2010-12-31

Gott nytt år!

Soundtrack: Ja, gissa ;) 



Slut på 2010 och bara runt hörnet väntar 2011. De här sista skälvande dagarna av ett år brukar jag faktiskt försöka tänka äver det som varit lite, återkoppla och reflektera, men så inte i år. Jag har varit ledig en väldans massa under de senaste två veckorna, och det kanske gör sitt till.

Jag vill nämligen inte alls tänka på 2010. 2010 var för mig året när mitt jobb helt plötsligt gick från att vara bland det absolut roligaste jag visste till en ångestklump i magen. 2010 var året jag spydde ut min frustrationsgalla över allt och alla, och inte såg mycket positivt alls under 40 timmar i veckan.

(Visst har det funnits roliga grejer också, såklart, t.ex. Road Tripen jag och Lilla Syster gjorde, byggtreornas spontana hyllning till biblioteket och att den där systern passerade 30 :))

Men ska jag summera vill jag nog hellre satsa på de senaste tio åren.

2000-talet var det årtionde när jag hittade min livskamrat, mannen som är min bäste vän, mitt stöd och min älskare (2001). Det var också årtiondet då jag slutligen lämnade underbara Jämtland och flyttade 25 mil från familj och vänner (2002). Det var årtiondet då vi i vår tvåsamhet hittade vårt paradis - Stugan - och på något outgrundlig sätt lyckades få loss pengar att köpa och renovera för (2003). Jag kom in på BIV i Umeå, lyckades ta min examen (2005) genom ett skitroligt uppsatsarbete med världens bästa Soffi (jag älskar dig, jag är bara så himla dålig på att säga det!!) och faktiskt få fast jobb här på hemmaplan (2008). Jag har lärt känna så många fantastiska och underbara människor här, både privat och genom jobbet, jag bytte efternamn till Ottosson (2006), vi fick en guddotter (2008) och vi byggde hus och flyttade till Domsjö (2009).

Herregud vilket årtionde det har varit!

Att jag bara kan få ha det så här.

Helt otroligt.

Happy New Year på er!



Fireworks Vancouver 2006_1 by ahisgett CC (by)

2010-12-25

Julafton

Soundtrack: "Santa Claus is coming to town" med Bruce Springsteen.



Väntan, Kalle, förväntan, glädje, rädsla och total lycka.

Vi firade som planerat julafton med Ps mamma och pappa, och så klart Klara. Det är en lång väntan på tomten när man är tre år...



Man väntar, väntar, och väntar.

Mamma tar kort, och man väntar lite till.



Och så! Nu! Det är någon som går på trappen!! Det knackar på dörren!!!

TOMTEN!!!!



Och sen blir man rädd och vågar inte titta på tomten alls under hela tiden han är där.

Gråt och tandagnisslan.





Och äntligen går Tomten! Tjoho! Julklappsöppnandet kan börja!!



Men vad av allt ska man leka med? Kaffeservisen? De nya djuren?





Och mitt i allt ligger en trött gammal hund, som alltid, oavsett var han ligger, är i vägen.



Det, mina vänner, är en alldeles, alldeles underbar julafton.

2010-12-23

Less is less

Soundstrack: "Ave Maria" med Sissel Kyrkjebø.



När det gäller inredning (och mycket annat) försöker jag att gå efter filosofin less is more. Men inte när det kommer till julgranen.



Har gått loss ordentligt med julgranspyntet idag. Är inte mycket för tomtar och sånt, men se julgranspynt, det gillar jag! Det mesta är av typen "en jättestor förpackning för nästan ingenting från IKEA" - typ tre sådana, men så finns där några små guldkorn också.

Änglarna i blank metall.



De handgjorda avlånga glasstavarna som hänger på tryggt Klara-avstånd.



De små spegelkorsen.



Och så de andra - den pratande julgranskulan, mammas virkade lilla julpynt och den där vita ängeln jag fick för faktiskt fem år sedan, med flera.

Lite glögg och paketinslagning på det här nu, så.

God jul på er alla! ♥


2010-12-21

Darkness, walk with me

Soundtrack: "Bark at the moon" med Ozzy Osbourne.



Har fått för mig att jag ska försöka fota i mörker. Helknäppt, jag vet, eftersom jag har en yttepytteliten halvgammal kompaktkamera som inte klarar sånt finlir. Men se, då kommer tjurskallen fram! Efter att ha knåpat, svurit och jävlats i veckor, jag är tydligen inte så stadig på handen som jag tror, knatade jag in på Expert häromdagen och höstade in ett litet GorillaPod. Och det är nice!

