2011-03-05

Vaffö ha nallen ingen phans?

Sagostund!! :rolleyes:

Det var en gång, för länge, länge sen, på den tiden då djuren kunde tala, en björn som var ute och masade i skogen. Det var sent på hösten och marken var redan frusen. Björnen funderade på att gå i idé, men han tyckte att han var alldeles för tom i magen för att kunna sova hela vintern. Han beslöt därför att först skaffa sig en ordentlig bukfylla.

Bäst det var mötte han räven, som gick och luskade i buskarna och bar en stor, fet fisk i munnen.

"God dag, kära Mickel", sa björnen vänligt.

"Allraödmjukaste tjänare, fader Nalle", svarade räven och bugade sig.

Han var lite rädd om fisken, förstås, och tyckte det var bäst att vara hövlig.

"Du äter fisk och smörjer kråset, du", sa björnen, "men jag är så hungrig, så vore det inte för gammal vänskaps skull, skulle jag genas äta upp dig."

"Det kan väl aldrig vara käre fars mening, för nog ska jag kunna skaffa käre far mat", sa räven. "Tycker käre far om fisk?" frågade han därpå helt tvärt.

"Å ja, i brist på bättre kan det duga", svarade björnen.

"Gör då som jag! Gå ut på sjön och fiska! Här nere i viken har de huggit upp en vak. Om ni sätter er där och doppar ner svansen i vattnet, så nappar fisken på den. ju längre ni sitter, dess fler fiskar får ni."

En tok gör som en tok säg', som min farmor brukade säga.

Nalle masade sig ned på isen, och räven visade honom hur han skulle vära sig åt. Det var kallt i luften och vattnet frös snart till om svansen. Nalle rykte litet på svansen, och när han kände att det tog emot blev han riktigt belåten.

"Sitter jag här en stund till får jag en massa fisk", tänkte han.

Han väntade tåligt i flera timmar fast det blev kallare och kallare i vädret. Till slut tyckte han att fångsten kunde vara tillräcklig. Han ryckte till av alla krafter!

"Krak", sa det på ett oroväckande sätt.

Det var svansen som brast! När Nalle vände sig om såg han till sin förskräckels sin egen svans sticka upp ur isen! Han brummade argt över Mickel som lurat honom så fullt, men Mickel var ingenstans att finna. Om Nalle lyckades få hämnd på Mickel, elelr hur det gick, det vet jag inte.

Däremot är det ingen som sett sett någon björn med lång svans sedan den dagen...


Bear and gold fish av NewChengdu CC (by, nc)

2011-02-14

Terrakottaarmén



Hade en tokrolig helg i bästa fina-Linas sällskap! Mycket surr om ... det mesta ;) en skvätt vin, en massa prommande, lite shopping, en skvätt vin till, någon pint öl, skön irländsk musik på mysigaste puben (tack Linas pappa för tipset!) och så Östasiatiska Museet och terrakottaarmén.

Helhäftigt! Så fascinerande att stå öga mot öga med en tvåmeters terrakottasoldat, tillverkad för mer än 2000 år sedan. Vore ju verkligen inte fel att få möta dem i deras rätta miljö...



General



Soldat



Detaljerna!



De ca 7500 soldaterna har tio olika huvudformer, men sedan är de individuellt skulpterade i ansiktet.



När armén hittades hade soldaterna fortfarande färger kvar. De försvann ganska snabbt när terrakottan utsattets för luft.



Skosula



Där fanns även en annan armé, skapad för en senare kejsares gravkammare, och där var personerna betydligt mindre.



Bokhållare ;)



Även djuren följde med i graven.

2010-09-21

Minsann! Hade ja'nte rätt, va?

Soundtrack: "Alltid rött, alltid rätt" med Imperiet.



Jag var på ett möte förra veckan. Ett möte där jag ville ha klargjort vilken verksamhet Parkbiblioteket ska ha nu när vi tappat 25 % av vår arbetstid. Det kändes faktiskt klarare när jag gick därifrån, även om allt inte är löst så hade jag en känsla av att ha kommit en bit på vägen.

