2010-10-06

For those who won't accept deception

Soundtrack: "Everything is everything" med Lauryn Hill.



Jag var på Soppsällskapet hos Kristin i måndags - många bra böcker, och en tokgod köttfärssoppa! Erkände när jag var där att jag hoppar lite över skaklarna ibland, och faktiskt har en annan på sidan om, även om det inte är något jag talar så där väldigt öppet om. Men nu vet de andra sanningen om mig.

Och idag var det dags.

Dags att för första gången på riktigt vara med i en internetbokcirkel! Har smyggluttat lite förut, men inte hittat varken bok eller sida som tilltalat mig. Förrän Johanna på Bokhora förslog att vi skulle bokcirkla Robert Cormiers "Och katten tog en mus". Det verkar inte vara ett sånt himla drag där än, men jag hoppas det kommer!

Johanna har skrivit en kort sammanfattning av boken tillsammans med starten på cirklandet, och det är ju inget tvång att man måste ha läst den nu, har du läst den tidigare kan du ändå vara med!

Själv gillade jag den. En lättläst bok, den har korta kapitel med ett driv fastän de nästan helt saknar cliffhangers, och det tillsammans med den dova stämningen skapade en helhet som verkligen tilltalade mig. Hade nästan lite småångest ett tag för att den kändes så mörk, en liten klump som skavde i magen – och sånt gillar jag! Hoppysslandet av små, små detaljer som sakta skapar helhet är snyggt gjort och gav hela tiden bränsle åt drivet. Men Adam, huvudpersonen, i sig vet jag inte om jag kan säga något om? Det är mer hans känslor än hans person som fastnat hos mig.

Ska bli intressant att se vart den här tar vägen.



Och igår ramlade ett litet, litet paket ner i brevlådan här hemma. Det var "Det nätpolitiska manifestet" som är nästa bok att diskuteras på Bokprat. Det är mitt nästa internetcirkelprojekt.

Så här beskriver förlaget boken:

"Det nätpolitiska manifestet tar dig från Teherans gator till nätets djupaste darknets, från tingsrätten i Stockholm till de surrande datorhallar där varje steg du tar på nätet registreras.

Det är en svindlande text som visar hur internet kastat omkull vår politiska tillvaro och bundit oss vid en teknologi som inte går att skilja från våra liv. Nätet är en möjlighet till politisk kamp och frigörelse, men det kan också utgöra ett verktyg för övervakning och repression.

Genom en analys av de senaste årens konflikter kring The Pirate Bay-rättegången och genomdrivandet av FRA-lagen, men även globala nätrelaterade händelser som demonstrationerna i Iran och hjälpkonvojen till Gaza, visar Christopher Kullenberg vägen till ett kompromisslöst nätpolitiskt motstånd med räckvidd långt utanför fiberkanalerna.”


Känns riktigt intressant, tycker jag!

Det är så självklart att jag ska skriva (nästan) vad jag vill, yttrandefriheten är en av våra grundstenar. I andra delar av världen riskera människor fängelse eller dödsstraff. Generation Y är en sådan blogg som jag följer lite sporadiskt.

Yoani skriver om sina vardagliga saker. Om att inte ha mat, inte ha pengar, om korruption och svarta affärer. Hon skriver om hot och polisförhör. Hon accepterar inte vad som helst. Hon vill få fram sanningen.



¡Viva Cuba Libre! by Aaron Escobar ♦ (the spaniard)™ CC (by, nc)


2010-09-28

"Och katten tog en mus" av Robert Cormier

Soundtrack: "The Farmer in the Dell", traditionell barnvisa.



Känner mig lite som en elev ikväll. Sitter och tokläser "Och katten tog en mus" av Robert Cormier. En ungdomsbok med drygt 20 år på nacken, och som jag väl kanske egentligen borde ha läst när den var sprillans ny. Men jag läste ju liksom aldrig ungdomsböcker, jag. Kan känna att det är en liten miss så här i efterhand, det vore ju inte dumt om man åtminstone läst de mest omtalade ungdomsböckerna när man faktiskt jobbar i ett skolbibliotek, men, men.

Och så såg jag på Bokhora för någon vecka sedan ett förslag om att bokcirkla just "Och katten tog en mus". Nappade, lånade hem boken, men sköt upp läsandet lite. Och nu är det ju dags - bokcirklandet är i morgon...

Gillar verkligen det jag läst så här långt, även om stämningen i boken bitvis är ganska otäck utan att vara påtaglig. Tror att det mest sitter i titeln, orginalets titel är "I am the cheese" och den anspelar på barnvisan "The Farmer in the Dell". Jag är som sagt inte färdig än, men jag antar att det är Adam, pojken som är bokens huvudperson, som är den där ostbiten som står kvar där, ensam och bortvald. :(



Men nu ser jag att det hela är uppskjutet en vecka! Ha! Då kan jag ju låta den vila lite, till helgen eller så... ;)

2010-09-22

E-boksläsning

Soundtrack: "Banankontakt" med Electric Banana Band.



Ja, alltså, jag är ju lite av en tekniknörd, det har jag ju nyligen erkänt. Redan tidigt på vårvintern köpte jag mig en läsplatta, och jag gillar den! Jag tror på den idén, och är övertygad om att de kommer att bli betydligt vanligare även om det fattas en del på de plattor som finns nu.

Min Letto är en helt vanlig standardplatta, inget WiFi, inget lull-lull, och det är väl det jag saknar mest. Drömmen vore att slippa gå ut till brevlådan på morgonen, att jag istället kan ta min läsplatta, starta den och läsa tidningen (HELA tidningen, inte någon lousy förkortad onlineversion) där istället. Att snabbt och enkelt kunna ladda ner böcker, dagstidningar, vecko- och vetenskapsmagasin, filer, allt som ska läsas - det vill jag ha!

Men det kräver ju också att förlag och tidningsredaktioner slutar vara så himla rädda för piratkopiering och att de slutar med att i panik skrika upphovsrättigheter hela tiden och istället ser möjligheterna.

Jag har ännu inte köpt några e-böcker, utan jag lånar dem från Elib genom biblioteket här i Ö-vik. De finns bara i några olika format, och det har ju med säkerheten att göra, att det ska vara svårare att kopiera eller skriva ut dem. En del tycker att det gör det lite knövligt att låna och lägga över dem på en platta, och jag hade en del bekymmer själv innan jag helt sonika struntade i minneskortet och bara sparar direkt på plattans minne.

Jag har faktiskt haft en annan bärbar "läsplatta" i flera år. På min förra telefon, en Nokia N76, hade jag laddat ner MobiReader, ett program som möjliggjorde läsning av vissa av Elibs böcker. Det var lite litet att läsa på den skärmen, men det funkade faktiskt. Och tänk hur det skulle vara på iPhonen! Meeen! Alltså, jag vet ju att Elibs böcker inte har fungerat på iPhone och så på grund av kopieringsskyddet, men jag trodde väl att de skulle ha fixat en app till nu!? Jag menar, hur svårt kan det vara?!? ;)

Sätt lite fart, för böfvlen!

2010-08-09

Tam-tara-tam! Här är årets bästa ungdomsbok!!

Det regnade igår. Jag surade, försökte baka en sockerkaka för att muntra upp mig själv, men gav till slut upp och påbörjade Magnus Nordins "Skuggvarelser" istället. Och shit! Vilken bok!!!

Det är sensommar på Gotland när de underliga främlingarna dyker upp. Inte nog med att de bosätter sig i Ryssens hus som är känt som spökhuset i Nejde, de pratar ett underligt språk och beter sig väldigt annorlunda.

Daniel, som jobbar på sin farsas bilskrot, får av en slump kontakt med dem när deras bil behöver fixas. Och han kan inte låta bli att lägga märke till tjejen i den nya familjen - hon har de vackraste ögon han någonsin sett. Bärnstensfärgade.

Men underliga saker börjar hända. En man får sitt hönshus uppbrutet av något, det är för brutalt gjort för att vara en räv. Daniels kompis Lindas lillasyster förlorar sin katt, som senare hittas brutalt slaktad ute på en åker. Och Linda själv får av en slump syn på det störta odjur hon någonsin sett. Det liknar mer ett monster än ett vanligt djur. Och hon ser det i källaren vid Ryssens hus...

Helt ärligt - en av de absolut bästa ungdomsböcker jag läst på länge, länge, länge!!



