2010-12-31

Gott nytt år!

Soundtrack: Ja, gissa ;) 



Slut på 2010 och bara runt hörnet väntar 2011. De här sista skälvande dagarna av ett år brukar jag faktiskt försöka tänka äver det som varit lite, återkoppla och reflektera, men så inte i år. Jag har varit ledig en väldans massa under de senaste två veckorna, och det kanske gör sitt till.

Jag vill nämligen inte alls tänka på 2010. 2010 var för mig året när mitt jobb helt plötsligt gick från att vara bland det absolut roligaste jag visste till en ångestklump i magen. 2010 var året jag spydde ut min frustrationsgalla över allt och alla, och inte såg mycket positivt alls under 40 timmar i veckan.

(Visst har det funnits roliga grejer också, såklart, t.ex. Road Tripen jag och Lilla Syster gjorde, byggtreornas spontana hyllning till biblioteket och att den där systern passerade 30 :))

Men ska jag summera vill jag nog hellre satsa på de senaste tio åren.

2000-talet var det årtionde när jag hittade min livskamrat, mannen som är min bäste vän, mitt stöd och min älskare (2001). Det var också årtiondet då jag slutligen lämnade underbara Jämtland och flyttade 25 mil från familj och vänner (2002). Det var årtiondet då vi i vår tvåsamhet hittade vårt paradis - Stugan - och på något outgrundlig sätt lyckades få loss pengar att köpa och renovera för (2003). Jag kom in på BIV i Umeå, lyckades ta min examen (2005) genom ett skitroligt uppsatsarbete med världens bästa Soffi (jag älskar dig, jag är bara så himla dålig på att säga det!!) och faktiskt få fast jobb här på hemmaplan (2008). Jag har lärt känna så många fantastiska och underbara människor här, både privat och genom jobbet, jag bytte efternamn till Ottosson (2006), vi fick en guddotter (2008) och vi byggde hus och flyttade till Domsjö (2009).

Herregud vilket årtionde det har varit!

Att jag bara kan få ha det så här.

Helt otroligt.

Happy New Year på er!



Fireworks Vancouver 2006_1 by ahisgett CC (by)


2010-12-25

Julafton

Soundtrack: "Santa Claus is coming to town" med Bruce Springsteen.



Väntan, Kalle, förväntan, glädje, rädsla och total lycka.

Vi firade som planerat julafton med Ps mamma och pappa, och så klart Klara. Det är en lång väntan på tomten när man är tre år...



Man väntar, väntar, och väntar.

Mamma tar kort, och man väntar lite till.



Och så! Nu! Det är någon som går på trappen!! Det knackar på dörren!!!

TOMTEN!!!!



Och sen blir man rädd och vågar inte titta på tomten alls under hela tiden han är där.

Gråt och tandagnisslan.





Och äntligen går Tomten! Tjoho! Julklappsöppnandet kan börja!!



Men vad av allt ska man leka med? Kaffeservisen? De nya djuren?





Och mitt i allt ligger en trött gammal hund, som alltid, oavsett var han ligger, är i vägen.



Det, mina vänner, är en alldeles, alldeles underbar julafton.


2010-12-23

Less is less

Soundstrack: "Ave Maria" med Sissel Kyrkjebø.



När det gäller inredning (och mycket annat) försöker jag att gå efter filosofin less is more. Men inte när det kommer till julgranen.



Har gått loss ordentligt med julgranspyntet idag. Är inte mycket för tomtar och sånt, men se julgranspynt, det gillar jag! Det mesta är av typen "en jättestor förpackning för nästan ingenting från IKEA" - typ tre sådana, men så finns där några små guldkorn också.

Änglarna i blank metall.



De handgjorda avlånga glasstavarna som hänger på tryggt Klara-avstånd.



De små spegelkorsen.



Och så de andra - den pratande julgranskulan, mammas virkade lilla julpynt och den där vita ängeln jag fick för faktiskt fem år sedan, med flera.

Lite glögg och paketinslagning på det här nu, så.

God jul på er alla! ♥



2010-12-22

Lugnet

Soundtrack: "Your own sweet way" med Notting Hillbillies.



Tittade bara snabbt på termometern i morse och bestämde mig sen för att skita i den tänkta långpromen och istället bara vägra att gå ut. Hade laddat ordentligt för en riktig hemmapysseldag med paketinslagning, elda som tusan i kaminen och dricka minst en liter glögg! Kanske en lussebulle också. Eller två.