Med mig hade jag också en liten iskall hand som kramade om mitt inre. Flera gånger under samtalet fick jag försvara de bokprat jag har med eleverna. Det var absolut inte självklart att det var något jag skulle ha för högstadiet, tvärtom! Och när jag pratade om verksamheten på gymnasienivå blev jag riktigt förbannad över det svar jag fick.

Att läsfrämjande är en del av min profession, att jag jobbar tillsammans med lärare och annan pedagogisk personal för att öka elevernas läsförståelse oavsett ålder, det bemöttes på ett sätt som jag inte kunde uppfatta som något annat än väldigt nedlåtande. Mot både mig och de elever jag möter.

Jag blev väldigt besviken på det här, och samtidigt börjar ju tankarna snurra - tänk om jag faktiskt har fel? (Det har hänt förut. En gång i alla fall...)

Så idag fick jag ett tips om en debattartikel som Stefan Eklund, Svenska Dagbladets kulturchef, skrivit om kultur- och skolpolitiken. Läs den i sin helhet här! Ett kort utdrag som värmde mitt hjärta och delvis smälte den där kalla handen är:

Att ge den uppväxande generationen verktyg för att förstå det främmande har sällan haft plats på agendan för kulturpolitiska satsningar de senaste 15-20 åren. Resultatet har blivit en kunskapsbrist, den främsta drivkraften bakom SDs framgångar.

Den uppväxande generationen - var är den övre åldersgränsen för den? Nog borde väl gymnasieungdomar gå in under det epitetet?

Vidare skriver Eklund att:

Skolbibliotekens roll har försvagats enormt. Idag saknar var tredje elev tillgång till ett skolbibliotek. Kontakten med kvalificerad skönlitteratur är ovärderlig för en tolerant människosyn. Entusiastiska och kunniga bibliotekariers möjlighet att påverka unga människors läsande kan inte överskattas.

Tack för det!

Jag hade alltså inte fel den här gången!

(Heller.)

2010-06-07

En av historiens värsta massmördare

Jag fastade ju som i ett flow av skräck ett tag, och precis när jag trodde det var över dök en bekant kvinna upp i mitt liv. Erzsebet Bathory.

Erzsebet nämns i boken "Dracula och hans arv" som jag skrivit om tidigare. De flesta personer som figurerar som vampyrer är annars män, men Erzsebet är ett undantag. Ett ruskigt sådant.

Erzsebet Bathory (1560-1614) tillhörde det ungerska adelsskiktet. Hon var rik, hon hade en härkomst som var enastående, hon var vacker - och hon var en av historiens värsta massmördare. Hon residerade på ett slott i nordvästra Ungern där hon lät tortera och döda omkring 650 flickor. Sex hundra femtio.

Grejen var den att Erzsebet var förutom rik och mäktig även känd för sin skönhet och fruktansvärt rädd för att åldras. Dessutom var hon lite av en cougar... Vid ett tillfälle när hon var missnöjd med en tjänsteflicka gav hon henne ett hårt slag som ledde till blodvite. Några droppar av flickans blod landade på Erzsebets hud och som genom ett mirakel tyckte hon att huden där blodet landade slätades ut och blev mjukare. På så sätt uppstod tanken hos henne att blodet från unga flickor skulle hjälpa henne att hålla sig ung.

Hon lockade flickor till slottet med löften om arbete, men torterade och tömde dem på blod. Ofta tappades blodet upp i ett kar som Erzsebet badade i. En annan metod var att stänga in flickorna i en upphissad järnjungfru, så att hon kunde duscha i det nedstrilande blodet. Äckligt är bara förnamnet...

Rik, mäktig, och ingen stoppade henne. Förrän hon började ge sig på flickor i sin egen samhällsklass. Då blev det räfst och rättarting, och Ersebet Bathory dömdes till husarrest på livstid. Hennes straff var att bli inmurad i sitt eget sovrum, och där satt hon i fyra år fram till sin död.

Onekligen en kvinna vars historia sätter sina spår! Därför kunde jag inte motstå lockelsen när jag strosade runt på Hemmakväll och fick ögonen på "The Countess". Det är alltså en filmatisering av Erzsebet Bathorys liv och handlingar - jag kunde helt enkelt bara inte låta bli.