Snabbläste även "Spela död" av Tim Bowler i helgen. Den handlar om Blade som lever utanför samhället, han är en laglös kille som bara litar på sig själv. Ingen annan. Han vet att andra människor letar efter honom, män som vill ha hämnd för något Blade gjorde för flera år sedan. Men Blade är bra på att gömma sig, på att spela död.

Men så träffar han av en slump en gammal tant som hjälper honom. Hon ger honom mat och kläder, men innan Blade hunnit därifrån dyker männen som är efter honom upp och Blade tvingas fly hals över huvud. När han vågar sig tillbaka hittar han till sin förvåning en tjej från ett av gängen där, Becky, och hon övertalar Blade att han ska hjälpa henne att slippa undan gänget och ta sig från stan.

Utan att Blade riktigt vet hur det har gått till har han faktiskt lovat att hjälpa Becky, något som kan bli farligare för honom än han ngonsin kan ana. Fult fart, action och spännning från första till sista sidan!



Och idag har jag kollat på en del av de nya böckerna som ramlade in förra veckan. En av dem är "Hemligheter" av Alison Prince som handlar om sextonåriga Kerry bor på en liten ö utanför Skottland, och familjen lever på att hyra ut stugor till turister. Det mesta är helt OK i Kerrys värld, det enda som ger henne bekymmer är hennes sjuka mamma.

Mamma har nämligen ofta ont i huvudet, hon ligger mest hela dagarna och orkar aldrig hjälpa Kerry eller hennes pappa med stuguthyrningen, matlagning eller något annat. När Kerry försöker förklara för sin mamma varför hon borde söka hjälp säger mamman bara att läkarna redan har tagit alla prover men att de inte hittar något.

Kerry vet att det här inte stämmer, men hon håller sin oro hemlig för alla. Ända tills hon träffar Paul, som kommer till ön som turist. Paul lyckas hitta en väg in till Kerrys innersta tankar, och han blir slutligen den utlösande faktorn som hjälper Kerry att hitta kraft och mod att säga till sin mamma hur hon egentligen känner.

Ännu en angelägen och lättläst bok från Argasso! Här tar författaren upp ett ämne som så många barn och ungdomar väljer att tiga om - att någon inom familjen är alkoholist.



Och så har vi fått ett gäng nya barnböcker, roliga, spännande och enkla att läsa:

"Satans torn" av Daniel Zimakoff - vad gör man inte för att få vara med i gänget? Jo, bl. a. kan man klätta upp i Satans torn...
"Ella på bergets topp" av Johan Rundberg - om bergsbestigande Ella och kompisen Anders.
"Tandligan" av Helena Bross - om att känna sig lite utanför när alla andra i klassen har tappat minst en tand, men själv har man inte ens en som är lös
"Vitello får en vän" av Kim Fupz Aakeson - om konsten att hitta en vän. Kanske man kan fånga den i en grop?
Och så två skräckisar i serien Kallt blod av Jörn Jensen. Bu!

2010-08-07

Kurar i soffan

Visst har sommaren sitt när det kommer till läsning, men nu när det blir mörkare, murrigare och kurigare kryper jag gärna längre ner i filten med en riktigt otäck bok. Hade tidigare i sommar lyckan att äntligen få tag i Stephen Kings "Varulvens år", som jag letat i säkert 15 år! Den har fått ligga och mogna till sig lite, men nu i veckan var det dags.

Varulvens år

P tittade på TV och jag kröp lite närmare honom innan jag försiktigt öppnade boken. Har så tydliga minnen av framförallt bilderna, men kunde till min förvånging konstatera att handlingen var i det närmaste bortglömd. Det är väl inget högklassigt mästerverk, direkt, men tusan vad jag fastnar!

I januari har en man sökt skydd i en övergiven lada. Plötsligt hörs krafset av klor mot dörren...Han ställer ner kaffekoppen och tittar ut genom den öppna bilrutan. Plötsligt dyker en varelse upp, sträcker in den kloförsedda tassen...

Jag kan verkligen förstå varför jag så handlöst föll för Stephen King när jag läste "Varulvens år" första gången som 12-13-åring. Och jag funderar allvarligt på att ta en ny omgång med "Det" under hösten...



2010-08-03

Sommarläsning, del II

Det har gått lite trögt med sommarläsningen, bokhögen vill som inte riktigt krympa i den takt jag inbillade mig att den skulle göra. Optimist som jag är hade jag med två böcker på Road tripen, och jag läste faktiskt. Ungefär 10 sidor. Well, well. :cool:

De stackare som jag ändå knaprat mig genom sen senast är först och främst "Desertwalker" av Wilhelm Agrell. Den handlar om Rob är en helt vanlig amerikansk kille - han är duktig i skolan, han har kompisar och trivs med det mesta. Men han vet också att han har en plikt att göra. Efter 11 september-attackerna mot USA är livet inte riktigt detsamma, och Rob ser det som sin plikt att ta värvning och göra landet en tjänst. Så fort han fyller 18 tar han värvning, och efter en kort utbildningstid skickas han till kriget i Irak. Fast lite konstigt är det - om de amerikanska styrkorna nu är så överlägsna terroristernas, hur kan det då komma sig att kriget inte var över på nolltid som presidenten sa?

Väl på plats i Irak får Rob lära sig allt mer om krigets fruktansvärda sidor, han är med om bakhåll, han ser vänner sprängas i bitar och han gör själv det mest fruktansvärda en människa kan göra. Han dödar. Men är alla på andra sidan verkligen terrorister? Är det alltid rätt att skjuta? Och om inte han skjuter först, vad händer då?

"Desertwalker" är en fruktansvärd bok som tar oss med till krigets Irak där vi får följa med genom långa varma händelselösa dagar, in i militärförläggningar, in i Al-Fallujas labyrintliknande stadsplan, förbi Saddams palats och ända in i hjärtat på en ung man som till slut inte vet vad han ska tro på. Men om inte han tror på det han gör och står för, hur ska han någonsin kunna se de där hemma i ögonen och förklara vad han varit med om? Kan han det?

En bok som väcker många tankar och minnen, inte minst plockar den fram minnesbilder från fotoutställningen Alive Days Memory: Home from Iraq som visades på Örnsköldsviks museum våren 2008. En angelägen bok för alla.

Som kontrast till allvaret och brutaliteten i "Desertwalker" har jag sen skrattat mig genom Sophie Kinsellas "Mina hemligheter", som är nästan så långt från krig och allvar man kan komma. Emma är som så många andra tjejer, glad, trevlig, öppen, och kanske inte alltid helt sanningsenlig. Alla har väl små hemligheter? Och Emmas är väl inte värre än andras: hon gillar inte stringtrosor, hon vet inte vad NATO står för, hon avskyr jazz, det var hon som sabbade kopieringsmaskinen på jobbet, osv. Hemligheter som ingen någonsin ska får veta.

Men efter ett smått misslyckat affärsmöte i Glasgow sitter hon nedstämd och fruktansvärt nervös på planet tillbaka till London när planet plötsligt hamnar i ett oväder med fruktansvärd turbulens. Eftersom Emma är skitskraj för att flyga tror hon att hennes sista stund är kommen, och utan att hon riktigt förstår hur det gått till så har hon plötsligt avslöjat alla sina hemligheter för mannen som sitter bredvid. Lite pinsamt blir det ju när allt går bra och planet inte alls störtar utan landar utan problem i London. Emma tröstar sig med att hon i alla fall aldrig kommer att träffa mannen igen, så det borde väl inte vara några problem. Tills nästa arbetsdag, när hon sitter på kontoret och företagets högste boss och grundare kommer dit.

Och japp, det är han. Mannen från planet, mannen som vet alla hennes hemligheter, allt från vilka tanttrosor hon tycker är skönast till att hon faktiskt ljög i sitt CV för att få jobbet...

Och så tokfastnade jag i Johanna Nilssons "Janis den magnifika", inte ens friidrotts-EM kunde riktigt konkurrera med den här pärlan. (Utom Emma Green då!) Janis är sjutton år och sitter i sin brorsas jaguar som hon snott. Allt hon har med sig är massor med konserver, en sovsäck och lite kläder. Och minnen, drömmar och krossade illusioner. Hon hade en gång en bästa vän, Emelie, som hon delade allt med, och som hon trodde delade allt med Janis. Det var inte så. Även om Emelie hade det jobbigt många gånger kunde Janis inte ens tänka tanken att det skulle sluta som det gjorde - att Emelie skulle dö och lämna Janis kvar med tankar, ångest och frågor. Sånt händer ju bara inte när man är 17 år och har hela livet framför sig!!