Men så kom jag att tänka på julgranen! Den har liksom inte fått flytta in i huset än, utan har bott lite undanskuffad i boa i Stugan i ett och ett halvt år. Det går ju inte! Alltså: långkalsonger på och sen ratta Utyn inåt landet. Och varje gång jag kommer dit blir jag så himla glad! Jag blir lugn i själen och vill bara sätta mig ner och titta på ... ingenting. Vissa får den känslan när de är vid havet, det där lugnet som infinner sig.



Jag hittar det där, i Stugan, i avskildheten och tystnaden.

Varje gång.



Hyfsat med snö var det i alla fall, en bit upp ovanför knäna, faktiskt! Och ja, jag vet, mina knän är inte så jättehögt ovanför marken, men det är ändå ganska mycket snö. :P



2010-12-21

Darkness, walk with me

Soundtrack: "Bark at the moon" med Ozzy Osbourne.



Har fått för mig att jag ska försöka fota i mörker. Helknäppt, jag vet, eftersom jag har en yttepytteliten halvgammal kompaktkamera som inte klarar sånt finlir. Men se, då kommer tjurskallen fram! Efter att ha knåpat, svurit och jävlats i veckor, jag är tydligen inte så stadig på handen som jag tror, knatade jag in på Expert häromdagen och höstade in ett litet GorillaPod. Och det är nice!

Ett av de första testen med stativet var när jag försökte mig på att visa hur mycket snö det faktiskt är här hemma - räcket är (tydligen) högre än standard, ca 75-80 cm högt. Och snön? Tja, strax därunder, då. ;) Stativet "knöt" jag fast runt handtaget på altantdörren. Funkade hyfsat.



Hoppades i min enfald på en klar himmel någon gång under dagen eller kvällen, så jag kunde satsa på den där månförmörkelsen. Men, men, över Ö-vik ligger molnen tjocka. Och det snöar.


2010-12-20

Socialamedier.ning.com

Soundtrack: "Electric" med Melody Club.



Det damp ner ett mail i inboxen idag (eller, ja, i iPhonen, då...) från Anna-Stina Takala:

Hej!
Ett meddelande till dig som är anmäld till kursen Sociala medier och ännu inte har hunnit bli färdig.
Nu har du tio dagar på dig att genomföra slutspurten mot diplomet! Kursen pågår till och med 31 december och hinner du blir klar innan dess kommer vi att skicka dig ditt diplom.
Efter nyåret kommer kursen att finnas kvar i någon form, men projektet avslutas och vi skickar inga fler diplom. Förmodligen kommer vi att påbörja ett annat projekt som bygger på detta och där vi tar med oss lärdomarna, så att nästa kurs blir ännu bättre.
Till den som nyligen har anmält sig till kursen och kanske misströstar vill jag säga att om man tar en timma varje dag för att arbeta med den, så hinner man färdigt med kursen även om man inte påbörjat den ännu.
Lycka till och nu vill jag se många spurta i mål! :-)
http://socialamedier.ning.com/
God Jul!

Åååh!

Det här är en sån där grej som jag anmälde mig till i våras, typ mars, och tänkte "jamen, vad bra! Där kan jag lära mig mer om vad olika sociala medier är, vad det innebär att använda dem och framförallt HUR jag kan använda dem!" Fast inte riktigt med en gång. Jag anmäler mig nu, så kan jag kolla på det sen. Och nu är det alltså tio dagar kvar.

Så vad gör jag?

Kör igång så klart!

Uppgift 1: Ning.
Att bekanta mig med ningen. Logga in, skriva lite om mig själv, ladda upp en bild, smurfa runt lite och kolla på vad som finns. Känns OK. Laddade upp lite bilder, letade rätt på ett par bekanta namn, smygkikade lite på både chatten och forumet men utan att delta. OK. Så det här är en ning. Läste lite på Wikipedia och Ning.com också, men sen kände jag mig rätt nöjd. Inte krångla till det i onödan, keep it simple. Avslutade med att lägga upp reflektioner i bloggen.

Och sen? Supertaggad att fortsätta, så klart! Men, nej. Långsamt, en sak i taget, inte tokgöra. Hinner nog en grej till idag ändå, men det får bli sen. ;)


2010-12-14

Öppet brev till tjänstemän och politiker i Barn- & Utbildnings förvaltning och nämnd


Jag har lyckan att ha ett fantastiskt jobb! Varje dag möter jag någonstans mellan 400-500 personer i skiftande åldrar - jag är nämligen skolbibliotekarie. Varje dag vill jag bidra till barn och ungas utveckling. Varje dag vill jag att lärare ska se mig som en resurs de kan vända sig till med de mest skiftande frågor. Varje dag vill jag göra skillnad för dem som behöver mig.

