxande eller ett flaxande när du passerar under ett träd - titta upp! Kanske sitter där en kaja? Eller kanske en ormvråk?


2010-04-05

"Blondie" av Birgitta Andersson

Skrev ju en låååång påsklovsläslista, och dessutom att jag skulle börja med ytterligare en annan bok, "Benny Munros död" av Nick Cave. Hrm. Det blev inte riktigt så. Istället drog jag igång "Blondie" av Birgitta Andersson. Vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Tjejerna på skolan har ju en liten fablesse för "Eländeshyllan", den vi bibliotekspersonal kallar för "Lz-hyllan" ("Ell-säta-hyllan") och som tjejerna benämner som "böcker som hänt på riktigt". Biografier. "Pojken som kallades Det". "Bakom stängda dörrar". Eländes-böcker.

"Blondie" är dock ingen biografi, utan är klassad som skönlitteratur, en roman. Jag vet inte varför, om det är så pass många avsteg från verkligheten, men det känns på något vis lite skönt för mig som läsare att den ändå är det. Då kan jag inbilla mig att det inte har hänt på riktigt, i alla fall inte allt. Läs bara och begrunda:

Som nyfödd är jag nära att bli lämnad i en snödriva.
Som sjuåring blir jag våldtagen av en alkoholist i en trappuppgång.
Som nioåring rymmer jag hemifrån och blir än en gång våldtagen – av en långtradarchaufför som gett mig lift.
Som tolvåring börjar jag sälja min kropp till fyllgubbarna i Björns trädgård på Söder i Stockholm.
Som trettonåring är jag fullfjädrad prostituerad i City och har en hallick som tar ifrån mig merparten av de pengar jag tjänar.
Som tonåring blir jag snart grovt kriminell och utnämns av pressen till ”Sveriges gangsterdrottning”.

"Blondie" är en fruktansvärd bok! Att läsa om ett barn som far så illa, är så ensam och utsatt, mobbad och missförstådd är så jobbigt att jag ibland inte vet om jag ska lägga bort boken och sluta läsa, bläddra snabbt förbi de västa scenerna eller gå och kräkas innan jag fortsätter. Och ändå finns där ingen självömkan och inget hat mot samhället och vuxna som sviker. Ett hat mot män som tar vad de vill ha och skiter i människan, javisst, men vem kan klandra henne för det? Men inga undanflykter, utan mera ett krasst konstaterade att "så här var det och så här är det".

Jag läste "Hinsehäxan" av Lillemor Östlin när den utkom för några år sen. Trots att den också bygger på ett fruktansvärt människoöde gjorde den mig mest bara irriterad, hon kändes som en puckad brud som "oj, hoppsan - jag följde bara med en kompis och då skulle han göra inbrott och oj, då åkte jag fast..." "Blondie" gör mig illa till mods, samtidigt som jag blir tacksam för vad jag har och så ledsen för att så många inte får samma förutsättningar som jag. I Sverige, idag.

Men jag tror inte boken kommer att gå hem hos mina tjejer. Det är lite för mycket vuxensnack och lite för lite utsatta barn i boken för det. Men hos mig kommer den att sitta kvar. Som en tung klump i magen, som en påminnelse om att det finns människor överallt omkring oss som behöver oss, en medmänniska som inte fördömer och tittar ner på dem, utan en medmänniska som kan hjälpa till om det behövs eller åtminstone se dem för vad de är - en liten, osäker människa.

Du kan läsa mycket, mycket mer om både "Blondie", Birgitta och boken på blondiebloggar.blogspot.se.


2010-04-01

Glad påsk!

Det har varit en lite annorlunda skärtorsdag för oss i Parkbiblioteket idag. Först och främst har vi haft elever på skolan! Det är den första skärtorsdagen sen jag började jobba här, annars brukar elever och lärare vara kompensationslediga för Öppet hus på skärtorsdagen. Men inte nog med det, vi har kuppat lite för våra Facebookfans idag också!

Vi har en liten kyckling som piper om du håller den rätt i handen, och uppdraget har varit som följer: 1. Var ett fan till oss på Facebook. 2. Få kycklingen att kvittra. Resultat? En påsköveraskning, just den här gången i form av en strut med lite godis i! Populärt, kan jag säga! :)

Det var också tänkt att jag skulle hålla ett bokprat om skräckböcker för en EC1:a, men vi fick boka om det till första lektionen efter lovet istället. Det var liiite väl många som tagit tidigt påsklov. Men det är bra, då får jag en chans att snabbrepetera mina King-favoriter över lovet!

Ja, apropå lovet ja! Har ju som vanligt tänkt lägga en hel del tid på inläsning av litteratur, och har samlat på mig en försvarlig hög med böcker:
"Skriv om och om igen" av Ylva Karlsson och Katarina Kuick (om skrivande, intressant!)
"I det här trädet" av Katarina Kieri och Per Nilsson
"Min första världsensation" av Annaleda Hedman (barnbok, faktiskt)
"Sex veckor" av Kate Cann
"Kulor i hjärtat" av Cilla Nauman
"Gömmarna" av Cannie Möller
"Ett nytt liv på köpet" av Emma Granholm
"Rekryten" av Robert Muchamore
"Ett hål i själen" av Kjetil Johnsen
De tre sistnämnda är tips från ett gäng grabbar i år 6 av typen "Tina, du MÅSTE läsa den här, den är chokbra!" :)

Dessutom skulle jag behöva läsa in mig på några fler engelska titlar för framtida bokprat, de jag har spanat på är:
"Skinned" av Robin Wasserman
"Hungergames" av Suzanne Collins (har faktiskt inte läst den på svenska)
"Can you keep a secret?" av Sophie Kinsella
"Furnace: lockdown" av Alexander Gordon Smith

H-hrm.

Och så damp litteraturlistan på förslagen till vårens klassuppsättningar på stadsbiblioteket ner i mailboxen igår:
"Bara inte du" av Katarina von Bredow
"Briggsy" av Isla Dewar
"Sommaren jag blev vacker" av Jenny Han
"Dårhus" av Ally Kennen
"Mitt nya jag" av Rosie Rushton
"Hatar att älska" av Josefin Schygge
"Knivsegg" av Robert Swindells
"Sista chansen" av Marta Söderberg

Ja. Just det ja. Kollegan lämnade mig en kom ihåg-lapp häromdagen där hon hade highlightat följande:
"Bekämpa din inre tidsoptimist - beräkna alltid dubbelt så lång tid!"



Men ikväll ska jag bara mysa - laddar för ett Sibyllameal och Nick Caves "Benny Munros död". Mysigt....




Om mig

Min profilbild

RSS 2.0