Målet med Janis resa är "det ultimata", det som hon och Emelie hade bestämt att de skulle uppleva innan de blev gamla och gråhåriga tanter som skulle dö tillsammans. På vägen träffar hon människor av alla de slag, snälla, elaka och galna, och alla ger de Janis en ny bit av det som kallas livet. Men vad är det ultimata i livet? Var finner man det? Som Janis säger: "Visserligen står det i Bibeln att den som söker ska finna - men sedan då, vad händer när man funnit?"

Alla tre är riktigt bra böcker som jag absolut kommer att tipsa om under bokpraten nu i höst.

2010-07-13

Antikvariat is da shit!

Se där hur det kan gå! Skulle bara kolla på Bokbörsen om Mike Gayles "The To-Do list" finns att få tag på på svenska, och snubblade då över Stephen Kings "Varulvens år" som jag har både älskat och  jagat i evigheter!!! Lite bittert bara att jag inte är hemma när den dimper ner i brevlådan, men tänk vilken läskoma jag ska ha sen när jag kommer hem! :D

Och vilka mardrömmar...!


2010-07-11

Hur var det nu med kottletterna?

Har en rent fantastisk semester - det är varmt, det är soligt, och jag bara ligger på gräsmattan på en filt och läääser! Gargouille här har koll på resten.

Ändå känns det som om det går lite sådär med läshögen. Har i alla fall knäckt två titlar till, den ena är Pirjo Holmströms självbiografi "Flashback" som är en fruktansvärd berättelse. Under några år bodde familjen i Solberg ca 8 mil utanför Örnsköldsvik och det är en aldrig sinande ström av övergrepp, psykisk misshandel och rent ut sagt förjävliga vuxna. Mådde bitvis fysiskt illa när jag läste, och senast det hände var när jag (också en sommar) tog mig genom "Silverfisken" av Sofia Rapp Johansson. Riktigt jobbig, och inget jag egentligen kan rekommendera. Men jag misstänker att den kommer att gå bra bland eleverna ändå.

Den andra boken jag har tragglat på med ett tag är "Främlingen i huset" av Sarah Waters. Jag har inte läst något av henne förut, och det var en riktigt angenäm bekantskap! Handlingen utspelar sig i efterkrigstidens England, det är gentlemen och klasskillnader så det står härliga till, och de personer vi får lära känna är dels doktor Faraday, dels innehavarna av godset Hundreds Hall. Kriget och tiden efter det har farit hårt fram med godset och dess ekonomi, och saker och ting är helt enkelt inte vad de brukat vara. Faraday kallas dit första gången när tjänsteflickan är sjuk, men när han genomskådar henne berättar hon att det som allt egentligen handlar om är att huset är ont, att där finns något ondskefullt som vill komma åt dem alla.

Faraday viftar naturligtvis bort hennes berättelse som struntprat, kommer på god fot med familjen och börjar så småningom bli något mer än bara en gäst i huset. Men något mystiskt är det med Hundreds Hall, och när sonen i huset faller offer för sinnessjukdom börjar de andra att fundera. När så dottern i huset hör hur det knackar i väggarna, och de gamla tjänsteklockorna börjar leva ett eget liv, då är frågan om det går att bortse från att något är annorlunda med Hundeds Hall. Finns det helt enkelt någon mer där, en främmande kraft som egentligen bara vill ha huset för sig själv...?

En störtskön spökhistoria - läs den!!



Jag har också skummat ett antal reseguider om Amsterdam och om norra Tyskland, men jag vet inte jag, det kanske helt enkelt bara blir Reeperbahn och Red Light District? ;)



Och nu håller jag på med "När du gör som jag vill" av Henrik Fexeus. Han gjorde en riktigt bra serie för SVT som heter Hjärnstorm, och han har tidigare skrivit "Konsten att läsa tankar". "När du gör som jag vill" har undertiteln "en bok om påverkan" och det är exakt vad det handlar om! Lugnt och metodiskt, men med glimten i ögat går han genom hur vår hjärna fungerar och hur vi omedvetet tolkar färger och former, samt hur mycket vår hjärna verkligen minns som vi inte har den blekaste aning om. Riktigt rolig läsning, och alldeles för mycket känner jag igen från hur man tänker i skyltnings- och produktplacerinssamanhang i butiker. Jag är ledsen, men allt handlar om manipulation.

Rubriken på det här inlägget är faktiskt en sån där sak som jag lärt mig under åren. Det var Ove på Oves livs i Överammer, numera Mat & Prat, som lärde mig att en liten felskrivning på en textad skylt nästan alltid leder till merförsäljning - stoppa in ett extra "t" i ordet "kotletterna" och du säljer mer. :)



Och så har jag varit på bio ikväll. Såg "Eclipse" med en lärarkollega på Sörlidenskolan. Ooooh! Jacob Black, he IS hotter than Edward!! :D

Jag vill också ha en varulv....


2010-07-01

Läskoma

Jag är ju lite av en tidsoptimist. Kollegan brukar tjata på mig att inte ta på mig mer att göra än vad som är rimligt att hinna med i verkligheten. Tyvärr biter tjatet ganska dåligt på mig, och ju roligare jag tycker att en sak är, desto sämre är jag på att uppskatta den verkliga tidsåtgången. Och när det kommer till läsning är jag rent usel.

Mitt senaste exempel är påsklovsläsningen som jag trodde jag skulle ta där på en vecka. Dumma, dumma, Tina! :)

Annat är det nu. Jag har verkligen sparat böcker, funderat, sållat och valt ut de böcker som jag absolut vill läsa under sommaren, och som jag känner att jag har en realistisk möjlighet att hinna med. Det var i alla fall så det kändes veckan innan jag gick på semester.



Det är ju en del trädgårdsböcker där också, de räknas ju inte. Inte heller reseguiderna för Amsterdam, tycker jag. Nu har en av mina semesterveckor snart gått och, tja, jag är väl kanske inte riiiiktigt i takt med tiden och bokhögen.

Det jag faktiskt har gett mig på är "Underdog" av Torbjörn Flygt. En sån där generationsroman som man bara ska ha läst om man minns 1970-talet. Jag minns det nog inte särskilt väl, för efter bara 60-70 sidor kände jag att nej, det här är inte min grej. Ett gäng killar i stadens höghusområde, det är inte särskilt lik min minnesbild av 70-talet. Min bild är lite mer små klasser i gemensamma klassrum, alla kompisar bor i eget hus, kossor vid husknuten, höanna och jag hade fortfarande inte sett en enda vuxen onykter människa. Vi är nog lite för olika, Tobbe och jag.

Hoppade på nästa projekt, "Slutna rum" av Jennifer Egan, enligt baksidestexten en spökhistoria som utspelar sig i trakterna av Ungern eller Rumänien, med mörker och kuslighet. När jag läst 1/4 av boken utan tillstymmelse till spöken och det läskigaste som hänt är att huvudpersonen kastat bort sin mobiltelefon, då gav jag upp även den.

Och det var då det var dags för Boken, Boken med stort B, den Bok jag sparat till min första semesterdag, som jag haft liggande på hyllan i veckor, gått förbi ibland, plockat upp, smekt omslaget, försiktigt öppnat och tittat lite på dikten som fungerar som förord, men snabbt stängt den och lagt tillbaka den. Boken som jag vet kommer att ge mig den skönaste läskoman sen maj ifjol.

"Ljudet av ditt hjärta" av Stephenie Meyer.

Ja, ni vet, "Eclipse"-filmen som hade premiär i går! Bitterbuttra Bella, coola vampyren Edward och biffige varulven Jacob i ett triangeldrama som går utanpå det mesta. Jag veeeet att det är en banal berättelse, jag veeeet att det är stereotyper av tjejer och killar, jag veeeet att Meyer strösslar med adjektiv på ett sätt som inte en människa kan godta av ett vackert, sjungande språk, och jag veeeet att det helt enkelt inte är det en bibliotekarie ska anse vara "bra litteratur".