I veckan som gick kunde jag läsa i Örnsköldsviks Allehanda om Skolverkets rapport som bland annat visar på att svenska barn och ungdomars läsförståelse minskar. Pojkarna tappar mer än flickorna, och de som redan var svaga har blivit svagare - klyftorna ökar mellan hög- och lågpresterande elever.

Det här är inget nytt - redan 2007 konstaterade Skolverket att läsförståelsen minskar bland våra barn och unga. En förklaring som Skolverket pekade på då är att svenska barn allt mer sällan läser böcker. Skolverket konstaterade vidare att tillgången till ett bibliotek och att använda sig av det har stor betydelse för utvecklandet av läsfärdigheter och läsintresse. Ett väl fungerande samarbete mellan bibliotekarier och lärare bidrar också till elevers lärande och informationskompetens. Enligt skollagen måste varje grund- och gymnasieskola ha ett bibliotek. Men vad är då ett skolbibliotek? Det definieras inte i skollagen. En låst skrubb med bokhyllor? Tre bokhyllor i korridoren? Ett klassrum bemannat med en lärare två förmiddagar i veckan?

Nej, ett skolbibliotek är så mycket mer. Ett skolbibliotek är de människor som finns där, både elever och vuxna. Det är en samlad resurs som hela skolan kan nyttja, oavsett om det är i form av bokprat, studier i grupp eller informationssökningslektioner. Skolbibliotekens uppgift är enligt bibliotekslagen att stimulera elevernas intresse för läsning och litteratur, samt att tillgodose elevernas behov av relevant material för utbildningen. I den kommande gymnasieförordningen (GY11) och läroplanen för grundskolan (Lgr11) pekar man också på vikten av att utveckla elevernas färdigheter i informationssökning och källkritiskt tänkande. Det är svårt att åstadkomma i en låst skrubb. En studie som Svensk Biblioteksförening hänvisar till pekar på att bibliotekariernas och bibliotekens kvalitet är av största betydelse. Bemannade bibliotek med ett bra och varierat utbud av böcker och andra media, liksom ett utvecklat samarbete mellan bibliotekarierna och den pedagogiska personalen är exempel på faktorer som påverkar elevernas prestationer positivt.

Att alla elever i grund- och gymnasieskolan ska ha tillgång till skolbibliotek, bemannade med tillräckligt av personal med relevant kompetens, framstår när man läser de här rapporterna som en självklarhet. Dessvärre är verkligheten långt ifrån detta. Varför då?

Ett välfyllt men låst rum är ganska billigt att underhålla, ett bra och väl fungerande skolbibliotek med välutbildad personal kostar däremot pengar. När skolornas anslag inte räcker är det enkelt att knapra på kringkostnader såsom exempelvis bibliotek, och till slut blir ett bra skolbibliotek en prioriteringsfråga. Troligtvis en bra prioritering om man strävar efter att utveckla barn och ungas läsande.

Hur menar jag då?

Jo, det finns nämligen inget som slår bokprat när det gäller att skapa läslust - oavsett ålder! Det finns inget bättre sätt att väcka nyfikenheten för en bok än en levande vuxen förebild som pratar om böcker med och för barn och unga. Och när väl nyfikenheten är väckt har boken en chans att konkurrera med andra medier. Det här gäller naturligtvis för vuxna med. Det finns inget mer inspirerande än att lyssna till någon som kunnigt och inlevelsefullt pratar om en bok som bokprataren verkligen gillar. Det här vet våra barn och unga - varför går de annars så självklart fram till oss som jobbar i biblioteken och vill ha boktips? Varför sitter de annars som trollbundna i en halvtimme och bara lyssnar när de kommer i hela klasser för planerade bokprat? Men det kräver att vi finns här hos eleverna och att vi har tid att prata böcker.

Och det är det som är pudelns kärna. Vi på biblioteken kan, vill och SKA prata böcker med våra besökare, oavsett ålder. Men det kräver naturligtvis både tid och resurser. Vi måste ha anslag till nya böcker, och vi måste vara tillräckligt med personal för att ha tiden till det.