Ett av de första testen med stativet var när jag försökte mig på att visa hur mycket snö det faktiskt är här hemma - räcket är (tydligen) högre än standard, ca 75-80 cm högt. Och snön? Tja, strax därunder, då. ;) Stativet "knöt" jag fast runt handtaget på altantdörren. Funkade hyfsat.



Hoppades i min enfald på en klar himmel någon gång under dagen eller kvällen, så jag kunde satsa på den där månförmörkelsen. Men, men, över Ö-vik ligger molnen tjocka. Och det snöar.

2010-12-13

Vad är omtänksamhet?

Soundtrack: "Sing for the moment" med Eminem, instrumental.



Omsorger kan ta sig underliga uttryck.

Ta bara det här om att vi som lever i en tvåsamhet ofta lägger tid och energi på människor som inte gör det. "Är du singel?" brukar ofta följas av någon följdfråga: "Har du svårt att bli kär?" eller "Det är nog lätt att bli bekväm när man äldre, lite svårare att hitta någon som man kan tänka sig dela vardagen med."

Jag vet att jag själv har ställt de här frågorna - och många fler - och det ligger faktiskt något av en snäll tanke bakom, även om det kan låta konstigt. Men jag menar inget illa! Och jag vill absolut inte att någon ska ta illa upp! Är det bättre då att inte fråga? Jag menar, om jag bryr mig så undrar jag ju. Och om jag i det läget inte frågar så fegar jag ju ur. Då tror jag att det jag säger ska missuppfattas, istället för att tas som en omtanke eller lyckönskan eller vad du vill, eftersom jag är rädd för den andres reaktion.

Av låntagare, av elever - både stora och små, samt fullständiga främlingar kan jag få höra det snarlika resonemanget: "Du är gift." brukar följas av "Men du har inga barn?" Vid ett nekande på den frågan brukar orden "Men det tycker jag du ska ta och skaffa!" komma. Det är omtanke, tycker jag. Värme. Omtänkamhet. Någon som har det bästa, vackraste, finaste de kan tänka sig - och som önskar mig detsamma. Som önskar mig all lycka på denna jord! Jag kan inte se något illa menat i det.

Och det är det här som blir det konstiga.

En del frågar aldrig den där frågan.

Och det är oftast de som vet att min P är sjuk.

Troligtvis av omtänksamhet.

Jag menar inte att det är fel. Jag vill bara säga omtanke tar sig underliga vägar ibland. Och kanske omtanke inte är att låtsas som ingenting? Kanske omtanke är att säga "titta! Allt det här underbara har jag - och jag önskar dig detsamma!"

Vad är omtanke för dig?



Remix 002 for Raä av beta75 CC (by, nc, sa)

2010-12-12

Tack!

Soundtrack: "Standing strong" med Sarah Dawn Finer.





*deep breath* av JKönig CC (by, nc, sa)

Ett gigantiskt TACK till vänner, familj, kollegor och alla andra underbara människor jag har runt mig hela dagarna!

Jag har haft en tung höst. Jag har alltid varit av den åsikten att jag kan inte välja vad andra gör mot mig, men jag kan absolut välja hur jag vill hantera det jag råkar ut för. Men under det senaste halvåret har jag inte varit så där riktigt jättebra på att hantera saker och ting på sant Tina-manér.

Jag har gnällt. (Istället för att skita i småsaker.)

Jag har surat. (Istället för att skratta bort löjligheter.)

Jag har klagat. (Istället för att göra något konstruktivt.)

Jag har gråtit, jag har skällt, jag har skyllt allt på alla jävlar, jag har, helt enkelt, inte mött saker med inställningen att "OK, nu är det så här. Men vad tycker JAG och vad vill JAG göra åt det?".

Men nu är jag på gång igen.

Jag är inte där än. Inte på långa vägar, men jag är på väg.

Ett steg på vägen är att jag, för första gången på väldigt länge, för en dryg vecka sedan vaknade på morgonen och var tacksam för att jag är här.

Tacksam för att jag vaknar på morgonen (jag kan sova tryggt hela natten!), kan kliva upp ur sängen (jag kan gå!), gå på toa (jag har rinnande vatten!) och kan dricka mitt morgonkaffe samtidigt som jag läser tidningen (jag har pengar att köpa mat OCH lyx för!).