En bra film. Men äcklig. Riktigt, riktigt äcklig. Men bra. Som sagt. Kolla i alla fall in trailern!


2009-11-05

New moon

Igår kl 9.00 släpptes biobiljetterna till den så hett efterlängtade filmen "New moon", eller "När jag hör din röst" som boken heter på svenska. En av få gånger jag faktiskt tycker att den svenska titeln känns bättre än orginalet - men det kanske beror på att jag inte läst boken på engelska?



Nåja, hur det vill med det. JAG tänker i alla fall se filmen! Jag har nämligen lovat mig själv att inte läsa tredje boken innan jag sett den andra filmen. Och rackarns så jag längtar!!

2009-01-30

Hockey

Om Örnsköldsvik någongång skulle byta namn är jag helt övertygad om att det skulle finnas sex särskilda bokstäver med i det nya namnet: H - O - C - K - E - Y.

I Örnsköldsvik är hockey inte "en grej". Det är inte "stort". Det är en identitet. Alla som finns, bor, jobbar, verkar, kommer från eller har flyttat till Örnsköldsvik har en relation till hockeyn. Det är inte bara snack. Tänk efter! Det behöver inte vara i första steg, men jag lovar att ALLA har en vän som är ruggigt intresserad av hockey, eller en familjemedlem som spelat / spelar.

Örnsköldsvik ÄR hockey. Att man kan hockeykonfirmera sig säger ju en hel del. Stan brukar kallas "Norrlands Jerusalem" med tanke på alla kyrkor och all kyrklig verksamhet som finns här. Men det är alltså inte tal om någon "konfirmationshockey". Nä. "Hockeykonfirmation". Ni vet, man sätter det ord som är av störst vikt först.

Och det följande bara bevisar det.

DN.se var först. Kollade genom feedsen på lunchen och såg notisen där. Och sedan var snacket igång. Tror du han pallar? Hur kommer kedjorna att se ut? Hur blir laguppställningen och kommer det verkligen att hjälpa MODO? Eller stjälpa? MODO själva var säkert före DN, men jag hade inga feeds därifrån. (Det är ändrat nu.) Även Allehanda har detta på löpet, men inga feeds har gått ut. Konstigt.

Vad jag babblar om?

Den här killen så klart:

Foppa som vi vill se honom - i MODO-tröjan

Även om jag måste erkänna att det här är det bästa TV-klipp som finns på honom.

Foppa for president!

2009-01-25

Minneskortsböcker

Läser om MP3-böcker på DN.se. Nytt nu är att tre stora förlag har enats om ett nytt format - istället för att sälja ljudböcker på CD så ska de säljas på minneskort med en adapter. Det här innebär att ljudböckerna kommer att kunna spelas i alla sorters spelare (dock inte CD-spelare, antar jag?). Men trots det mycket ringa formatet kommer böckerna att kosta 250:-! Hutlöst! Två av de stora dinosaurierna tvekar dock, bland annat på grund av priset.

Redan idag finns ljudböcker att ladda ner i mp3-format från t.ex. Adlibris, men det kräver ju att man kan betala för dem! En nedladdnings-mp3 går inte att låna på biblioteket, och alla kan inte betala för dem - ska de då utestängas från läsning av ljudböcker? Eller ska de med gott samvete ladda ner olagligt från exempelvis Pirate Bay? Vore det inte bara enklare att se över upphovsrätten och införa någon typ av STIM-slantar även för författare? Det vore i alla fall mera rättvist!

2008-11-20

Twilight bara för dem över 15

Läser i DN att det inkommit protester till Statens biografbyrå för att förmå dem sänka åldersgränsen på "Twilight". Och jag förstår dem! Statens biografbyrå har satt 15 år som åldersgräns på filmen, men jag lovar att många, många som läst boken är under 15 år. Men jag har ju inte sett filmen, så det är svårt att ha en åsikt om beslutet. Men jag tycker synd om de "underåriga" fansen!