Men det skiter jag i! För JAG tycker att det är bra, jag fullständigt älskar det banala, det förutsägbara, det pinsamma och det fängslande i hennes berättelser. Och den enda anledningen till att jag inte läst "Ljudet av ditt hjärta" tidigare är att jag vill dra på det, för det är så bra, och jag vet att den känslan får jag inte så ofta av en bok. Den där rena läskoman som gör att jag ligger vaken till tre på natten och tänker "bara ett kapitel till".

Och om den bok som får mig att hamna i läskoma inte är en bra bok, då vet inte jag?

2010-06-20

"Precious" av Sapphire

Precious är en 16-årig analfabet som levt i ett helvete hela sitt liv. Hon minns inget annat än att pappa våldtar henne och att mamma misshandlar henne både fysiskt och psykiskt. Som 12-åring föder hon sin pappas barn, och nu, när hon som 16-åring väntar hans andra barn, blir hon utslängd från skolan.

Istället hamnar hon på en alternativ skola där hon träffar läraren miss Rain. Hon lär Precious och de andra att läsa och skriva, bokstav för bokstav, och i takt med att Precious lär sig skriva växer hennes självkänsla och hon börjar förstå att även hon har rätt att ha ett liv.

"Precious" är en jobbig bok, det är jobbigt att läsa om en flicka vars första minnen är så grova övergrepp från både mamma och pappa. Jag var på Soppsällskapet i torsdags, och då pratade vi bland annat om "Tills skulderbladen blivit vingar" av Sofia Rapp Johansson, som även skrivit "Silverfisken". Även de är jobbiga böcker med så mycket elände och övergrepp, men ändå väljer jag att läsa dem. Varför?

Är det för att just den här ångesten ligger så långt bort från min verklighet? En del av det beror nog på det, att det är ett sätt att uppleva något som jag aldrig skulle ha kommit i kontakt med annars. En annan sak som spelar roll är att jag faktiskt träffar de här ungdomarna. Det finns de som faktiskt har det så här, eller i alla fall i närheten, och jag tycker att jag som jobbar mitt bland ungdomar ska veta om hur de kan ha det hemma.

Jag vill ju egentligen inte tro att det är så här i Ö-vik, men jag kan ju tyvärr inte vara säker. För elände finns, och ungdomar som far illa finns. Och jag vill försöka vara förberedd så gott jag kan när jag träffar dem.



Utdrag ur boken:

"Jag vill bara att du läser lite från den här boken." Känns som om luften går ur mig. Jag ser TV, hör rapmusik, jag vill äta nåt, jag vill känna som när pappa knullar mig, jag vill dö, jag vill dö.
"Vad är det för fel Precious?"
Jag kippar andan. "Jag ... alla sidor ser likadana ut för mej." Jag tar ett djupt andetag. Sådärja. Nu har jag sagt det.
Miss Rain suckar, låter lite lessen. "Jag tror jag förstår dej, Precious. Men just nu vill jag bara att du försöker, försök pressa fram det, Precious. Jag vet att du kan."
Jag sträcker ut handen efter boken.
...
Jag säger "Strand", men är inte säker, vet att det ska va S i strand men såg inge S. Hon säger "Brygga ska det va, bryggan är det om ligger vid stranden. Bra, bra." Sen säger hon med en mjuk röst, som en katt som jamar (allti drömt om ha en katt) "Kan du läsa den här meningen?" Jag säger "En dag på stranden". Hon säger jättebra och stänger boken. Jag vill gråta. Jag vill skratta. Jag vill krama pussa Miss Rain. Hon får mej känna mej bra. Har aldri klarat läsa nåt förut.


2010-05-28

Ooh! - the horror!

Jag har alltid gillat skräck. Och skräck verkar gilla mig - vi lyckas alltid hitta åt varandra på de mest förunderliga vägar!

Redan som liten trodde jag på troll - elaka, hemska och fula varelser, ni vet så där som John Bauers troll alltid såg ut i "Bland tomtar och troll".

Som tolvåring läste jag min första Stephen King-bok, "Varulvens år" som jag fortfarande älskar, mest för de rent fantastiska bilderna som kan ge vem som helst rysningar. King blev sen min ständige följeslagare, jag har avverkat de flesta av hans böcker som översatts till svenska, och även om jag inte längre kollar garberoberna innan sängdags, så finns många av hans varelser alltid nära mig, strax under huden, beredda att hoppa upp och skrämma skiten ur mig när jag är som minst beredd.

Och jag tror att det är just det som är grejen med skräck.

Rädsla är en känsla jag känner alldeles för sällan i verkliga livet, men i böckernas värld får jag närkontakt med den. Och eftersom jag har livlig fantasi har jag inga som helst problem med att varulvar, troll och andra onda varelser faktiskt finns i verkliga livet. Ibland kanske rädslan inte kommer när jag läser boken, ibland kan den dyka upp långt senare. Två sådana böcker är "Mörkrädd" av Andreas Roman och "Björn!" av Bengt Nilsson.

"Mörkrädd" ÄR läskig, även om jag inte upplevde den så när jag läste den, och den blir bara värre ju mindre av bokens detaljer jag minns. "Björn!" flörtar med min barndoms rädsla, och när jag bokpratar om den brukar jag berätta om när jag var ute med mamma och pappas förra hund och hörde hur det knakade till i en grandunge. Jag vände och gick hem. Och det var inte en björn jag trodde var där. No, no, jag vet att det finns mycket värre varelser i de jämtländska skogarna.

Och nu i vår har skräcken hemsökt mig flera gånger på jobbet. Och då menar jag den skräck jag hittar i böcker och filmer, inte organisationsförändringar och nerdragningar av tjänster. Mer om det kommer. Nu ska jag gå till sängs - faktiskt tillsammans med Dracula...

2010-04-28

Ris och ros till Letton

Läser att Göteborgs stadsbibliotek lånar ut läsplattor. Bra! I like a lot! Jag är själv väldigt förtjust i min lilla Letto, även om jag ser många av de brister den har också. Bland annat knölar det en del när jag lägger över böcker jag lånat på E-lib (som man för övrigt kan låna böcker ifrån och läsa på sin dator också - testa). Det händer allt som oftast att jag inte kan öppna en bok som jag lagt över, utan jag måste plocka bort boken från plattan och lägga över den igen. Då brukar det fungera.

En annan grej är att det tar erbarmeligt lång tid att ladda bilder på den. Jag läser en del faktaböcker och då det kommer en bild tar det väldigt lång tid att ladda den sidan, ibland så lång tid att jag funderar på om hela plattan har hängt sig. Det tar överlag ganska lång tid att ladda nya sidor, men i läsningen tycker jag att det gör mindre. Jag har hittat min "bläddertid", och trycker helt enkelt på bläddringsknappen i lagon tid innan jag läst klart hela sidan. Fungerar bra, men är lite irriterande.

Ytterligare en grej är det här med två minnen i plattan. På det inbyggda minnet ligger de fyra böcker som följde med när jag köpte plattan. När jag lånar böcker och laddar över dem hamnar de däremot på minneskortet. Det innebär att om man som jag oftast läser flera böcker på en gång (jag har ofta minst en bok på gång i varje rum) kan det innebära ett knappande och hoppande i menyer som heter duga innan jag gått från en bok till en annan. Men det kanske bara är jag som inte förstått något viktigt när jag lägger över lånade böcker?

Däremot gillar jag formatet. Skärmen hade i och för sig kunnat vara större, men jag vill inte att plattan som helhet ska vara större, så det fungerar bra. Den är liten, platt och lätt att pussla ner även i en handväska full med träningskläder, matdosa, filofax och annat oumbärligt. Gillas! Formatet är värt otroligt mycket! Och så är det svarta läderfodralet som syns på bilden från Göteborgs stadsbibliotek riktigt snyggt!



Men jag ser ändå fram emot Babel i morgon kväll. Då ska det diskuteras läsplattor, och vi som följer Babel på Facebook har fått dela med oss av våra frågor och funderingar, så det ska bli kul att se om något av det jag funderat på kommer att avhandlas! :)

2010-04-23

Litterär frukost med kollegorna

Hipp hipp hurra för Världsbokdagen!!