Det andra steget har jag tagit i veckan som var. Istället för att gnälla / sura / klaga har jag gjort som jag brukar göra. Säga min mening. Stå för vad jag tycker. Skita i vad andra säger om det. Passar det inte - so what?!

Fan vad gott det känns.

Jag är inte där än, men snart. Liiite klagan och surning finns kvar, men jag är på väg. Snart är old-fashion-Tina tillbaka.

Tack för att ni stått ut med den där andra.

Tack till familj och vänner - utan er vet väl tusan vad som blivit av det hela.

Tack till P, som delar min vardag, och K, världens underbaraste kollega som står ut med mig på jobbet.

Och framförallt: Tack till dig.

Tack för ditt tålamod.


2010-12-09

Pömsig, men lite kär ♥

Soundtrack: "River flows in you" med Yiruma.



Läste en skiiiitbra artikel idag, "Vad skiljer dem åt, alla dessa Commons" av Johan Carlström, som på ett otroligt lättfattligt sätt förklarar skillnaden mellan olika Commons. Samtidigt fick jag en massa fina tips på personer och myndigheter som lägger ut sina verk på bland annat Flickr.

Jag är lite kär i Flickr, jag. Gillar att titta runt, hitta nya kontakter och fantastiska bilder som jag får använda. Bara så där!

Just den här är nästan övertydlig när det gäller att med en bild beskriva mig idag:



Yawning koala bear by National Media Museum CC

Trött, lurvig och lite kurig. Det har varit känslan för dagen. :)

2010-12-07

Jag vann dagens högvinst

Soundtrack: "Smile" med Nat King Cole.



Planen för dagen var: jobba undan, läsa rapporter som tusan, förbereda engelskt bokprat, fixa ny beställning av böcker, sitta kvar på samverkansmöte, svettas en timme på StepIn med bästa afroinstruktör Maria och sen hem till en snabbmiddag innan hockeyn.

Verkligheten blev istället: hjälpa underbara elever med allt från Hjalmar Söderberg till Örnsköldsviks byggnadshistoria, hitta en inbjudan till glöggfest bland mailen, glädjas åt nyinkomna böcker, gå hem tidigt, kliva av bussen på Varvet för få en skön promenad och väl hemma njuta av gårdagens rester och Andreas supergoda saffranskaka.

Känns som om jag drog en rejäl vinstlott idag! :)

2010-12-06

Soppgänget

Soundtrack: "I gotta feeling" med The Black Eyed Peas.



Har laddat upp ordentligt med morotssoppa eftersom Soppsällskapet kommer på besök. Jag har varit med sedan 2004 då de fyra grundarna bestämde sig för att ta med två medlemmar till, och jag tror aldrig jag kommer hoppa av. Det är en skön avkoppling en gång i månaden, mycket surr, god mat, och så lite bokprat, allt tillsammans med åtta störtsköna tjejer som jag verkligen gillar!


2010-11-27

Glad advent på er!

Soundtrack: "O helga natt" med Jussi Björling.



Levande ljus an masse, adventsljusstakar i alla fönster, varm glögg i koppen, en bra film i dvd:n och ett spelande ljus från en värmande brasa.



Och så världens godaste godis till:

4 dl socker
3 dl grädde
1 tsk salt
1 tsk kakao
1 msk vaniljsocker
2 msk smör

Rör ihop socker, grädde och salt, och koka till ca 120 grader. Ta kastrullen av värmen, rör ner resten och kör sen med elvisp tills det tjocknar. Häll upp på bakplåtspapper och låt stela (går fort ute nu!) innan du skär i bitar. Smääälter i munnen!

Tror jag ska ta en till. ;)




2010-11-25

Höjden av lyx är...

Soundtrack: "Vilken underbar värld" med Perssons Pack.



... att med frostnupna kinder få titta rakt in i den lågt stående solen.


2010-11-21

Close your eyes, clear your heart

Soundtrack: "Human" med The Killers.



Cut the cord.



Are you human, or are you dancer?