2008-11-04

Magnus Wernblom

Magnus Wernblom"Werner", "Mr. MODO" - hela Ö-viks nr 9 har lagt av! Kollade feedsen under lunchen och trodde först det var ett aprilskämt när jag läste att "Wernbloms karriär över". Surfade vidare till DN och Hockeyligan och kunde bara konstatera att det ÄR sant. Inget aprilskämt.

Men vänta nu! Hur gick det här till?

Visst har både jag och P gnällt lite på honom när vi kollat på matcherna den här säsongen. Han ska ju vara den som går in framför mål, tar en snyting, delar ut rallarsvingar, skäller på domaren och åker på matchstraff - och hittills den här säsongen har han inte visat mycket av sig själv över huvudtaget.

Wernblom som han ska vara

Men sluta mitt i bara sådär? Fast kanske är det helt rätt? Att sluta mitt i, när ingen väntat sig det beskedet och han i lugn och ro fått fundera fram och tillbaka innan han bestämt sig? Istället för att bli något av en följetong i press och spekulationer om huruvida han kan/vill/kommer att fortsätta ännu en säsong till. Och sex månader till med tvivel och funderingar, det förstår jag att han vill vara utan.

Och egentligen kommer jag nog inte att sakna honom i MODO. Den jag saknar är den Wernblom som spelade i MODO innan han blev petad förra gången. DÅ var han en elak jävel som aldrig tvekade att ta en fight framför mål (och inte heller bakom) - och som ofta vann den.

2008-07-29

Hej å hå, Jungman Jansson, ännu friskar...

Skepp å hoj, landkrabbor! "Harr, harr, harr..."

Har varit till staden idag, och passade på att gå ombord på Götheborg, kopian av ostindiefararen som gick på grund utanför Göteborg i mitten av 1700-talet. Det var onekligen rätt häftigt! I Allahanda har jag kunnat se bilder av skeppet sen tidigare, och även hur det såg ut när hon anlöpte Örnsköldsviks hamn i söndags. Redan när jag gick över Strandgatan och in på Hamnplanen kändes doften av tjära, och det var folk överallt. Det var riktigt, riktigt mysigt. Många barnfamiljer hade letat sig dit, och det kan jag lova att de ungarna hade en toppendag! Inträdet var väl kanske lite väl häftigt, 100:-, men hela slanten går till underhållet av båten, så det må väl vara hänt. Tidigare har det varit mycket folk och rent av väntetider för att få komma ombord, men idag var det bara att kliva på på en gång.

Götheborg sett från Hamnparken

Jag började med att gå upp för den brantaste trapp jag någonsin sett, och kom upp på soldäck. Där uppe fanns kompassen och en skön utsikt åt alla håll. Jag var dock mest intresserad av hur det såg ut nere på däck, och lite folk var det allt på båten! Här och där fanns det också jungmän som förklarade, berättade och svarade på frågor. De var alla supertrevliga och jätteduktiga på att berätta och förklara, och det märkes att de tyckte det var kul. Frågade man om något ville de nästan aldrig sluta prata!

En av Götheborgs kanonerSkeppsbåten låg ute i vattnetGötheborg från soldäck


Rodret var av det mer rejäla slaget. Jungmannen som fanns där förklarade att de alltid var två som styrde, man orkar inte ensam. Att rodret är dubbelt är en säkerhetsåtgärd, vid hårt vatten kan två till gå in och hjälpa till att hålla rodret. Där fanns också en distansmätare, men jag glömde bort att fråga hur den fungerade, men jag antar att man lät linan löpa så långt den nådde och jämförde linans längd med den tid som förlöpt. På så sätt borde man ju också få fram hastigheten. Eller?

RodretAvståndsmätaren


FlytvästlådanAllt var dock inte gammalt på Götheborg, det är ju en helt modern farkost med alla nödvändiga säkerhetsanordningar och teknisk utrustning. Det mesta har de gömt under långt nere under däck, allt för att inte förstöra helheten av ett segelfartyg. Men en del saker måste ju enligt lag finnas lätt åtkomligt uppe på däck, men även då har man försökt smyga undan dem så mycket som möjligt. Den här skylten som satt på en låda var inte mycket större än ett glasunderlägg...