Jag vill få bidra till mina elevers utbildning och utveckling. Låt mig göra det istället för att minska min möjlighet att påverka och inverka på barn och ungas läsning! Låt mig vara en resurs som räknas! Satsa på skolor och skolbibliotek, ge mer stöd och ge varje skola ett riktigt skolbibliotek, bemannat med utbildad personal. Visa mig att Örnsköldsviks kommun är på väg mot världsklass - i läsning! Visa mig att ni som tjänstemän och politiker i Barn & Utbildnings förvaltning och nämnd väljer att satsa på våra barn och unga, att de är vår prioriterade grupp!

Visa mig att ni förstår vikten av väl fungerade skolbibliotek.

//Tina Ottosson
skolbibliotekarie
Parkskolan, Örnsköldsvik



Kommentar: Det här är orginalvarianten av en förkortad debattartikel som finns publicerad i dagens ÖA.



Uppdatering kl. 20.09: Nu finns artikeln även på Allehandas webb, där den också går att kommentera.


2010-12-13

Vad är omtänksamhet?

Soundtrack: "Sing for the moment" med Eminem, instrumental.



Omsorger kan ta sig underliga uttryck.

Ta bara det här om att vi som lever i en tvåsamhet ofta lägger tid och energi på människor som inte gör det. "Är du singel?" brukar ofta följas av någon följdfråga: "Har du svårt att bli kär?" eller "Det är nog lätt att bli bekväm när man äldre, lite svårare att hitta någon som man kan tänka sig dela vardagen med."

Jag vet att jag själv har ställt de här frågorna - och många fler - och det ligger faktiskt något av en snäll tanke bakom, även om det kan låta konstigt. Men jag menar inget illa! Och jag vill absolut inte att någon ska ta illa upp! Är det bättre då att inte fråga? Jag menar, om jag bryr mig så undrar jag ju. Och om jag i det läget inte frågar så fegar jag ju ur. Då tror jag att det jag säger ska missuppfattas, istället för att tas som en omtanke eller lyckönskan eller vad du vill, eftersom jag är rädd för den andres reaktion.

Av låntagare, av elever - både stora och små, samt fullständiga främlingar kan jag få höra det snarlika resonemanget: "Du är gift." brukar följas av "Men du har inga barn?" Vid ett nekande på den frågan brukar orden "Men det tycker jag du ska ta och skaffa!" komma. Det är omtanke, tycker jag. Värme. Omtänkamhet. Någon som har det bästa, vackraste, finaste de kan tänka sig - och som önskar mig detsamma. Som önskar mig all lycka på denna jord! Jag kan inte se något illa menat i det.

Och det är det här som blir det konstiga.

En del frågar aldrig den där frågan.

Och det är oftast de som vet att min P är sjuk.

Troligtvis av omtänksamhet.

Jag menar inte att det är fel. Jag vill bara säga omtanke tar sig underliga vägar ibland. Och kanske omtanke inte är att låtsas som ingenting? Kanske omtanke är att säga "titta! Allt det här underbara har jag - och jag önskar dig detsamma!"

Vad är omtanke för dig?



Remix 002 for Raä av beta75 CC (by, nc, sa)


2010-12-12

Tack!

Soundtrack: "Standing strong" med Sarah Dawn Finer.





*deep breath* av JKönig CC (by, nc, sa)

Ett gigantiskt TACK till vänner, familj, kollegor och alla andra underbara människor jag har runt mig hela dagarna!

Jag har haft en tung höst. Jag har alltid varit av den åsikten att jag kan inte välja vad andra gör mot mig, men jag kan absolut välja hur jag vill hantera det jag råkar ut för. Men under det senaste halvåret har jag inte varit så där riktigt jättebra på att hantera saker och ting på sant Tina-manér.

Jag har gnällt. (Istället för att skita i småsaker.)

Jag har surat. (Istället för att skratta bort löjligheter.)

Jag har klagat. (Istället för att göra något konstruktivt.)

Jag har gråtit, jag har skällt, jag har skyllt allt på alla jävlar, jag har, helt enkelt, inte mött saker med inställningen att "OK, nu är det så här. Men vad tycker JAG och vad vill JAG göra åt det?".

Men nu är jag på gång igen.

Jag är inte där än. Inte på långa vägar, men jag är på väg.

Ett steg på vägen är att jag, för första gången på väldigt länge, för en dryg vecka sedan vaknade på morgonen och var tacksam för att jag är här.