2010-10-30

Stella parva nectare

Soundtrack: "Vinkel, vinkel" med Klara Ottosson. Med tillhörande musikvideo! ;)



Vissa dagar är längre än andra. Men det finns alltid små ljusglimtar även i dem, och vi bara väljer att se dem. Helt plötsligt dyker de upp, de kan vara i flera timmar som när man är med härliga vänner och skrattar så man får kramp i magmusklerna. Eller så dyker de upp och vara bara ett kort litet ögonblick, ungefär som när en stjärna blinkar till på himlen.

Vi måste bara lära oss att se dem, att vara öppen för de där glimtarna när de kommer. Inte alltid lätt.



P är ju kvar på sjukhuset över helgen, och apropå det såg jag det här på Marits blogg:

‎”Årets nobelpris i fysiologi eller medicin borde naturligtvis ha gått till Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar behöver vara längre än ett år – en upptäckt som saknar motstycke i medicinens historia.”

Gunnar Nordenstam – Läkare

Så kan man också se det! :rolleyes:

2010-10-14

När det kommer till dem du älskar

Soundtrack: "Joy of my life" med John Fogerty.



Hörde på nyheterna i går att ms-sjuka i sverige inte får rätt vård.

Det är bara det att det inte är någon nyhet. Och det drabbar absolut inte bara ms-sjuka. Men det drabbar. Det drabbar gamla, sjuka, barn. Och även mig.

När P upptäckte att det var något om var fel började det med svårigheter att åka skridskor. Efter att ha spelat hockey i nästan hela sitt liv började han plötsligt vingla runt på isen, hade ingen koll. Redan där misstänkte han att det var något allvarligt som var fel, men han gjorde som så många andra: förnekade. När han senare fick en "flapp-fot" även när han gick, var det dags att söka hjälp.

För honom gick det fort - undersökningar, ryggmärgsprov, magnetkameraröntgen och diagnos. MS. Multipel Skleros. En livslång sjukdom utan möjlighet till tillfrisknande. En anledning till att det faktiskt gick fort i just hans fall det är att i hans närhet finns människor som vet hur man tar sig fram, som kan ta tag i saker och som vägrar ge sig innan de tycker sig ha fått ett riktigt svar. En annan anledning är att en av Ps farbröder också hade MS. Det är inte ärfligt, men man ser ett visst genetiskt samband och därför fanns misstanken där på ett tidigt stadium.

Diagnos fick han. Mediciner. Nu prodigerade sjukdomen (som det heter) snabbt i alla fall, mycket snabbare än för de flesta andra. 1½ år efter diagnosen satt han i rullstol, och där sitter han än. När han och jag träffades i maj 2001 var han fortfarande en ganska vältränad och mycket solbränd kille (han hade precis avslutat en fyraveckors rehab på Tenneriffa), han jobbade halvtid, hängde ofta med kompisar ut på helgerna, ett hyfsat vanligt liv, liksom.

En del av detta berodde bland annat på en årligt återkommande MS-dag, eller teamdag som det kallas, där P varje gång fick träffa kurator, arbetsterapeut, sjukgymnast, MS-sköterska och neurolog. En rejäl genomgång av allt, vad han behövde hjälp med, nya hjälpmedel, söka fonder, funderingar kring framtida behandlingar, medicinering, osv. Dessutom fick han en gång per år åka till Härnösand på MedRehab för en treveckors rehabbehandling. Kontinuerlig sjukgymnastik, kanke återkommande psykologsamtal, träffa andra i samma situation, utbyta erfarenheter, sorger och glädjeämnen, allt koncentrerat till tre veckor - en riktig intesivkur!

Kontakten med Medicinavdelningen är inte lika stor som tidigare. Den huvudsakliga kontakten nu är med en allmänläkare på vårdcentralen. En jättebra läkare, men inte neurolog, inte den som känner P och hans sjukdom. Senast han var till Härnösand är två år sedan. Det finns inte plats för andra än nysjuka där längre. Varför? Neddragningar. Kostnadsbesparingar. Och det drabbar naturligtvis P.

Jag förstår att saker och ting kostar. Jag förstår att man måste göra prioriteringar när anslagen minskar.

MEN JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR MÄNNISKOR INTE SKA FÅ KOSTA?

Om pengarna inte ska läggas på människor - vad fan ska vi då lägga dem på?

Hög?

Så här ser jag det: jag har en helt OK inkomst. Jag betalar 45% i skatt. Och det är värt varenda krona när jag vet att mina pengar går till vård, omsorg och skola. Till sjuka, gamla och barn. Till människor som behöver dem.