SkeppsklockanMitt på skeppet sitter skeppsklockan. Det var en rejäl pjäs som bland annat användes i dimma för att varsko andra skepp om det egna skeppets existens. Även varningar och liknande ringdes i klockan, och den användes även för att hålla reda på tiden. Vid varje "helt glas", när man vände på timglaset (ca 30 minuter), slog man ett slag i klockan, och för varje ytterligare helt glas ökade man på med ett slag. Så gjorde man upp till åtta glas, dvs fyra timmar, då det var avlösning och räkningen började om. Sånt tycker jag om att veta.... På en skylt bredvid stod att oftast när man ligger i hamn plockar man bort mittkläppen, men det hade man inte gjort idag, så med jämna mellanrum klingade det högt och ljudligt över skeppet!

En av jungmännen berättade att råstyrka är absolut inget måste för att få mönstra på Götheborg. Däremot går det inte att vara höjdrädd. Det var faktiskt en kille uppe i förmasten (eller vad det heter) och påtade på medan jag var på båten. Idag har i alla fall alla på sig en säkerhetssele när de är uppe och klättrar. Tur det!

StormastenMasten i fören

Det fanns onekligen en hel del rep och linor som gick åt alla håll och kanter, och ordningen var total! Men för att underlätta lite satt det faktiskt små skyltar som talade om vad varje rep gick till.

Många...... rep...... blir det


På kanondäck, där man även åt, sov och bara levde, fanns under seglingarna på 1700-talet ca 120 man (det behövdes bara ca 90, men man räknade helt krasst med att ett drygt tjog skulle stryka med under resans gång), ca 30 får och getter, 40 grisar och 400 höns. Inget snack om lugn och ro där, inte!

KanondäckDukat matbordNavigeringshjälpmedel

Det sista kortet jag tog ombord på båten fick en av jungmännen att skratta högt, så jag kände mig lite tvungen att förklara att jag faktiskt är bibliotekarie, då är det liksom OK att inte vara helt normal och göra som alla andra...

Det fanns ett bibliotek ombord också!

Längst fram på Götheborg finns naturligtvis en galjonsfigur! Ett vackert lejon, även om jag tycker han såg lite ledsen ut. Fast det är klart, det skulle nog jag också göra om jag fick saltstänk i ögonen dag ut och dag in. Hur som helst så är det ett ståtligt skepp!

FörenGaljonsfigurenStåtligt skepp!



När jag kom hem var jag solokvist, P har farit med pappa Kenneth och kompisen Micke till Örträsk, där "Vilan", Ps farmor och farfars gamla torp, finns. Det är en sommartradition att de alltid far dit några dagar, och det blir lite speciellt för mig med, eftersom jag sällan är ensam hemma! Men helt ensam är jag inte. När jag gick över bron rasslade det till under den och ut kom en liten ekorrunge farande och klättrade upp i granen. Det är väldigt mycket ekorrar på Udden i sommar, och de har flera gånger varit upp på altanen. När jag gick över bron nästa gång rasslade det till igen och en annan ekorrunge for åt andra hållet och klättrade upp i "utrikestallen" på baksidan. Han satt snällt och väntade tills jag gått in med alla grejor jag bar på, hade letat rätt på kameran och kommit tillbaka ut. Fick ett par kort på honom innan han blev less, kliade sig i huvudet och pilade runt stammen och satt där istället.

En av kurreungarna

Och nej, "utrikestallen" är inte från Hammerdal, det är bara inte en vanlig svensk tall. :)

2008-05-05

E-tjänster och webb 2.0

Jag har deklarerat för länge sedan. Både för mig och P, och via internet båda gångerna. Tycker att det är himla enkelt och smidigt, så det har varit vår melodi i alla fall de senaste två åren. Tydligen är jag inte ensam om att tycka att det fungerar bra, drygt 3,4 miljoner svenskar har deklarerat elektroniskt i år. Heja Sverige! Snart kanske vi slipper ha de där fula, gula papperen som dimper ner i brevlådan. Med en informationsblankett i varje kuvert, även om det råkar finnas fler än en i hushållet som deklarerar.