För vår del var det traditionsenligt firande med litterär frukost på Arkenbiblioteket, dvs huvudbiblioteket i Ö-vik. Nästan all bibliotekspersonal var på plats och vi frukostade tillsammans, och dessutom var vi några som tipsade de övriga om bra böcker. Jag hade även i år blivit tillfrågad om jag ville ställa upp och tipsa om ett par böcker, och i vanlig ordning sa jag "ja", bara för att - också det i vanlig ordning - få lite ångest och shaky legs i sista stund. Det gick i alla fall bra, och det är alltid roligt att höra de andra tipsa om böcker, för just på Världsbokdagen plockar man gärna fram de där böckerna som är lite extra. Det är liksom boktipsens Rolls Royce vi bränner av under den där frukosten.

Så vad tipsade vi om då?



Katarina, bibliotekschefen, tipsade om "Shantaram" av Gregory David Roberts. Det är en delvis självbiografisk berättelse där författaren berättar om sina år som förrymd fånge i Bombay. Han rymde från fängelset i Australien och tog sig på falskt pass till Indien. Här bosatte han sig i ett av Bombays slumområden och öppnade en liten sjukvårdsmottagning. Han arbetar också för maffian med pengatvätt och förfalskning av pass! Hon tipsade även om "Skuggor bakom oss" av Janice Y. K. Lee, som handlar om engelsmannen Will Truesdale. Han kommer till Hongkong 1942, och inleder ett passionerat förhållande med en kvinna. Men vid den japanska invasionen skickas Will till ett interneringsläger för utlänningar. Tio år senare kommer landsortsflickan Claire Pendleton till Hongkong som pianolärare, där hon möter Will.

Ulrika, vår talboksguru, tipsade om "Vägen" av Cormac McCarthy. I ett nedbränt amerikanskt landskap vandrar en far och hans son, allt de har är kärleken till varandra, en pistol, kläderna på kroppen och en kärra med mat. McCarthy är även mannen bakom "No country for old men". Dessutom tipsade hon oss om "Hallonbåtsflyktingen" av Miika Nousiainen, en tokrolig bok om en finne som helst vill vara svensk.

Britt-Inger, som alltid har hutlöst bra boktips tipsade om "Utan ett ord" av Linwood Barclay som handlar om en flicka som vaknar upp i ett tomt hus. Resten av familjen är borta, och förblir sedan borta under alla år. Men efter 25 år börjar en TV-kanal rota i fallet... Dessutom tipsade hon om "Den gode tjuven" av Hannah Tinti genom att bland annat säga att det är en av de bästa böcker hon läst på mycket länge. Och det, mina damer och herrar, det säger en hel del! Hon hade också med en diktsamling med den underbara titeln "Varje gång jag mötte en man i min ungdom stickade jag en tröja till honom". Författare är Paulina Fredrikson, och Britt-Inger läste även några dikter högt för oss. Jag tror igenkänningsfaktorn var ganska hög...

Nirmala tipsade om barnböcker med djurtema, "Tyrannosaurus Fjant" av Julia Donaldson, kvinnan bakom Gruffalon, "Mitt liv som apa" av Mårten Melin (jag säger bara - akta er för att trampa på A-brunnar!) och "Kasper och kapten Mandel ...och så den där Mari" av Marie-Chantal Long om hur det är att bli tre, fast ur en hunds perspektiv. Dessutom stoppade hon in "Min första världssensation" av Annalena Hedman, som lockade till en hel del skratt, bland annat eftersom huvudpersonens mormor faktiskt är bibliotekarie... :)

Och själv tipsade jag om "Mitt nya jag" av Sophie Kinsella och "Om jag stannar" av Gayle Forman. Båda böckerna har jag skrivit om tidigare, bland annat här och här. Dessutom hade jag ett bokpaket bestående av "Vampyrjägarens handbok", kvarlämnade anteckningar av Raphael van Helsing, som jag också skrivit om tidigare, "Ockult" en uppslagsbok om oförklarliga fenomen, spöken, vampyrer, varulvar och allt annat som skräms, samt "Dracula och hans arv - myt, fakta, fiktion" av Anders Kaliff, en svensk professor i arkeologi. Den kommer jag att skriva mera om senare! =)

På det hela taget en riktigt, riktigt trevlig förmiddag. Tack för den!!

2010-04-22

Böcker att älska

Det finns böcker jag tycker om. Det finns böcker jag inte alls tycker om. Och så finns de där böckerna som jag bara älskar! En serie sådana böcker har jag tidigare skrivit om, flera gånger, andra har jag läst och älskat innan jag började blogga.

Men idag måste jag dela med mig av en av mina nya kärlekar. "Vem...?"-böckerna, kallar jag dem för. Det är Stina Wirsén som skrivit och illustrerat en hel radda med underbara, fantastiska, helt otroliga barnböcker som alla heter något som börjar på "Vem...".

Där finns t.ex.



Min första kärlek var "Vem är söt?" som börjar med meningarna "Här är en katt. Som är ful." Sedan går historien vidare om att kompisarna säger gult är fult osv, allt fler blir inblandade och till slut är alla ledsna och ovänner innan en glad kanin kommer med ett helt gäng chokladbollar och alla blir glada och kompisar igen. Underbart!


Nästa kärlek var "Vems mormor?" som jag ville köpa till Klara (guddotter) på födelsedagen, men jag fick inte tag i den då. (Det blev i stället "Det var det fräckaste" om den lilla mullvaden som får en bajskorv i huvudet och vill ha tag i syndabocken.) Det skönaste i "Vems mormor?" är när den oönskade kusinen äter massor med deg och blir ledsen och kräks. Jättemycket!


Och den senaste kärleken är "Vem bestämmer?" som tar upp allt från att inte vilja gå och lägga sig till vad man ska vs vill äta till frukost. Och så är det ju det där med vem som bestämmer hur bråttom det är på morgonen...

Underbara berättelser, med otroliga bilder. Jag blir så himla kär!!!!

2010-04-21

Bokprat för åk 5

Igår var det fyrorna, idag kom femmorna på besök på förmiddagen.

”Akimbo och lejonen” av Alexander McCall Smith
Akimbo är en kille som bor vid ett viltreservat i Afrika. Här finns zebror och bufflar, och om man har tur kan man också se lejon, giraffer eller vårtsvin. Visst låter det kul och spännande? Men just nu har Akimbo himla tråkigt. Alla hans vänner är borta, och det verkar som om det inte händer någonting alls i viltreservatet. Hans pappa är chef över de andra i reservatet och har inte riktigt tid för Akimbo. Men så en dag säger hans pappa att han ska åka bort några dagar. Det har kommit rapporter om problem från några gårdar som ligger vid reservatet, det är nämligen så att lejon angriper människornas djur. Och när han ska fara får Akimbo följa med! Akimbo har varit med sin pappa på flera andra uppdrag, men aldrig något med lejon. När de kommer fram till gården där lejonet varit på nätterna bestämmer Akimbos pappa att de ska försöka göra en fälla och fånga lejonet i. Det enklaste hade ju varit att skjuta lejonet med en bedövningspil så att det somnar, och sen kan man flytta det till en annan del av reservatet där det inte kan döda tama djur. Men eftersom lejon helst jagar på natten går inte det – man kan ju inte skjuta när det är kolmörkt! Alltså ska man försöka fånga lejonet i en fälla och sedan flytta det långt bort. Nästa natt sitter Akimbo och hans pappa ute i mörkret och väntar på att lejonet ska komma. Efter en lång, lång väntan hör de så det ljud de väntat på – boskapen blir oroliga och råmar av skräck, och så hör de en duns och sedan ett högt rytande! Lejonet har gått i fällan! Akimbos pappa går bort till fällan för att titta, och då händer det värsta – fällan har inte fungerat! Den har inte slagit igen, utan Akimbo ser hur lejonet smyger sig ut ur fällan, när hans pappa är på väg dit! Akimbo får tag i sin pappas gevär och skjuter ett skott rakt upp i liften som skrämmer bort lejonet. Men när de kommer fram till fällan sitter det ett lejon där inne – en liten lejonunge. Den kommer inte att överleva utan sin mamma, men frågan är om Akimbo kan hjälpa den.
Kommentar: Hade egentligen tänkt ta ”Rädda Ali!” av Torsten Bengtsson, men eftersom den här gick så dåligt igår ville jag testa den igen. Berättade även om ”Christian the lion”, lejonet som två killar köpte på Harrods i London och som sen som vuxen placerades i Afrika. Jag berättade att det finns en film på när de efter ett år åkte dit för att hälsa på honom och att man ser att han känner igen dem och att han blir jätteglad. Hade förberett med att leta upp klippet på Youtube och sa att de som ville fick titta på det på vår ena diskdator. Nästan hela klassen kom och kollade på det, och de såg klippet flera gånger. Dessutom lånade många boken!!