Däremot har jag inget som helst intresse av att betala till höga riksdagslöner, och absolut inte till byråkratiska regelryttare på Försäkringskassan. Mer om det en annan gång.

Men när människor inte får kosta drabbar det även dem som behöver mest. Alla som på något sätt kommer i kontakt med sjukvården är där för att de behöver hjälp, inte för att det är så himla kul. De behöver hjälp att bli friska, att komma tillrätta med skador, eller, som i Ps fall, hjälp med att underhålla det som finns kvar så att försämringarna inte blir värre än vad de absolut måste bli.

P har inte längre möjlighet att få den hjälpen.

Och att se honom fara illa av att han känner att han blir sämre, det är det som drabbar mig. För han är the joy of my life.


Fotograf: Didrik Palmqvist

2010-10-12

Utsidan av huset

Soundtrack: "Our house" med Madness.



Det blev ju ingen gräsmatta för oss i höst, marken måste få sätta sig ordentligt säger Grävar-Gubben (aka Gunnar), och den mannen ska man lita på. Alltså har det fått ta tid med altanerna, och sakta, sakta har de växt fram. Nu börjar man i alla fall skönja hur resultatet ska bli. Och det blir bra! Såklart! :)



Ser ni den lille gynnaren som sitter på fönstret bredvid ytterdörren? Han har en termometer på magen, så från insidan ser man vilken temperatur det är ute. :)



Och inte nog med att det inte blir någon gräsmatta - de vilda djuren har varit på vår tomt!! Fast älgarna håller sig till tomtgränsen, och det är klart, kunde jag välja på att gå bland ris och snår eller på plan om än lerig mark, då skulle jag också välja det sistnämnda. Och så höll jag på att trampa i en rävskit när jag rundade knuten - BLÄ! Jätteäckligt juh!! :D



2010-10-10

IKEA, anyone?

Soundtrack: "Visa i Molom" med Alf Hambre.





Kurig morgon. Jag sitter vid min dator och läser en riktigt bra ungdomsbok. Jag har en jätteskön soffa i vardagsrummet men saknar läslampa där. Alltså kan jag bara sitta i soffan och läsa om det är fullt dagsljus eller om det inte gör något att jag får huvudvärk. Jag behöver en läslampa, alltså.

Sitter och spanar ut i morgondimman och så börjar jag fundera. Det jag har relativt högt på inköpslistan är en bäddsoffa eller liknande till mitt rum. Då finns det en säng att sova i där, och det går att sitta riktigt skönt i den. Hmm. Har jag inte sett en soffa nyss som skulle kunna passa...? Jo, just det! Fast då skulle jag behöva göra mig av med skrivbordet, det blir lite trångt annars. Och om skrivbordet ska väck måste jag hitta en annan plats till datorn, alternativt fixa en bärbar. Hmmm....

Två timmar senare sitter vi i soffan och tomsurrar lite, P och jag, när han säger: "När jag köper en ny bärbar, vill du ha den här då?" och så klappar han lite på sin Asus. "Perfekt!" tänker jag och ser hur alla bitarna faller på plats. Bäddsoffa = spikat!

Sen inser jag att jag i alla fall inte har någon läslampa att ha vid bäddsoffan... ;)



2010-10-03

Kul va?!

Soundtrack: "Nu tar vi dom" med Tre Kronor.



Hockeyhumor när den är som bäst - min käre make P skrattar sig orkeslös V A R J E gång den här reklamen dyker upp på TV. OK, visst är den rolig, men jag tror att man faktiskt måste ha varit en sån som helt plötsligt lägger på en tackling i vardagsrummet för att verkligen uppskatta humorn i den.



Ett annat slag av hockeyhumor är väl den underbara musikvideon Tre Kronor gjorde till VM-låten 1989. ;) När jag pluggade i Umeå var faktiskt Håkan Södergren en hel del i Beteendevetarhuset, och det var omöjligt att inte nynna på denna fantastiska slagdänga när man gick förbi honom där han satt i godan ro med en kopp kaffe...

Och naturligtvis hade jag den på kassett också. Typ fyra fem gånger i rad... :D

2010-10-03

Kliiga fingrar idag.

Soundtrack: "Autumn" med Paolo Nutini.



Lördagar går oftast i vilans tecken, lite småplock, lite lite matlagning, en kortisprom, och så slappandet - över en bok, vid datorn eller som igår, framför TVn.