Jag tycker att det är bra att använda elektroniken så mycket det går. Jag har tidigare önskat mig en Mediejukebox till Örnsköldsvik, och jag har skött mina bankärenden på internet sedan ... 1997. En undersökning visar att det vi mest använder internet till är e-post och informationssökning. Absolut inte så förvånande, men det borde väl gå att göra så mycket mer? Själv gillar jag att kolla runt i olika onlinebutiker, även om det hela ofta slutar med att jag ändå går in på affären i stan som säljer samma grejor och köper det hela där. Det är liksom bara principen att kunna kolla på vad jag vill, när jag vill. Men jag måste erkänna att jag har varit lite dålig på att hänga på 2.0-trenden. Jag är anmäld på Facebook, men inte där särskilt ofta. Jag har börjat lägga upp böcker på Librarything.com, men kommit av mig. Jag kollar gärna på klipp på Youtube.com som skickas till mig via länkar, men jag skulle aldrig komma på tanken att leta upp saker och ting själv. Är det helt enkelt så att jag inte riktigt har förstått vad det hela går ut på? Kanske ska kolla på det...



And now to something completely different: Familjen Simpsons har utsetts till det roligaste som någonsin visats i TV. Och jag är inte sen att hålla med!

Bart Simpson

2008-04-30

En utställning om Oskar

Schindler's listEn av mina absoluta favoritfilmer är "Schindler's list", som handlar om Oskar Schindler och hur han räddar livet på ca 1000 judar under andra värlskriget. Nu har han fått en egen, permanent, utställning i den tjeckiska staden Svitavys stadsmuseum. Det är han väl värd!

Och ja, det är väl klart att jag vet att bilden av Schindler är romantiserad i filmen, men att se de faktiska ättlingarna till dem han räddade gå förbi och lägga en minnessten på hans gravsten, det är en slutscen som är svår att bräcka!

2008-04-13

Hur ska ett bra museum vara?

Jag har själv inget bra svar på frågan, men väl en del funderingar. Jamtli i Östersund är mitt "hemma-museum", och är därför mitt favoritmuseum. Där man varit mest sätter ju standarden för resten. Och Jamtli är stort, med massor av konstanta utställningar, och ändå så himla mysigt! Tänk bara att sitta och titta på Överhogdalsbonaderna, med det trolska ljuset som fladdrar fram och tillbaka över ett tyg som är 1000 år gammalt. Och Jamtli är deltagarvänligt! Jag lovar att det barn finns inte som inte hittar något skoj på Jamtli. Det kan räcka med att åka Storsjöodjursrutschkana, och sedan är dagen räddad!
De 1000 år gamla Överhogdalsbonaderna
Museét här i Örnsköldsvik är däremot inte alls mysigt. En fantastisk byggnad, men stort och lite klumpigt är känslan jag får där. Men utställningarna! Man har lyckats kapa åt sig rent fantastiska utställningar, som dessutom byts ut med ganska snabb intervall. Bara ett exempel är Timothy Greenfield-Sanders fotoutställning Alive Days Memory: Home from Iraq, Att sedan personalen är sagolika berättare, oavsett om det handlar om utgrävningen på Bjästamon eller just ovan nämnda fotoutställning, gör upplevelsen komplett!

Men nu är museét stängt. I fredags var sista dagen med utställningar, och igår lördag höll man cykeltävlingen Stair Master. Man tävlade alltså i cykel, nedför museéts trappor... Wetterskog, museiechefen, ställde också upp, även om det tydligen inte gick så lysande. Läs mer om det på Allehanda.

Star WarsMuseét kommer att hålla stängt till slutet på juni. Anledningen stavas STAR WARS. En av världens största utställningar kommer till Ö-vik i sommar! Jag tror att det kommer bli skitcoolt, och jag hoppas det kommer ofantliga mängder människor och tittar. Det här är en unik grej! Utställningen kommer inte till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Den kommer till Örnsköldsvik! Gör det du också!

Om mig

Min profilbild

RSS 2.0