”Pojken och rövarna” av Bo R Holmberg
Vet ni var Skuleberget ligger? Har någon sett eller varit upp i grottan där? För länge sen, flera hundra år sedan, då fanns det rövare i Skuleskogen. De var hiskeliga typer, som plundrade böndernas gårdar och som tog pengar av alla som ville passera för att komma genom skogen. Den här boken handlar om en väldigt modig pojke, Per. Hans storasyster, Helga, togs tillfånga av rövarna och tvingades arbeta för dem, laga mat och så, men efter två månader lyckades hon fly. Under flykten la hon ut ett spår av avbrutna grenar och hamnstrån, så att bönderna i byn skulle kunna hitta vägen upp till grottan och förgöra rövarna en gång för alla. Problemet är bara att Pers och Helgas familj skylldes för att vara tattare. En tattare var inte mycket värd, och de beskylldes till och med för att ha med rövarna att göra, så därför skulle ingen tro på det Helga sa. Istället kom Per på en plan som skulle kunna förgöra rövarna för gott. Men för att lyckas med det måste han gå upp till rövarna, självmant. Frivilligt. Och det gör man inte ostraffat – i värsta fall dödar de dem som kommer, utan att fråga vad de vill. Men Per är som sagt modig. Han letar reda på spåret som Helga lagt ut, och sedan klättrar han den långa mödosamma vägen upp till grottan, men när han är nästan framme försvinner stigen under hans fötter. Han har gått i en fälla! I stigen har rövarna grävt en grop som de täckt över, och Per ramlar ner i den. Han slår sig så illa att han svimmar av, och när han vaknar står alla sju rövarna och tittar ner på honom. Och en av dem säger: ”Vi har ihjäl han.”
Kommentar: Det här blev ju lite tokigt. Jag hade tänkt prata om ”Alex Dogboy” av Monica Zak, men kom på att jag faktiskt vet att de nyss haft den som högläsningsbok. Valde den här istället – men den hade de haft som högläsningsbok ifjol! Typiskt! Fast de pratade gärna om den, och flera visste vem Bo är - sånt är kul!

”Hemsk misstanke” av Pia & Teo Hagmar
Alla fröknar tyckt tro att Pål gillar att bråka och slåss, att det är som en hobby han har. Jämt tjatar de om att han bråkar alldeles för mycket. Men de har fel! Sanningen är att han bråkar precis så mycket som han behöver. Inte mer. För det är inte lätt att vara Pål just nu. Pappa har försvunnit och tagit datorn med sig, mamma bara gråter och dessutom har han tvingats flytta till en ful lägenhet där dammråttorna trängs med flyttkartonger som ingen orkar packa upp. Och som om det inte vore nog är han ständigt förföljd av sin fiende nummer 1. Solbritt med brösten, en extralärare som skulle ha passat bättre som fängelsevakt. Nej, Pål bråkar bara precis så mycket som han behöver. Men en sen kväll förändras allt. Pål är på väg hem från sin bästa kompis Fritz efter att ha spelat dataspel hela kvällen, och plötsligt hör han ljudet av glas som krossas och ett skrik som nästan inte låter mänskligt. När han vågar sig vidare kommer en helt mörkklädd person springande och krockar med Pål, så han dråsar omkull. Det visar sig att den där svartklädda personen som Pål krockat med rånade Gurkans livs, butiken, alldeles innan! Det tycker Pål är inte så lite spännande, han skryter lite om det på skolan dagen efter, men sen gör han en fruktansvärd upptäckt, och han får en hemsk misstanke om vem som egentligen är rånaren….
Kommentar: Pratet kändes sådär, men alla ex av boken lånades.

”Gå vilse och andra spökisar” av Kenneth Bogh Andersen
Det här är en bok med fyra riktigt ruggiga spökhistorier, och jag tänkte läsa början på en av dem för er, den heter ”Den levande tavlan”. (Sidan 48-53.)
Kommentar: Spökisar går alltid hem! Särskilt när man läser högt och avslutar med orden: ”Men det var något där inne bland skuggorna. Något stort. Han kunde höra det morra.”

2010-04-20

Bokprat för åk 4

Idag på förmiddagen har jag haft bokprat med åk 4. Det är en härlig klass som var min första sagostundsgrupp för några år sen. Det är väl kanske därför de finns lite extra mycket i mitt hjärta, och jag försöker verkligen komma ihåg namnen på alla och få en skön relation till dem. Det känns som om jag har lyckats ganska bra, det märks att de tycker att det är helt OK att gå till biblioteket, och de hojtar alltid ett glatt "Hej Tina!" när jag möter dem på stan. Och det känns som om jag håller på att hitta rätt nivå på bokpratandet, även om det har tagit lite tid.

De böcker jag tipsade om idag var:

”Coolt!” av Michael Morpurgo
”Coolt” är Robbies favoritord – han säger coolt om det mesta. Det enda som inte är coolt är hans mamma … Hon är som alla andra mammor - tjatig! Och mest tjatar hon om att Robbie inte ska säga "coolt" om allting. Men en dag händer en sak som gör att hon inte kan tjata längre. En dag när Robbies pappa ringer säger mamman åt honom att gå ut med Lucky, hans älskade hund, en sväng. Robbies mamma och pappa är inte så sams, och hans mamma vill inte att han ska höra vad de säger. Men då rymmer Lucky, och när Robbie springer efter för att fånga in honom blir båda påkörda av en bil! Och nu ligger Robbie i koma. Grejen är den att han hör allting. Han känner dofter och hur hans mamma, pappa och lillasyster tar i honom, men fastän han verkligen försöker kan han inte vakna, inte röra sig och inte säga någonting. Robbies föräldrar och kompisar gör allt för att få honom att vakna igen, de hälsar på, berättar hur det går för Chelsea (Robbies favvolag i engelska ligan), och försöker på alla sätt få honom att vakna. Robbies läkare säger att överraskningar kan hjälpa honom att vakna, så hans pappa ordnar en ordentlig överraskning: han lyckas få dit Zola, den berömde fotbollsspelaren och Robbies idol, och han har med sig sin matchtröja som Robbie får. Robbie ligger där i sängen och hör allt, och han vill verkligen vakna men kan inte! Men läkaren är helt säker på att han har hört, för han märker hur pulsen och blodtrycket går upp. Då kommer hans pappa på en sista grej, en superöverraskning, som kanske kan få Robbie att vakna...
Kommentar: Lite halvdant. Mycket stök och bök innan vi kom igång, och mycket flytt på stolar, titta i andra böcker osv, så det kändes inte som om jag fångade dem så där riktigt bra. Men tydligen gick boken hem i alla fall, eftersom de ändå lånade alla utom ett exemplar.

”Bli ihop” av Thomas Halling
Kalle har bekymmer! Igår var allt som vanligt, men nu är ingenting som det ska vara – och allt beror på den nya tjejen i klassen. Ellen… Egentligen vill Kalle fråga chans, men han törs inte riktigt. Och då händer det som inte får ske – Leo, klassens coolaste kille frågar chans istället, och Ellen säger ja! Åh! Varför, varför, varför frågade inte Kalle chans istället? Men då får Kalle en idé – han ska konkurrera ut Leo! Han ska visa Ellen vilken superkille han är, och det finns ingen hejd på vad han kan hitta på! När de äter lunch säger han att köttbullarna egentligen är älgbajs, och eftersom Leo är lite äckelmagad går han därifrån. Men istället för att bli impad blir Ellen arg?! Så skulle det ju inte bli! Men så kommer Kalle på något ännu bättre: han kan impa på discot på fredag! Ha! Han kan ju dricka nästan hur många läskflaskor som helst, genom att tävla med Lasse kan Kalle visa hur cool han är! Men inte heller det går som han tänkt, istället blir han illamående och kräks över hela sig… Till slut kommer han på det perfekta – när klassen ska till badhuset nästa gång ska han hoppa från tian! Kalle brukar träna simhopp, så det vet han att han kan! När de kommer till badhuset klättar han upp till tian, och långt därnere ser han hela klassen stå och titta, Ellen också. Han tar av sig badrocken och… HAN HAR GLÖMT BADBYXORNA!!!
Kommentar: Två av tjejerna hade läst boken innan, och det syntes att de tyckte om den och de var jättespända inför vad jag skulle säga om den. Cajsa satt nästan som på nålar! Oliver gissade att han hade glömt badbyxorna och alla killarna tyckte det var jättepinsamt!