Söndagar, däremot, har en förmåga att fyllas med allt mellan himmel och jord! Veckans matplanering och matlagning av lunchdosor, kanske en sväng till Stugan (inte idag), till stan en snabbis med svärmor, världens bästa Klara på besök, läsa ut bokcirkelboken eller bara försjunka i något helt annat, skyffla ut gruslasset som ligger på hallgolvet, ett längre träningspass eller en långsväng ensam med tankarna... och så en vilja att komma igång med lite nya grejor!

Just idag vill jag ta tag i Cecilias inlägg om vad hon gör under sina jobbdagar, jag har ju fått i uppgift att på ett enkelt och kortfattat sätt tydliggöra vad vi gör i biblioteket för skolledning och övrig personal. Jag har påbörjat tankarna lite under veckan som gått, och inser nu när jag sitter här och det bara kliar i fingrarna att jag borde verkligen bli bättre på att använda Google Docs istället för att spara på användaren på jobbet. Eller också inte, man ska vara ledig på helgerna, va?

autumn fades

Autumn fades by Aunt Owwee CC (by)

Eftersom jag inte kunde lägga tid och energi på jobbtankar har jag istället försökt förstå det här med Creative Commons. Roligt, men lite lurigt. Någon som kan säga om jag gjort rätt? Eller vad jag gjort galet? ;)

Och Alicia, om du läser det här, kolla på CC du också, vore kul om du ville dela med dig av alla dina vackra bilder och samtidigt få lite länkning till dem! :)

2010-09-27

I'm gonna save my money... OHH, SHOES!*

Soundtrack: "Diggi-Loo Diggi-Ley" med Herreys.



Det är mycket jag älskar med mitt jobb - eleverna, lärarna, kollegan, småbarnen, tanterna, osv, osv. Sen finns det ett par saker som jag lärt mig uppskatta genom den tidigare avsaknaden av dem. Efter att ha jobbat på bland annat ett par olika bensinstationer i mååånga år har jag verkligen lärt mig att uppskatta att ta på mig mina egna kläder på morgonen. Ingen uniform, ingen tråkig, stel skjorta med dålig passform, utan MINA kläder. Och framförallt, MINA skor.

Jag har alltid gillat skor, alltid hittat minst ett par varje gång jag går in i en skoaffär, och alltid gillat att använda dem. Och det gör jag fortfarande. Innanför mitt och kollegans kontor har vi vårt bokmagasin, där vi även har våra klädskåp. Under sommaren städade jag ur magasinet lite, och vi fick en hel massa tomma hyllor - som jag nu fyllt. De fungerar mer som skohyllor än som bokhyllor, just nu...

Och idag fick jag en helt ny bok i min hand - "Fifty shoes that changed the world". En sådan titel förpliktar inte så lite, inte. Började bläddra i den och hittade bland annat Nikes Air Jordan, flip-flopen, stilettklacken och Converse, som tydligen hängt med ända sen 1917. Hade jag ingen aaaning om!

Och så fanns Foppa-toffeln med! Inte illa! Och med tanke på hur de där pjucksen används så kan man nog faktiskt säga att de förändrat världen lite. :)



* I'm gonna save my money.. I'm gonna save my money.. OHH, SHOES!



Och så har jag nog haft årets gulligaste gymnasieettor på besök idag. Så där underbart småpojksaktiga att man bara vill kasta sig på dem och göra en "goalelle", ni vet, när man på gammeltantsmanér tar tag i ena kinden och nyper till samtidigt som man säger typ "men vilken duktig liten pojke du är minsann!" :D

2010-09-26

Dags att kura lite

Soundtrack: "Your heart is as black as night" med Melody Gardot



Tråkdag idag. Typisk "å nej det där måste jag ju göra innan månaden är slut"-dag. Blätråkigt. :(

Har i alla fall druckit en kopp kaffe i solen på altanen (den tar sig!) och nu ska jag ta med mig Melody Gardot, "Syskonkärlek" och kura i badkaret en stund.



Ny dag i morgon, lite bokprat, lite introduktion, lite engelska, och så Arkenbibliotekets nya satsning "Måndagsboken", en bokcirkel för ungdomar mellan 13-18 år. Och så vi bibliotekarier, förstås! :)

Det ser jag fram emot!

Tidigare inlägg Nyare inlägg

Om mig

Min profilbild

RSS 2.0