Tacksam för att jag vaknar på morgonen (jag kan sova tryggt hela natten!), kan kliva upp ur sängen (jag kan gå!), gå på toa (jag har rinnande vatten!) och kan dricka mitt morgonkaffe samtidigt som jag läser tidningen (jag har pengar att köpa mat OCH lyx för!).

Det andra steget har jag tagit i veckan som var. Istället för att gnälla / sura / klaga har jag gjort som jag brukar göra. Säga min mening. Stå för vad jag tycker. Skita i vad andra säger om det. Passar det inte - so what?!

Fan vad gott det känns.

Jag är inte där än, men snart. Liiite klagan och surning finns kvar, men jag är på väg. Snart är old-fashion-Tina tillbaka.

Tack för att ni stått ut med den där andra.

Tack till familj och vänner - utan er vet väl tusan vad som blivit av det hela.

Tack till P, som delar min vardag, och K, världens underbaraste kollega som står ut med mig på jobbet.

Och framförallt: Tack till dig.

Tack för ditt tålamod.



2010-12-09

Pömsig, men lite kär ♥

Soundtrack: "River flows in you" med Yiruma.



Läste en skiiiitbra artikel idag, "Vad skiljer dem åt, alla dessa Commons" av Johan Carlström, som på ett otroligt lättfattligt sätt förklarar skillnaden mellan olika Commons. Samtidigt fick jag en massa fina tips på personer och myndigheter som lägger ut sina verk på bland annat Flickr.

Jag är lite kär i Flickr, jag. Gillar att titta runt, hitta nya kontakter och fantastiska bilder som jag får använda. Bara så där!

Just den här är nästan övertydlig när det gäller att med en bild beskriva mig idag:



Yawning koala bear by National Media Museum CC

Trött, lurvig och lite kurig. Det har varit känslan för dagen. :)


2010-12-07

Jag vann dagens högvinst

Soundtrack: "Smile" med Nat King Cole.



Planen för dagen var: jobba undan, läsa rapporter som tusan, förbereda engelskt bokprat, fixa ny beställning av böcker, sitta kvar på samverkansmöte, svettas en timme på StepIn med bästa afroinstruktör Maria och sen hem till en snabbmiddag innan hockeyn.

Verkligheten blev istället: hjälpa underbara elever med allt från Hjalmar Söderberg till Örnsköldsviks byggnadshistoria, hitta en inbjudan till glöggfest bland mailen, glädjas åt nyinkomna böcker, gå hem tidigt, kliva av bussen på Varvet för få en skön promenad och väl hemma njuta av gårdagens rester och Andreas supergoda saffranskaka.

Känns som om jag drog en rejäl vinstlott idag! :)


2010-12-06

Soppgänget

Soundtrack: "I gotta feeling" med The Black Eyed Peas.



Har laddat upp ordentligt med morotssoppa eftersom Soppsällskapet kommer på besök. Jag har varit med sedan 2004 då de fyra grundarna bestämde sig för att ta med två medlemmar till, och jag tror aldrig jag kommer hoppa av. Det är en skön avkoppling en gång i månaden, mycket surr, god mat, och så lite bokprat, allt tillsammans med åtta störtsköna tjejer som jag verkligen gillar!



2010-12-05

Julstämningsbok?

Soundtrack: "Velkommen hjem" med Sissel Kyrkjebø.



Såg först idag fredagsfrågan på Bokhora: Vilken är din bästa bok att komma i julstämning utav?

Mitt bästa julstämningstips är Arne Weises uppläsning av Charles Dickens "En julsaga". Hade aldrig läst den tidigare, men högg med mig den hem en jul för tre eller fyra år sedan, och har faktiskt lyssnat på den varje år sen dess. Det är något med kombinationen av Weises röst - som är en ständig påminnelse om julafton - och julmiljön i boken. Varje gång har jag lyssnat på den i bilen eller bussen på väg hem till mamma och pappa, men i år får jag väl hitta på något annat eftersom jag blir kvar här hemma i år.

Naturligtvis finns den att lyssna på via E-lib, e-boksbiblioteket! Den här länken funkar för dig som har lånekort i Örnsköldsviks kommun.

Och har du inte lånekort i Ö-vik, eller om ditt bibliotek inte förmedlar den här tjänsten kan du köpa boken hos till exempel Storytel.



Second sunday in Advent and two candles are lit by Per Ola Wiberg ~ Powi CC (by)


Om mig

Min profilbild

RSS 2.0