”Akimbo och lejonen” av Alexander McCall Smith
Akimbo är en kille som bor vid ett viltreservat i Afrika. Här finns zebror och bufflar, och om man har tur kan man också se lejon, giraffer eller vårtsvin. Visst låter det kul och spännande? Men just nu har Akimbo himla tråkigt. Alla hans vänner är borta, och det verkar som om det inte händer någonting alls i viltreservatet. Hans pappa är chef över de andra i reservatet och har inte riktigt tid för Akimbo. Men så en dag säger hans pappa att han ska åka bort några dagar. Det har kommit rapporter om problem från några gårdar som ligger vid reservatet, det är nämligen så att lejon angriper människornas djur. Och när han ska fara får Akimbo följa med! Akimbo har varit med sin pappa på flera andra uppdrag, men aldrig något med lejon. När de kommer fram till gården där lejonet varit på nätterna bestämmer Akimbos pappa att de ska försöka göra en fälla och fånga lejonet i. Det enklaste hade ju varit att skjuta lejonet med en bedövningspil så att det somnar, och sen kan man flytta det till en annan del av reservatet där det inte kan döda tama djur. Men eftersom lejon helst jagar på natten går inte det – man kan ju inte skjuta när det är kolmörkt! Alltså ska man försöka fånga lejonet i en fälla och sedan flytta det långt bort. Nästa natt sitter Akimbo och hans pappa ute i mörkret och väntar på att lejonet ska komma. Efter en lång, lång väntan hör de så det ljud de väntat på – boskapen blir oroliga och råmar av skräck, och så hör de en duns och sedan ett högt rytande! Lejonet har gått i fällan! Akimbos pappa går bort till fällan för att titta, och då händer det värsta – fällan har inte fungerat! Den har inte slagit igen, utan Akimbo ser hur lejonet smyger sig ut ur fällan, när hans pappa är på väg dit! Akimbo får tag i sin pappas gevär och skjuter ett skott rakt upp i liften som skrämmer bort lejonet. Men när de kommer fram till fällan sitter det ett lejon där inne – en liten lejonunge. Den kommer inte att överleva utan sin mamma, men frågan är om Akimbo kan hjälpa den.
Kommentar: Här hade de börjat skruva på sig ordentligt, och jag kortade ner pratet ganska mycket. Den gick inte alls hem, och jag vet inte riktigt varför? Jag tycker att det är en mysig bok, men de vill kanske hellre ha spänning och kärlek?

”Hon ska det bli!” av Bo R. Holmberg.
Sedan tänkte jag hoppa tillbaka till Sverige och - faktiskt - till Ö-vik! Den som berättar den här boken är en kille, och nu har det börjat en ny tjej i klassen. Hon heter Elva, med e, fast killen i boken tycker att hon ser ut som en älva med ä, som är en flicka i vit klänning och ljust utslaget hår som dansar i skogsbrynet. Elva är som sagt ny i klassen och bor på - Skogsgatan! Vår kille blir riktigt kär i henne, men när han ska prata med henne första gången, vet ni vad som händer då? Han går fram till henne, men innan han hinner säga ett enda ord säger hon istället: "Stick, dra, försvinn!" Det är de första ord Elva säger till honom. Men han ger inte upp utan bestämmer sig för att fråga chans, men hur gör man det? Jo, han skickar frågan via mailen, och sedan är det bara att vänta på svar... Men det kommer inget svar! Men till slut, efter flera, flera dagar, säger hon plötsligt: "Jag mejlar i kväll." Men han har ju ingen dator hemma! Ska han måsta vänta ända till imorgon innan han får läsa hennes mail? Till slut ringer han fröken och skyller på ett skolarbete han måste göra klart, och hon kommer och släpper in honom i skolan... Kul med den här boken är att den utspelar sig i Ö-vik. Man känner igen saker, som Skogsgatan, biblioteket i Arken vid hamnen och så en pizzeria som finns på torget.
Kommentar: De var tokless när jag började med den här, men bara genom att säga att det är i Ö-vik allt händer och att Elva bor på Skogsgatan så var de med på noterna. Frågorna haglade om vilken skola de går på, och på slutet funderade de vilken fröken det var som låste upp skolan så att killen kunde komma in och läsa mailet. En av de nya pojkarna ville veta vad det stod i mailet, så jag läste upp det. Huggsexa!! Lovely!

2010-03-28

"Att läsa är inte en flykt utan ett sätt att bemöta, hantera och fördjupa förståelsen för livet!"

Ovanstående är ett citat, hämtat från det senaste inlägget på Cecilias tankar.

Och visst är det så - ingen läsning är väl en flykt, även om läsningen kan vara ett tidsfördriv. Det finns så många verkligheter i världen vi aldrig möter, och att då få chansen att stå öga mot öga med dem genom ett så enkelt hjälpmedel som en bok är rent fanstastisk!

Rent spontant tänker jag först på (otäcka) böcker som "Bryta om" av Åsa Anderberg Strollo eller "Isdraken" av Mikael Engström. Böcker där barn far illa, och där vuxenvärlden inte alltid ser (eller väljer att se?) och agerar. Och parallellen till de senaste dagarnas händelser i Bjästa här strax utanför Ö-vik är solklar. Men nu var det inte vuxenvärldens svek mot barn och unga som jag hade tänkt skriva om, utan det där fantastiska mötet med det okända vi kan göra i böckernas värld.

Jag har själv alltid gillat fantasy och skräck. Min första "riktiga" skräckroman läste jag när jag gick i sexan och sedan var jag fast. Det har inte alltid fört något gott med sig, här i vårt hus går det bra, men i lägenheten där vi bodde i 7 år innan vi flyttade hit kollade jag alltid klädskrubben före sängdags. Ifall där skulle stå ett monster med en Dr Harper-mask. Samtidigt har det givit mig en fantasi utöver det vanliga, jag kan lätt leva mig in i böckerna och behålla den känslan för framtida bruk.

Till exempel bokprat. I fredags hade jag ett bokprat om engelska böcker för en a-kurs, och eftersom eleverna är ganska spridda i sina kunskaper hade jag en blandad vagn. Och det är häftigt när jag tar en bok, börjar berätta lite om handlingen, väver in en del fakta om verkligheten, fortsätter med allt mer hjälp av händer och kroppsspråk tills jag inser att när jag berättar om hur flickan i boken går uppför trappen och tittar på foton av sig själv som sitter längs väggen, då tittar eleverna inte längre på mig. De tittar på min hand som visar den här imaginära väggen med alla foton, och jag inbillar mig med en rysning att väggen finns faktiskt där. Just där och då är den verklig, inte bara för mig, utan för oss alla i det rummet just då.

Eller när jag berättar om en bok som nästan får tårarna att komma mitt i bokpratet, och ingen av eleverna tycker det är löjligt eller konstigt, utan bara verkligt. Det är coolt. Jag tror att vi behöver det här, dessa böcker som ger oss en annan verklighet än den vi har omkring oss. Vi har ganska många invandrarbarn i vårt upptagningsområde, och de läser ALLT som handlar om deras hemland eller likande. Trots att, eller kanske just för att, de aldrig varit där, aldrig sett det och inte har några egna minnen av det. Och jag tror att detsamma gäller oss i trygghetsnarkomanins Sverige - vi behöver otäcka böcker, just för att få uppleva något annat. Det har inte med verkligehetsflykt (fantasyböcker) eller våldstendeser (skräckromaner) att göra. Det handlar om att skapa sig en djupare förståelse för något vi inte möter i vardagen. Som bilderna av kriget i Bröderna Lejonhjärta.

Cecilia skriver i det citerade inlägget att hon brukar kunna använda sig av sagor som är lite otäcka och till och med grymma när hon berättar sagor för fem- och sexåringar. En av dem hon tar upp är Astrid Lindgrens "Allra käraste syster".

Just "Allra käraste syster" berättade jag med en av mina sagogrupper strax före jul. Det är den saga som jag själv minns allra starkast från när jag var liten, och det är därför en enkel saga för mig att berätta. Man jag var lite osäker på om det skulle fungera i den här gruppen - de är 16 oroliga själar där knappt hälften har svenska som modersmål. Men. De satt som ljus, de lyssnade, de frågade, de skrattade, ryste och slutligen kom det ledsamma. Och de talar om boken än, om Silverfot och Guldfot, och om fontänten och rosenbusken...

Och längst ner där bland Cecilias berättartips finns ytterligare en - Prins Hatt! Hur har jag kunnat glömma honom! Det är absolut hans tur att komma fram i ljuset efter påsklovet!



2010-03-17

Äntligen eftermiddag!

Som jag har längtat efter denna eftermiddag! Åhh!!!

Jag backar bandet lite. I morse kom en av "paketutbärarkillarna" med ett bokpaket från BTJ. När kollegan packat upp tog jag en snabbglutt på titlarna och sen högg jag direkt "Frost" av Maggie Stiefvater. Har läst en del om den tidigare, bland annat på Bokfreak och Bokhora, och tror verkligen på den här boken. Alltså tänkte jag snabbkolla den lite när jag ändå hade pass ute i biblan på förmiddagen.

Jag. Är. Helt. Såld.



Skiiiitjävlabrabok!!

En snabbis om handlingen bara: Grace blir som barn nedriven från sin gunga och bortsläpad av hungriga vargar. När hon ligger där i snön och känner dem riva i hennes kläder får hon ögonkontakt med en av vargarna. Han har guldgula ögon, och efter att deras ögon möts går han mellan Grace och de andra vargarna. Den här vargen är ingen vanlig varg, och under åren som går möts de flera gånger, Grace får komma närmare och närmare "sin" varg tills det fruktansvärda händer. En av killarna i Grace skola faller offer för en vargattack, vargskräcken sätter tänderna i (Ha-ha.) staden och man bestämmer sig för att vargarna måste bort. En gång för alla.

Det är hittills en fantastisk kärlekssaga, och varulvar vargar i böcker är något jag alltid varit väldigt, väldigt svag för. Även om jag inte vill möta en i skogen en månljus natt...

Och nu är det äntligen eftermiddag, jag har inre tjänst / planeringstid / lästid hela eftermiddagen och jag kommer VÄGRA att gå ut och hjälpa elever som frågar. Nja, kanske inte vägra, men jag kommer inte att visa mig i onödan i alla fall...



Ooooh! Jag ser vid en snabb googling att det är den första boken i en planerad triologi!! *myyyyys*

2009-11-11

"Love hurts" av Kim W Andersson

Love hurts"Love hurts" är en samling tecknade serienoveller som flirtar med gotisk romantik och spännande intriger. I albumet får vi möta olika människor i de olika stripparna, och förresten inte bara människor, utan här finns plats för vampyrer och zombies likaväl som prinsessor och isdansare...

Med härliga bilder visar Andersson hur ont kärleken kan göra och hur dramatisk den kan bli, samtidigt som hon blandar in skön portion humor. "Love hurts" har i flera år publicerats i tidningen Nemi. Det är en skön serie som jag verkligen gillar, även om det tog ett tag innan jag "kom på" den. Men testa den gärna - kanske en ny favorit?

2009-07-08

Semesterläsning

Tjosan, tjosan! Även om fotandet och bloggandet ligger rejält långt ner på prioriteringslistan så ligger läsningen i topp.

DopplerBörjade sommaren med att lyssna mig igenom min första Erlend Loe, ni vet den där norrmannen som skriver lite konstiga böcker. Den jag har tagit mig an är "Doppler". Doppler är mannen som blev less på allt. Sin egen duktighet, andras duktighet, samhällets konsumtionshysteri och människors dumhet. Så, vad göra om man vill komma från allt detta? Doppler löser saken på sitt vis genom att flytta ut i skogen utanför Oslo och bo i ett tält. Men det blir inte alltid som man tänkt. Han blir kompis med en älg, Bongo, och i ett försök att sno en jättetoblerone av Düsseldorf (jo, han heter så) blir han tillfångatagen. Han råkar också ut för en moderat med tillhörande moderathund och som grädde på moset vill hans son Gregius hellre vara med honom i skogen är med sina kompisar på dagis. Typiskt. "Doppler" var en riktigt ku bekantskap, och Lennart Jäkhel fungerar absolut som uppläsare. En kul bok, helt enkelt.



...och piccadilly Circus ligger inte i KumlaOch nu håller jag på med "... och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla" av Håkan Nesser, i hans egna uppläsning. Att lyssna på Håkan Nesser som läser sina egna böcker, det är som att åka bergochdalbana - konstant skräckblandad förtjusning. Eller som säkert Nesser själv skulle ha sagt:  "Det var som det var."

Men det är lite svårt att lyssna när jag inte går eller påtar i trädgården, och eftersom jag försöker lära mig jogga är det lite si och så med gå-tiden. Hinner inte med sommarpratarna som jag vill, men ett par godbitar har jag laddat ner och stoppat in i mp3-spelaren - även om jag bara hunnit med Kamprad än.



VäggenVad gäller vanliga böcker var "Väggen" av Marlen Haushofer sommarens första. Författad i slutet av 1960-talet, men utgiven på svenska först efter författarens död på 1980-talet. En kvinna reser till Alperna med ett par vänner till vännernas jaktstuga. På kvällen beger sig vännerna ner till byn, och på morgonen när kvinnan vaknar är hon ensam. Hon tar med sig parets hund och börjar gå mot byn när det plötsligt tar tvärstopp! En genomskinlig vägg har slagit ner mellan henne och resten av världen! Efter ett tag inser hon att alla varelser hon ser på andra sidan väggen, män, kvinnor, hundar och kor, är som förstenade. Det är bara hon och de varelser som under natten befunnit sig på rätt sida om väggen som har överlevt. Men vad är det som har hänt? Och hur ska hon förhålla sig till livet nu? Likt en skeppsbruten börjar hon se över sina tillgångar och försöker bygga upp en säkerhet för framtiden med mat, ved och värme från andra varelser, en hund, en katt, en vilsegången ko och de fåglar som finns runt omkring henne.

En annorlunda och fascinerande bok, som faktiskt inte var tänkt som sommarläsning, utan som hängde med en av de sista dagarna före semestern efter ett tips av en numera pensionerad lärare.



VampyrgudenHar även snabbläst en barnbok, "Vampyrguden" av Sebastian Rook. Läste hans "Lampyrerna" ifjol och fick även i år allvarliga sömnproblem - ska mellanstadiekidsen verkligen läsa så läskiga böcker? Blodsugare, mörker, dimma och London på 1800-talet - det ÄR läskigt!!



Lurad av laxenHar hunnit med en fackbok också, "Lurad av laxen" av Marit Paulsen. Vi delar ju inte riktigt samma syn på samhället, Marit och jag, men det här kändes intressant. En mat- och klimatbok av en av Sveriges argaste debattörer kan ju onekligen ge en nyans till, eller hur? Och det är inte utan att jag känner mig lite lurad av laxen, ska kolla in Uppdrag granskning på SVT i kväll också... Annars är det en hel del vettiga synpunkter hon har; ät upp maten och köp närodlat är bara två, samtidigt som hon helt ratar ekologiskt och tycker att några e-nummer är väl inte så farligt. Bra och tänkvärt, även om jag inte köper allt, alltså.



Mitt nya jagOch nu håller jag på med min första chick lit: "Mitt nya jag" av Sophie Kinsella. En skitkul bok om Lexi, som vaknar upp på sjukhuset efter en trafikolycka och som totalt har glömt de senaste tre åren av sitt liv. Hon har aldrig sett sin man, känner inte igen sin närmaste vän, och minns inte alls hur hennes hem ser ut. Det visar sig vara mer än hon någonsin kunnat drömma om - mannen är den snyggaste hon någonsin sett, kompisen är väl helt OK, och hemmet är en gigantisk våning på toppen av London. Det är fantastiskt! Fast när hon börjar lära känna sitt nya jag lite bättre kommer hon också i kontakt med sidor av sig själv som inte alltid är så smickrande...



Det är vad sommaren bjudit på så långt. Kvar i högen finns en Ranelid, en Meyer (trean om Bella, Edward och de andra...), "Monsterakademin", "Boktjuven", "Tio tankar om mat", ett par deckare och en skräckis. Och så är ju mp3-spelaren tankad, så klart. Återkommer med mer om dem senare.

Tidigare inlägg Nyare inlägg

Om mig

Min profilbild

RSS 2.0